2005-05-22, 22:22
#1
Nu ska det alltså bli förbjudet för företagarna att ta olika betalt av män och kvinnor för till exempel taxiresor eller hårklippningar. Min första reaktion var: På tiden! Men sedan kom jag att fundera lite mer på saken och blev plötsligt tveksam. Faktum är att jag blev tveksam till all antidiskrimineringslagstiftning vilken riktar sig mot det privata näringslivet. Låt mig försöka förklara med hjälp av en liten liknelse.
Tänk er att radhusägaren Kalle till skillnad mot sina grannar Muhammed och Nils-Petter äger en motordriven gräsklippare. En gräsklippare både Muhammed och Nils-Petter nu vill låna av honom. Tänk er att Kalle låter Nils-Petter men inte Muhammed låna den. För Kalle gillar helt enkelt inte muslimer.
Visst är Kalle en fördomsfull jävel vars handlande är lätt att fördöma, men hur många anser att staten därför ska lagstifta om att han måste låna ut sin gräsklippare också till Muhammed? Jag tror och hoppas att det inte är många alls. Så vad är då egentligen skillnaden om Kalle professionellt hyr ut gräsklippare och då hyr ut till Nils-Petter men inte till Muhammed? Finns det mer än en gradskillnad? Jag lutar åt att så inte är fallet.
Men att tillåta privata företagare att ha fördomar/preferenser gentemot kunderna (eller för den delen vid nyanställningar) innebär inte att man stillatigande måste acceptera diskrimineringen som ett faktum. Man kan givetvis protestera. I Stockholm har porrmotståndare nyligen börjat kartlägga vilka ställen i stan som säljer resp. inte säljer porr för att sedan försöka förmå så många som möjligt att bara handla på de senare, och även om jag motsätter mig det specifika syftet har jag inga invändningar mot själva metoden.
Sedan finns dock fall där fri diskriminering kan få enligt min mening oacceptabla konsekvenser. Det handlar om när ett företag i praktiken innehar en monopolposition. Tänk om Muhammed bor i ett litet samhälle i Lappland med bara en livsmedelsaffär inom tio mils avstånd och handlaren där vägrar låta honom komma in i butiken…
Tänk er att radhusägaren Kalle till skillnad mot sina grannar Muhammed och Nils-Petter äger en motordriven gräsklippare. En gräsklippare både Muhammed och Nils-Petter nu vill låna av honom. Tänk er att Kalle låter Nils-Petter men inte Muhammed låna den. För Kalle gillar helt enkelt inte muslimer.
Visst är Kalle en fördomsfull jävel vars handlande är lätt att fördöma, men hur många anser att staten därför ska lagstifta om att han måste låna ut sin gräsklippare också till Muhammed? Jag tror och hoppas att det inte är många alls. Så vad är då egentligen skillnaden om Kalle professionellt hyr ut gräsklippare och då hyr ut till Nils-Petter men inte till Muhammed? Finns det mer än en gradskillnad? Jag lutar åt att så inte är fallet.
Men att tillåta privata företagare att ha fördomar/preferenser gentemot kunderna (eller för den delen vid nyanställningar) innebär inte att man stillatigande måste acceptera diskrimineringen som ett faktum. Man kan givetvis protestera. I Stockholm har porrmotståndare nyligen börjat kartlägga vilka ställen i stan som säljer resp. inte säljer porr för att sedan försöka förmå så många som möjligt att bara handla på de senare, och även om jag motsätter mig det specifika syftet har jag inga invändningar mot själva metoden.
Sedan finns dock fall där fri diskriminering kan få enligt min mening oacceptabla konsekvenser. Det handlar om när ett företag i praktiken innehar en monopolposition. Tänk om Muhammed bor i ett litet samhälle i Lappland med bara en livsmedelsaffär inom tio mils avstånd och handlaren där vägrar låta honom komma in i butiken…
