Arbetsmoral

På Flashback haglar ju ofta epitet som "parasit" om folk som av olika anledningar inte kan eller vill jobba. Begreppet arbetsmoral står högt i kurs.

Men vad menas egentligen med arbetsmoral?

Lite intressant läsning:

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Pro..._of_Capitalism
http://en.wikipedia.org/wiki/Protestant_work_ethic

Min syn på arbetsmoral: arbetsmoral är något som har ett instrumentellt värde för MIG, eftersom den gör att JAG blir mer kapabel och presterar bättre mot de mål jag har satt upp för mig själv.

Man ska väl ta saker man läser i FB med en näve salt. Förmodligen är de bittraste personerna här arbetslösa och har all tid i världen att skylla alla sina egna brister på andra.

Arbetsmoral skiljer sig från hur ett land styrs. Ett kapitalistiskt styre innebär "Jobba eller skyll dig själv och svält ihjäl" Medan ett socialitsiskt styre är "Jobba för att alla ska ha det relativt bra".

Tycker Sverige ändå hittat en bra mittpunkt. Lagom är ju alltid bäst!

http://mangans.blogspot.se/2013/04/m...indicated.html

Ja jag tänkte just på detta ämnet i dag och hur det genomsyrar vårt samhälle av det måttet att jag tycker att det mest liknar indoktrinering, att man ska vara en "Goodie2Shoe".
Man ska vara aktiv till varje pris så om man bara sitter och vevar med armarna så har man i alla fall gjort nåt och det liknar mest hysteri.

I allmänhet så går vi över jorden som en skördetröska, gräshoppssvärm och naturen får hela tiden vika sig för storbolagens vinstintressen och det är konsumera mera som gäller och häng med i det glada konsumtions ekorrhjulet, produktion\konsumtion, slit & släng i "välfärds" samhället där jag däremot anser att ett lands SANNA välfärd kan räknas i hur lyckliga vi är som man gör i landet Bhutan.
Istället för BNP, brutto national produkt så räknar man där landets befolknings mått av hur nöjda med livet dom är.

Jag har kanske bara ett liv och det tänker jag spendera såsom JAG vill, på det som gör att jag räknar mina dagar som värda att leva och inte flänga runt i jakten på nån lycka som aldrig kommer som nån herointripp som ändå undviker en, ett jagande efter vind.

Softa, tänka efter, och förstå hur allt hänger ihop och må bra och inte göra andra illa medans jag lever det räcker bra för mig som livsfilosofi i grunden.

Det får man avgöra själv hur man vill ha det så blir det bra med det, och folk kan ge fanken i att döma andra så mycket som vi gör och istället att vi försöker att förstå varandra och inte vara så snabba med fördomar mot varandra.

Edit: Jobba så vi har till det nödvändigaste och så delar vi generöst det med varandra, skippar på alla onödiga slit & släng prylar så sen har vi tid för "hopp och lek i naturen" eller vad tusan man vill lägga sin övriga tid på.

Vad finns det att jobba för? Varför ska man bidra till det här sjuka samhället som aktivt nedmonterar sig självt i jakt på ekonomisk tillväxt? Vad är det för mening, egentligen?

Framtiden? Dina barn? Nästa generation? Vi har tagit oss igenom digerdöd, svält, utvandring, världskrig, fattigdom... Sverige har haft det värre ställt än nu. Och ändå kämpade våra förfäder på, jobbade, strävade, uppfostrade barn. För framtiden och sina barnbarnbarns skull.

Meningen är större än just din lycka och dina kickar just nu.

Sverige blev Sverige tack vare svenskarnas strävsamhet, arbetsmoral och lojalitet. Vi är ett folk med stor empati och tyvärr har det lett till att vi tagit in folk med lägre empati och utan arbetsmoral. Låt inte det bli vårt fall! Vi måste hålla ihop, sträva vidare, för våra barns skull. Det är vi skyldiga inte bara dem, men även våra förfäder.

Ja människan är resistent, härdad och ett kameleont skadedjur som sitter som en fästing på jorden tills vi i vår enfald och ondska har total förstört den.
Kanske endast råttor m.fl. andra väldigt härdade djur som kan mäta sig med människan, det farligaste, mest kalkylerande däggdjuret och den som inte lever i symbios med sin omgivning.