I vilken utsträckning får en dålig uppväxt vara, till att göra illegala handlingar?

Jag tänker såhär, att man pratar ofta om att många som begår olika brott har i många fall haft en dålig uppväxt, typ missbrukande föräldrar, misshandel eller i värsta fall sexuellt utnyttjande. Detta påverkar såklart individen negativt. Om man sen i ett senare skede begår någonting brottsligt. I vilken utsträckning kan jag då skylla att detta är en indirekt följd av min dåliga uppväxt?

Tja, det finns nog en mycket möjlighet att man begår brottsliga handlingar på grund av sin uppväxt, men juridiks sätt så är det ingen ursäkt, och just därför får man sin straff varje fall.

Hmm..Jag kommer möjligtvis tillbaks till denna tråd, och svarar dig helt. Märkte nu att du ställde en speciell fråga. Väl, jag kommer KANSKE tillbaks. Skall försöka i alla fall.

Mvh Snep

Jag har heller inget 100% svar ännu heller, jag sitter dock och funderar om jag var för specifik i min fråga, jag vill mest skapa en diskussion kring relationen dålig uppväxt och ett "dåligt" vuxet liv.

Jag tycker man ska ta ansvar för sitt beteende själv från det man är så stor så man kan inse vad som är rätt och fel.

Bara för att man har brottslingar omkring sig exvis eller blir slagen , växer upp i alkholist eller missbrukar hem fritar ju en inte från att ha en egen hjärna och tänka själv vad som är normala normer för samhället och rätta sig därefter.

Sexuellt utnyttjade barn däremot kan ju fått sådana själsliga skador så de inte vet vad som är normalt eller inte och därför fortsätter med ett liknande beteende förövaren hade mot dem.

Alla som skyller på sin uppväxt för att rättfärdiga sina egen brott, utom de sexuellt utnyttjade då, försöker bara rättfärdiga något de vetat om var fel från början.

Tyvärr är det väl så att vi bara hör och ser de som fortsatt sina föräldrars bana men inte alla som inte gjort utan lever ett laglydigt och normalt liv och jag tror faktiskt den gruppen är större än föregående.

Skylla på det kan man nog inte men det kan ge en förklaring.
Borde bedömmas på samma sätt som att folk som kommer från mycket välordnade förhållanden, fin samhällsställning, riskerar att förlora jobbet, osv får straffrabatt.

Jag blev misshandlad och strypt en gång på högstadiet. Kuratorn sa: "Du förlåter väl honom? Han har inte haft det så lätt hemma."

Samma kille sparkade senare under året min närmsta polare halvt medvetslös, kastade en kille nerför en trappa, och visade sådan aggressivitet i klassrummet att en lärare låste dörren när han var på toa och ringde hans föräldrar som fick hämta honom.

Vi ville att åtgärder skulle vidtas, men rektor och kurator sa bara att han haft det svårt hemma och att det inte var hans fel. De sa bara att han påstått att vi provocerade honom till det, och att vi skulle sluta upp med det.

Man kan väl lugnt säga att han fick en hel del friheter pga sin uppväxt?

Vad jag tycker om det? Över 15 års ålder ska man ansvara för sina egna handlingar, då kan man inte skylla på dålig uppväxt. Har man haft en dålig uppväxt så bör man vid den åldern kunna inse att man inte bör behandla andra lika illa som man självt behandlats i hemmet.

Visst är det upp till idividen att se till att man får ett bättre liv än det jag växte upp med. Jag tänker nu i lite "luck"-banor. Bör det finnas någon sorts skyddsmekanism i samhället? Det finns ju mycket mot det mesta, men finns det verkligen skyddsmekanismer för en dålig uppväxt?

Självklart, så kan man gå till socialen om man blir misshandlad, men vid vilken grad får man hjälp, kan jag på något sätt använda min uppväxt och att jag aldrig fick den hjälp jag behövde, jag menar jag kan egentligen inte klandra någon som är 10 år och har det pissigt hemma för att denna inte talade med socialen. (Här känner jag att skolans roll faller in).

Sorry om jag är lite rörig i mina kommentarer, får inte riktigt ihop mina tankar till vettiga förslag, utan mest lätt sammansatta tankar.

Hela juridiksamhället är totalt oförenligt med naturvetenskapen idag.

Lagar och regler är bara uppfinningar från 1800talet som inte tolererar detta vida spektrum av uppväxter och erfarenheter som folk bär med sig, trots att ingen människa har valt varken tidpunkt, plats, kön, föräldrar eller någon av stimulanserna under den 25åriga perioden det tar för hjärnan att utvecklas.

Vi har mängder av människor ute i samhället idag som går runt med ofullständiga hjärnor, drogmissbrukare vars hjärna blivit oförmögen att tillverka oxytocin tack vare bristande omvårdnad av föräldrar, människor med ADHD vars hjärnor inte klarar hålla balanserna av dopamin och adrenalin, eller tex psykopater vars hela frontallob är avstängd.

I våran vildaste fantasi har vi människor fått för sig att biologi ska lyssna på oss och rätta sig efter våra viljor oavsett vad, det är ju bara att göra det liksom, kan alla andra så kan du. Och kan du inte rätta dig efter samhället så ska du svälja det och avstå allt det goda som vanligt folk har tillgång till, men helst dö. Att alla människor har självbevarelsedrift och medfödd vilja att vara som alla andra glöms bort.

För att citera Robert Sapolsky professor i neurobiologi på Stanford
"Det är omöjligt att ha juridik och modern hjärnforskning i samma rum samtidigt"