Att ta mitt eget liv och få reda på allt om universum?

Elektriska impulser i en fungerande hjärna.

Precis som TVn i min tidigare analogi, slutar att vara en tv när man smälter ner den, så slutar dom tankar vara tankar när hjärnan dör.

elektriska impulser är elektroner vilket är hårda små bitar av materia. Spelar ingen roll hur du försöker utveckla det här så är grundlinjen att du har alltid funnits och kommer alltid att göra.

Därmed kommer mysterier som vad som egentligen händer med tankarna när man dör.

Jag har just utvecklat ganska tydligt varför man inte pratar om "mig" och "dig" på det sättet du försöker framställa det.

Den "konstitutionella" fysiken tar du med dig i graven, hur det däremot blir med det spirituella låter jag vara osagt.

Vi tar livet av mycket och ofta.
Det finns inget svar för vad just du kommer att uppleva efter döden.

Mitt svar är att ingenting funkar, men vi puzzlar ihop det och drömmer om att det ska funka.
och är det en god dröm så ler jag en halv dag.

Om du dör nu eller senare påverkar inte mig, om inte kunskapen når mig.
Och tyvärr så tenderar folk att tråkas ut av denna typen av handlingar, och lever vidare vare som bryr sig om dig eller inte, vissa minns dig lite svagt.

varför jag lever?, fascination över det jag inte vet ?
Jag borde ha tagit livet av mig för läge sedan av allt jag vet.
Men det är det jag inte vet, som för mig vidare... jag driver kunskap framåt för mina barn.
Det tog slut det med, dom e smartare än jag... lol never, för universum är som solar som strålar och når ibland varandra.. vi strålar som kunskap som materia som whatever...

Man får inga svar av att sluta stråla och uppleva det fantastiska i att vara värdelös för andra.

solstrålen som når någon annan sol är intressant metafor jag skaffat mig senare tid.
för det kräver en tvåriktad kommunikation i tänkandet som är intressant.
Dör du, dör en solstråle som nått ut till alla som du inte ens tror dig bryr eller sett dig.

Vi skiner tillsammans

Tack för det.