Har rekryterarna blivit galna!?

Jag rekryterar personligen folk till mitt företag emellanåt (har en "mellanhand" som hjälper mig när det är tunga tider med mycket jobb) och jag kan förstå att det ser märkvärdigt ut. Som arbetssökande vill man visa vad man går för, plädera för sin goda utbildning samt erfarenhet och uppvisa den positiva sidan för rekryteraren. Stor konkurrens och, i mitt företags fall, spetskompetens är imperativt för att säkerställa produktionen på en något nischartad marknad.


Det gör man fortfarande. Det sker möjligtvis mer sällan eftersom det finns många sökanden att gå igenom och skulle rekryteraren dricka kaffe med var och en skulle det leda till kroniska magbesvär. Något som de flesta rekryterare lider av ändå, ingen bra idé att späda på problemet med kaffe och nikotin.


Fabricerade referenser är inte ovanligt. Vi har ju t.o.m haft högt uppsatta politiker som visat hittpå-dokument från diverse universitet. Givetvis godkänns referenser i de allra flesta fallen men ett fåtal incidenter har gjort att rekryterare generellt sett är mer misstänksamma än tidigare.


Det är en amerikansk klassiker som de körde mycket med inom affärsvärlden i slutet på 80-talet och som nu tycks ha spridits till våra kvarter. Psykologiska påfrestningar under en intervju är inte ovanligt och vissa rekryterare ser det som en viktig del i att ta reda på om kandidaten sticker ut mot de övriga. Det är helt enkelt så idag att många sitter på höga utbildningar, fina referenser, bra erfarenhet osv. Då får man testa andra aspekter av kandidaten för att urskönja om individen passar.

Jag vet inte vilken bransch du upplevt detta i men generellt är det ett onödigt tilltag för att visa något sorts "modernt tänk" som inte alls är särskilt modernt eller klyftigt för den delen.

Ingen personlig fråga men det kan ju vara bra att veta om du söker jobb som kräver någon typ av kvalifikation (akademisk eller erfarenhetsmässig). Även andra är givetvis välkomna att dela sina erfarenheter.

Har fått göra tester på intervjun inför ett okvalificerat sommarjobb år 2008. Då hade HR-fjanterierna även letat sig ner på denna nivå. Jobbet var förvisso på ett stort företag och rekryteraren var ett stort bemanningsföretag, vilket till viss del kan motivera testerna. Men sett till arbetsuppgifternas svårighetsgrad, var det egentligen slöseri med tid.

Tror en bidragande orsak till detta fenomen beror på just att många jobb idag förmedlas via bemanningsföretag. De har erfarenhet av att arbeta på detta sett sedan tiden då de fungerade som konsultfirmor som hyrde ut spetskompetens till olika projekt. När de sedan även började med förmedling utav rena "knegarjobb", har de helt enkelt applicerat sina rutiner på dessa ansökningsprocesser likaså.

Tror det finns 2 anledningar till detta:

1. Det motiverar HR-nissens arbete.

2. Bemanningsfirman konkurrerar ju som bekant mot många andra aktörer i branschen. Testerna blir således en kvalitetsförsäkring (för såväl bemanningsfirma som kund) på att man inte skickar ut vilka jubelidioter som helst, även när det gäller enklare uppdrag. Det gäller inte bara att kunna utföra arbetsuppgifterna, du ska kunna bete dig också - annars hamnar bemanningsfirman i dålig dager.

Det är också en grej där jag inte förstår vad man pysslar med. Man mäter helt fel saker! Läste om någon kommun som lät sina undersköterskor göra geometriska test. Det var flera som inte fick jobb trots att de var duktiga på jobbet. Bland annat var det en undersköterska med 20 års erfarenhet och fina vitsord som inte fick några fler timjobb i den kommunen. Hon var tvungen att arbeta i en annan kommun. Vad fan liknar det!!??

Jag menar hur svårt kan det vara!? Jobbar man med service kanske det kan vara vettigt att stämma av lite social kompetens, EQ och ge personen en provanställning... Några jäkla intelligenstester, tre saker på en öde ö eller geometritester är ju bara administrativt bränsle och som en del säger ett sätt att göra sig märkvärdig...

*hehehe* klockren! Tyvärr känner jag igen mig allt för väl i denna galna intervju!

HR-folk är ett yrke som någon skrapat fram bara för att en specifik grupp av människor ska ha något att göra. De har sällan någon egen erfarenhet av jobbet de rekryterar till.

Ta mig som exempel. Jag är lastbilschaufför och inom det brukar det oftast vara ägaren av företaget som intervjuar och tillsätter tjänsten - möjligtvis med hjälp av en transportledare, dock har chefen stort inflytande på processen. Vad har företagsledaren för erfarenhet? jo han började som lastbilsförare med en bil, sedan byggde han på sitt företag och 30 år senare har han 50 bilar och en omsättning på 120 miljoner. Transportledaren då? han började som chaufför och tio år senare sitter han på kontoret och leder transporterna. Detta är folk som har erfarenhet och vet vad de behöver.

Lilla Lisa 21 år, som började studera HR direkt efter gymnasiet. Hur fan ska hon veta vad ett företag behöver? Nej det är inget annat än hittepå. Samma sak med Genusvetare!

Var ska horden av HR folk som examineras från alla våra högskolor annars jobba?

Jag har varit med på arbetsgivarens bord vid några rekryteringar eftersom jag skulle jobba med personen som anställdes. Jag, VD och ett HR troll. Chefen ställde frågor om allt utanför jobb, jag om jobbet och HR trollet kryptiska fraser som resulterade i en personlighets profil som varken jag eller chefen tyckte stämde med den vi träffat.

Det tråkiga var att personen var negativt inställd till oss efter intervjun och ville helst ta ett av de andra jobben han sökt. Nu fick han inte det utan kom till oss så vi har kunnat prata om detta efteråt.

Hr-aporna är ytterliggare en kategori av människor som inte behövs i arbetslivet. Innan jag fick jobbet jag har nu var jag pa ett antal intervjuer, varav nagra var av hr-apor istället för riktiga människor, och skoja min doja vilka jävla fragor de hittade pa, här kommer ett axplock:

*Är du en ja- eller nej-människa?
*Skulle du kunna tänka dig ett liv utan att jobba?
*Hur tycker du att en bra chef är?
* Har du syskon, isf vilket av barnen är du?
*Vad hade du för drömjobb som barn?

Till saken hör den att jag har pluggat 4 ar pa högskola och sökte ända kvalificerade jobb inom finans & controlling. Processen sag oftast ut sa att första gallringen var med hr-aporna och deras hittepafragor där jag fick känslan att nagon tutat i de att de kan sammanställa en "vetenskaplig" profil med hjälp av att veta om att jag drömde om att bli brandman eller pirat som liten.

Oftast handlade processen med hr-aporna mest om att le eller kanske dra ett roligt skämt sa att man gick vidare och fick fragor som faktiskt hade nagon substans, av nagon som man faktiskt skulle jobba med.


Nej, hr likställer jag med genusvetenskap efter mina intervjuer.

Detta tror jag är en väldigt frekvent ställd fråga och som väl faktiskt kan ha viss relevans.

*hehehe* Ja, vad handlar den grejen om!? Såg någon tv-serie för en tid sedan där huvudpersonen sökte för att jobba med avfall. "Jag har alltid älskat att jobba med avfall". Personalchefen ringde sedan upp och sa att han inte fick jobbet med motiveringen: "ingen kan älska avfall så mycket".

Det känns som man ska älska jobbet så mycket mer än de som redan jobbar på företaget? Det är en märklig attityd som jag antar kommer från HR-folket. Själv vill jag bara gå in och göra ett så bra jobb som möjligt.

Känner igen mig mycket i vad som skrivs om rekryterare. Min arbetsintervju till banken jag jobbar på var väldigt bekväm där jag samt två chefer satt runt ett bord och fikade. De berättade om banken och deras väg dit och ställde lite frågor under tiden som berörde tjänsten jag hade sökt. Jag kände mig väldigt bekväm och samtalet flöt på väldigt naturligt. Denna typ av intervju är nog inte vanlig i framtiden om man inte söker sig till mindre företag/kontor.

Sedan kommer man till en intervju för styrelsepost på den institution jag studerar vid. Frågor som dök upp var bland annat:
- Vilken position är du i ett fotbolls lag?
- Vad gör du om det uppstår en konflikt?(jag frågar om de menar en konflikt i styrelsen eller vad för typ av konflikt varpå de svarar "nej men en vanlig konflikt bara")
- Nämn tre svaga och tre bra sidor med dig?
- Vad tar du med dig till en ö?

Jag fick givetvis inte posten och samma sak hände det när jag sökte en annan "tjänst" inom ett utskott. Dessa typer av frågor ger nog inte en rättvis bild av mig men eftersom större företag använder sig av en HR-ansvarig så måste man nog lära sig "spelet" för att kunna lura till sig tjänsten. De har antagligen en mall innan intervjun på hur personen ska svara för att passa tjänsten. Personen ska vara en tiger(vilket djur är du?), en anfallare i ett fotbollslag(position?), han ska ta med sig vapen till ön(vad tar du med till en ö?), han ska vara en storm(vilket väder är du?)...

HR-folket finns till för att sålla ut alla idioter som inte orkar lägga ner två timmar av sitt liv på att öva in vettiga svar på HR-frågor. Alla HR-frågor ser ut på exakt samma sätt oavsett tjänst man söker. Allt man behöver göra är att googla fram en liten lista på typiska frågor, förbereda vettiga svar som man kopplar till en liten historia om ens liv och vips så har man utan problem kommit förbi HR-stadiet och man har bara en tredjedel så många att konkurrera med när man väl får träffa chefer och dylikt.

Det är inte min mening att vara taskig eller nedlåtande för du verkar vara ganska vettig, men du låter väldigt yrkesskadad.

Du kanske är ironisk eller så är du den förste i tråden som inte fattar att "sitta ner och dricka kaffe" är symboliskt. Man behöver inte dricka just kaffe utan det handlar om att samtala normalt för att se vad det är för typ av en människa man har framför sig. Nu vet du det ;-)

Jag har svårt att förstå varför inte ett rekryteringsmöte ska skilja sig från t ex ett kundmöte eller en fika på arbetsplatsen!? Jag har rekryterat själv och tycker faktiskt att folk avslöjar sig oerhört snabb bara genom ett vanligt samtal. Sedan finns det ett fåtal personer som är oerhört svåra att få grepp på, men dom ska man nog passa sig för.

Vad är fabricerade referenser! Du menar alltså att en sökande har konspirerat med 3 av varandra oberoende personer för att lura rekryteraren. Man har alltså instruerat 3 personer att ljuga för rekryteraren. Hör du inte hur dumt det låter!? Om jag får ta mig själv som exempel så har jag alltså fått 5 personer på stora svenska företag att riskera sina egna rykten i en sorts gemensam konspiration mot rekryteraren?