2013-04-15, 12:38
#1
"Dictatorship naturally arises out of democracy, and the most aggravated form of tyranny and slavery out of the most extreme liberty." - Platon
"Knowing others is intelligence, knowing yourself is true wisdom." - Lao Tzu
Sverige och den svenska befolkningen har varit offer för en psykologisk krigföring som har varit nästintill omärkbar, vilket är hela poängen med psykologisk krigföring, indoktrinering, folklig opinionsbildning eller vad man nu än vill skönmåla förfarandet som. Under Kalla Krigets period var just Sverige en strategiskt viktig krigsskådeplats där två vitt skiljda ideologier möts; kommunism och kapitalism. Det har fått långt större konsekvenser än man utan reflektion och observation kanske inser.
KGB:s och CIA:s krigföring mot Sverige
Hur gick då Sovjetunionen och KGB till väga, som exempel? Detta förklaras grundligt i denna mycket sevärda föreläsning av Yuri Bezmenov, en avhoppare som var f.d. KGB-agent och expert i propaganda, som han gav i Los Angeles 1983: http://www.youtube.com/watch?v=8fQoGMtE0EY
Första steget är demoralisering. Det tar 15-20 år, vilket är tiden det tar att indoktrinera en generation studenter. Det sker av journalister, akademiker och organisationer, ofta av svenskar mot svenskar. Demoraliseringens syfte är att mentalt förvirra, erodera moral, korrumpera och förvrida ord så till den vida grad, att sann information inte längre har någon effekt på befolkningen. I egenskap att försvara sig själv och sitt ego, sin familj och sitt land, spelar verkligheten och fakta inte längre någon roll eftersom man är indoktrinerad. Sverige och västvärlden har redan passerat demoraliseringsfasen.
Nästa steg är destabilisering, vilken vi nu befinner oss i. Denna teknik bygger på judo på ett nationellt plan. Få motståndarens egen kraft att få denne att krascha in i väggen. Man stödjer och förstärker konfliktfyllda och destabiliserande krafter inom landet som redan existerar, så att de vrids till sin extrema form och ges maximalt utrymme. Vad som återstår är att landet till slut faller i kris.
KGB:s intrång i det svenska samhället var av CIA inte obemärkt, så de bedrev sin egen psykologiska krigföring mot Sverige. ”CIA:s hemliga propagandakrig”: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5460183. Samma metoder och samma mål. Resultatet är en gyttrig befolkning som antingen är USA-vänner och liberaldyrkare, eller kommunismens förkämpar, med åsikter som samtliga tror är deras egna. Det är falskt.
Sverige: landet med stalinism och ultraliberalism samtidigt
Sverige har alltså bevisligen varit under psykologiskt angrepp i decennier. Ett ypperligt exempel på detta kan man skåda i den otroligt dysfunktionella offentliga verksamhet som bedrivs. ”Sjukvården lider under ultraliberalism och stalinism samtidigt”, säger överläkaren Olle Heimbürger på Karolinska på träffsäkert manér. http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var...-dodade-herr-b. Denna galenskap är inte på något sätt unikt för svensk sjukvård, utan genomsyrar idag hela det svenska samhället. Ju större organisation, ju större är dysfunktionaliteten.
Hur är detta möjligt?
Orsaken till att indoktrinering är så fruktansvärt effektiv, beror helt och hållet på vårt undermedvetna och hur vårt samhällsskapade ego dikterar hela vårt liv, våra attityder och vår världsuppfattning. Det viktiga är inte hur verkligheten ser ut, det viktiga är hur individen – och egot - uppfattar den. TV, utbildning, institutioner, organisationer, media, individer som uppfattas som auktoriteter och kanske t.o.m. idoler, ideologier, allt spelar in i ett större sammanhang. Man skapar emotionella triggers till information och vinklar den. Det här är något som pågår under lång tid och är för den enskilda individen osynligt.
Därför är svenskar idag passionerade konsumenter, konfliktfyllda, ängsliga, egoistiska och ja, vi kan avrunda det hela med att konstatera vi har en mängd demoner i vårt bagage efter att ha växt upp hela våra liv i det här samhället. Därför ser vi det nuvarande ekonomiska systemet som sanning, därför ser vi vetenskapen som en ny form av religion, därför tror vi att representativ demokrati är det bästa vi kan åstadkomma, därför tror en del att den Ayn Randska värdeobjektivismen är den sanna, därför tror en del att kommunism kan fungera; allt detta är exempel på doktriner i våra huvuden. Ja, t.o.m. vår rationalitet, vår tilltro på vårt tillväxtparadigm och vår absoluta tro på materiell kausalitet är exempel på doktriner. Alla är dem exempel på systematiskt tänkande som begränsar vårt sätt att faktiskt tänka.
Kejsaren har inga kläder; egot kan inte diktera vårt liv
En början för att bli fri från denna indoktrinering är att konstatera följande:
1. Du vet inte dem du är. Du vet vem ditt ego är, men det är något helt annat.
2. Ditt ego är skapat av alla andra än du själv. Ditt undermedvetna är fyllt med information som andra gett åt dig.
Innan man funnit sig själv igen, är det bästa man kan göra att sluta ha några åsikter om någonting överhuvudtaget och förstå att det mesta man lärt sig i informationsväg är illusioner och lögner. Innan man funnit tystnaden i sina tankar och lyckats etablera sig själv i nuet, kommer man vara fånge i sitt förflutna, vilket kommer att diktera även sin framtid, för all framtid. Vår civilisation är ett perfekt exempel på detta. Samma fortsättning under nya namn. Man har förlorat sin fria vilja och förmåga att tänka. Man kan tänka fritt inom systematiska riktlinjer, men det är också allt.
Det är detta enorma problem de flesta människor idag världen över står inför: att inse att det inte är en själv som sitter vid spakarna, det är ens ego, ett ego som i det undermedvetna är absolut, men som i det medvetna är en illusion. Det, är nyckeln till att bli fri från indoktrinering, en självrannsakan av en själv, vilket de flesta inte kommer klara av. De mentala spärrarna är oerhörda, de kan ge upphov till sådana starka känslor att man t.o.m. får fysiska olustkänslor att ens tänka i banor som tidigare varit avspärrade i huvudet.
Det är viktigt att inte skuldbelägga en själv på något sätt när man rannsakar sig själv. Man bör ta ansvar, men man behöver inte känna skuld. All den självdestruktiva skit man gjort, förtryckt och tänkt mot sig själv och andra är resultatet av en kedja av interaktion med sin omgivning. Det rationella rättfärdigandet av handlingar man till slut inte kan försvara inför sig själv upplöses. När man klarar av detta, kan man börja den mentala avgiftningen och börja ifrågasätta saker och ting - på riktigt - och kanske ha ett ögonblick av klarhet så att man inte längre är rädd för någonting. Då kan man börja ifrågasätta vad vi alla håller på med för vansinne på ett fundamentalt plan, ett vansinne man slutar legitimera och rättfärdiga, eftersom man längre inte behöver legitimera och rättfärdiga det ego som identifieras med dess skapare.
Ett hållbart och absolut samhälle måste härstamma ur den absoluta auktoriteten hos varje individ. Individer som genom att finna sig själv inser att man som levande entitet inte är atomiserad från någonting, till skillnad från den indoktrinerade medborgaren, styrd av egot och det undermedvetna, som har en illusion av samhörighet, men som i själva verket är en systematiserad resurs och är institutionellt atomiserad som individ.
"Knowing others is intelligence, knowing yourself is true wisdom." - Lao Tzu
Sverige och den svenska befolkningen har varit offer för en psykologisk krigföring som har varit nästintill omärkbar, vilket är hela poängen med psykologisk krigföring, indoktrinering, folklig opinionsbildning eller vad man nu än vill skönmåla förfarandet som. Under Kalla Krigets period var just Sverige en strategiskt viktig krigsskådeplats där två vitt skiljda ideologier möts; kommunism och kapitalism. Det har fått långt större konsekvenser än man utan reflektion och observation kanske inser.
KGB:s och CIA:s krigföring mot Sverige
Hur gick då Sovjetunionen och KGB till väga, som exempel? Detta förklaras grundligt i denna mycket sevärda föreläsning av Yuri Bezmenov, en avhoppare som var f.d. KGB-agent och expert i propaganda, som han gav i Los Angeles 1983: http://www.youtube.com/watch?v=8fQoGMtE0EY
Första steget är demoralisering. Det tar 15-20 år, vilket är tiden det tar att indoktrinera en generation studenter. Det sker av journalister, akademiker och organisationer, ofta av svenskar mot svenskar. Demoraliseringens syfte är att mentalt förvirra, erodera moral, korrumpera och förvrida ord så till den vida grad, att sann information inte längre har någon effekt på befolkningen. I egenskap att försvara sig själv och sitt ego, sin familj och sitt land, spelar verkligheten och fakta inte längre någon roll eftersom man är indoktrinerad. Sverige och västvärlden har redan passerat demoraliseringsfasen.
Nästa steg är destabilisering, vilken vi nu befinner oss i. Denna teknik bygger på judo på ett nationellt plan. Få motståndarens egen kraft att få denne att krascha in i väggen. Man stödjer och förstärker konfliktfyllda och destabiliserande krafter inom landet som redan existerar, så att de vrids till sin extrema form och ges maximalt utrymme. Vad som återstår är att landet till slut faller i kris.
KGB:s intrång i det svenska samhället var av CIA inte obemärkt, så de bedrev sin egen psykologiska krigföring mot Sverige. ”CIA:s hemliga propagandakrig”: http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5460183. Samma metoder och samma mål. Resultatet är en gyttrig befolkning som antingen är USA-vänner och liberaldyrkare, eller kommunismens förkämpar, med åsikter som samtliga tror är deras egna. Det är falskt.
Sverige: landet med stalinism och ultraliberalism samtidigt
Sverige har alltså bevisligen varit under psykologiskt angrepp i decennier. Ett ypperligt exempel på detta kan man skåda i den otroligt dysfunktionella offentliga verksamhet som bedrivs. ”Sjukvården lider under ultraliberalism och stalinism samtidigt”, säger överläkaren Olle Heimbürger på Karolinska på träffsäkert manér. http://www.dn.se/kultur-noje/vad-var...-dodade-herr-b. Denna galenskap är inte på något sätt unikt för svensk sjukvård, utan genomsyrar idag hela det svenska samhället. Ju större organisation, ju större är dysfunktionaliteten.
Hur är detta möjligt?
Orsaken till att indoktrinering är så fruktansvärt effektiv, beror helt och hållet på vårt undermedvetna och hur vårt samhällsskapade ego dikterar hela vårt liv, våra attityder och vår världsuppfattning. Det viktiga är inte hur verkligheten ser ut, det viktiga är hur individen – och egot - uppfattar den. TV, utbildning, institutioner, organisationer, media, individer som uppfattas som auktoriteter och kanske t.o.m. idoler, ideologier, allt spelar in i ett större sammanhang. Man skapar emotionella triggers till information och vinklar den. Det här är något som pågår under lång tid och är för den enskilda individen osynligt.
Därför är svenskar idag passionerade konsumenter, konfliktfyllda, ängsliga, egoistiska och ja, vi kan avrunda det hela med att konstatera vi har en mängd demoner i vårt bagage efter att ha växt upp hela våra liv i det här samhället. Därför ser vi det nuvarande ekonomiska systemet som sanning, därför ser vi vetenskapen som en ny form av religion, därför tror vi att representativ demokrati är det bästa vi kan åstadkomma, därför tror en del att den Ayn Randska värdeobjektivismen är den sanna, därför tror en del att kommunism kan fungera; allt detta är exempel på doktriner i våra huvuden. Ja, t.o.m. vår rationalitet, vår tilltro på vårt tillväxtparadigm och vår absoluta tro på materiell kausalitet är exempel på doktriner. Alla är dem exempel på systematiskt tänkande som begränsar vårt sätt att faktiskt tänka.
Kejsaren har inga kläder; egot kan inte diktera vårt liv
En början för att bli fri från denna indoktrinering är att konstatera följande:
1. Du vet inte dem du är. Du vet vem ditt ego är, men det är något helt annat.
2. Ditt ego är skapat av alla andra än du själv. Ditt undermedvetna är fyllt med information som andra gett åt dig.
Innan man funnit sig själv igen, är det bästa man kan göra att sluta ha några åsikter om någonting överhuvudtaget och förstå att det mesta man lärt sig i informationsväg är illusioner och lögner. Innan man funnit tystnaden i sina tankar och lyckats etablera sig själv i nuet, kommer man vara fånge i sitt förflutna, vilket kommer att diktera även sin framtid, för all framtid. Vår civilisation är ett perfekt exempel på detta. Samma fortsättning under nya namn. Man har förlorat sin fria vilja och förmåga att tänka. Man kan tänka fritt inom systematiska riktlinjer, men det är också allt.
Det är detta enorma problem de flesta människor idag världen över står inför: att inse att det inte är en själv som sitter vid spakarna, det är ens ego, ett ego som i det undermedvetna är absolut, men som i det medvetna är en illusion. Det, är nyckeln till att bli fri från indoktrinering, en självrannsakan av en själv, vilket de flesta inte kommer klara av. De mentala spärrarna är oerhörda, de kan ge upphov till sådana starka känslor att man t.o.m. får fysiska olustkänslor att ens tänka i banor som tidigare varit avspärrade i huvudet.
Det är viktigt att inte skuldbelägga en själv på något sätt när man rannsakar sig själv. Man bör ta ansvar, men man behöver inte känna skuld. All den självdestruktiva skit man gjort, förtryckt och tänkt mot sig själv och andra är resultatet av en kedja av interaktion med sin omgivning. Det rationella rättfärdigandet av handlingar man till slut inte kan försvara inför sig själv upplöses. När man klarar av detta, kan man börja den mentala avgiftningen och börja ifrågasätta saker och ting - på riktigt - och kanske ha ett ögonblick av klarhet så att man inte längre är rädd för någonting. Då kan man börja ifrågasätta vad vi alla håller på med för vansinne på ett fundamentalt plan, ett vansinne man slutar legitimera och rättfärdiga, eftersom man längre inte behöver legitimera och rättfärdiga det ego som identifieras med dess skapare.
Ett hållbart och absolut samhälle måste härstamma ur den absoluta auktoriteten hos varje individ. Individer som genom att finna sig själv inser att man som levande entitet inte är atomiserad från någonting, till skillnad från den indoktrinerade medborgaren, styrd av egot och det undermedvetna, som har en illusion av samhörighet, men som i själva verket är en systematiserad resurs och är institutionellt atomiserad som individ.