Citat:
Ursprungligen postat av Ruskigbuss
Nu riktar jag mej till båda lägren:
Alltså - jag förstår ju - rent mänskligt - hur oerhört frestande det är att hela tiden dra fram vad ANDRA har gjort för fel.
Men - detta var alltså INTE syftet med den här tråden.
Ni behöver ju inte bevisa för alla intresserade att ni är oförmögna till att förstå annat än att kasta skit på varandra.
Jag upprepar:
Finns det någon som helst vilja till att idka självkritik - och inse att man själv är en del av problemet?
Jo, men det tycker jag nog att vi som vill ha en fri och i mainstreammedia otänkbar diskussion gör, dvs. att vi erkänner att vi, speciellt jag själv, har låtit vreden styra lite väl mycket ibland. Men jag anser dock att gaskammarskeptikerna och de i dessa diskussionstrådar som vill ställa frågor utan att tvingas huka för moraliserande sura uppstötningar och anklagelser uppvisar en grundläggande tolerans och ett gott humör. Förbittringen finns hos de som vill kväsa debatten i namn av den förljugna politiska korrekthet som härskar i samtiden, och som tycks mena att den som frågar och tvivlar och kräver rediga bevis redan "tillhör mörkret"

. Det viktigaste är att diskussionsfältet hålls fritt, inskränkningar av yttrandefriheten har skett och kommer att fortsätta att ske även i Sverige om inte någon principiellt motsätter sig det och lyckas visa att meningsutbyte och fri informationsspridning inte är något att vara rädd för.
Men en fråga för moderatorkollektivet att fundera över är om det ska existera någon sorts informella regler som i praktiken gör det legitimt med rabiat skitkastande från de som inte vill att detta tvivel på gaskammare ska "smitta" och alltså helst ser att alla kättare håller käften?
Jag menar, tål ni mods själva om någon för att ni anses ha "fel" åsikter börjar jiddra om er "stinkande själ och dåliga karma", "ert ömkliga inre", att ni är "vrålapor", "löddrande hyenor" och sinnessjuka, mordgalna nazister, om försök görs att offentliggöra er identitet på forumet osv. osv. ad nauseam? Inte bryr jag mig personligen om sådana tillmälen, men principen att jag eller andra gaskammarskeptiker ska tåla det ständiga tjafset och slingrandet utan att till sist säga ett elakt ord eller två till svar är inte rimlig. Då är det bättre att statuera exempel och dela ut en varning för den initiala aggressionen - på sådant vis sätts en norm som alla tvingas följa, vare sig de vill eller inte, och hur "heligt indignerade" de än tycker sig ha rätt att vara.