Tankar kring en anhörig som fått cancer

Hej alla,

Vill börja med att få be om ursäkt min röriga text men jag är lite grötig i huvudet efter allt letande.

Hade en liten fråga till er som kanske är lite mer insatta...

En vän till mig fick nyligen diagnosen cancer (detaljer om var osv kommer sen)
och självklart så börjar man läsa massa trådar på nätet om B17 och Stanislaw Burzynski och andra mirakelkurer i tron att man skall hitta något som kan rädda ens vän från detta hemska öde.

Men sen gick det upp för mig att av alla människor som förlorat någon anhörig/vän i cancer eller som klarat sig borde väl alla suttit och gjort samma sak som jag?
För det känns ju som det mest naturliga att göra, att försöka rädda sin vän till varje pris och försöka hitta en lösning.

Men ni som suttit och läst massa historier och granskat massa rapporter, om det nu funnits en klinik som kunde bota folk, eller något man kunde äta för att lösa problemet borde väl folk valfärdat dit? Jag menar om jag gick till Kalles Cancerklink AB och han räddade min vän, nog hade jag sett till att alla jag kände och deras vänner och nära och kära gått dit? hade väl blivit någorlunda omöjligt att dölja för omvärlden vare sig dom "elaka" läkemedelsföretagen vill eller inte ?
Jag menar det hade inte tagit mer än 1-2 månader innan varande kotte i denna lilla stad hade sprungit dit och det hade varit som ringar på vatten?


Törs man kan lita på svenska cancervård/forskning i den utsträckning att man bara kan försöka vara ett bra stöd och se till att finnas där för personen och hjälpa dom komma ut och röra på sig och rensa tankarna och försöka leva sunt och vara lyckliga och hoppfulla genom denna resa?

Som sagt ursäkta min något röriga text, men hoppas mitt budskap gick fram ändå.

Tack på förhand

/8Bitz

Exakt så. Du har väldigt många kloka tankar.


Ja.

/Sjuksköterska (snart färdig specialistsjuksköterska i onkologisk vård)

Du är inte ensam, när jag förlorade en närstående för et tag sedan så fanns det folk i omgivningen som testade allt.
Det ligger i människans natur, vi kan inte bara sitta och acceptera att någon är dödligt sjuk.
Mitt råd är att stötta i den mån du kan och låta sjukvården göra sitt.
Tänk också på att sjuka människor blir trötta på allt daltande, så försök känna av sinnesstämningen på din vän. Ibland behövs det pratas och ibland behövs det skrattas.

Tack då får jag försöka andas ut


Ja du har nog rätt, kände när jag började ladda ner 200 filmer och rapporter att jag nog tog bort det viktigaste från henne, vår tid tillsammans
Får väl acceptera att kärlek, stöd och kämparanda kan vara lika bra som vilken annan medicin som helst, för folk har ju tagit sig igenom värre saker bara med viljan

Så tråkigt för er båda! Det är nog som du skriver, det finns ingen mirakelklinik som botar allt och alla tyvärr. Den svenska cancervården är absolut inget dåligt alternativ. Lita på att de gör allt som finns att göra! Dina tankar om vad DU kan göra är helt rätt. Var den som lyssnar och stöttar, hjälp till med det som din vän vill ha hjälp med. Det behövs inte en massa ord för att visa att man finns där i alla lägen. Och framför allt, vik inte undan när det blir jobbigt!! Den som hellre går över på andra sidan gatan när man möts är ingen sann vän. Hoppas allt går bra

Finns där, bara för att din vän är sjuk betyder inte det att h*n slutar leva.
Det kan vara svårt då ångesten kommer för din vän, men finns bara där så löser allt sig.

Jo tyvärr så fast läkarna säger att det nog kommer bli bra så har hon planerat begravningen redan och mår verkligen skit.
Men cancer behöver ju inte betyda döden även om det känns så för henne just nu, och hennes googlande gör ju inte saken bättre utan hon hittar bara läskigare och läskigare scenarion

www.cancerfonden.se har många bra artiklar att läsa just om de olika faserna efter cancerbeskedet. Finns mycket bra information där.

Jag ringde faktiskt dom och fick prata med en jättesnäll tjej som även pratade med henne, dom skulle skicka lite broschyrer också så hoppas det hjälper lite.