Depression!

Jag har varit så deprimerad att jag blev inlagd på psyk i två månader, sen var jag tvungen att gå tillbaks till skolan för att inte bli avstängd från utbildningen trots att jag mådde fruktansvärt dåligt. När jag var där skrev jag en text som jag tycker reflekterar ganska mycket hur jag känner, urlöjligt att skriva den här men gör det ändå:




Det är samhället som oss människor lär
Att leva rätt, att tänka så här
Går man mot normen gör man fel
Man måste passa in, varje liten del

Sova, jobba, äta och dö
Stå på rätt sida i rulltrappans kö
För åsikter är tydligen lagar
Att göra det som samhället behagar

Hur kan friheten vara fri?
När samhället styrs av ett maktkompani
När friheten inte är fri
Bestämmer jag då över mitt eget liv?

Japp. du bestämmer över ditt eget liv

Passande dikt förövrigt.

Kan det vara så att du håller på att gå in i en djupare depression nu? Äter du nån medicin? Kanske behöver höja dosen lite?

Ja, konformiteten har blivit så utspridd i de senaste åren, främst bland den unga generation (som jag antar att du också tillhör?) som hela tiden stimuleras med nya tekniker som gör att en själ dör ut och kvar blir den materialistiska lyckan. Man kan se iPods som ett uttryck för den yttersta och vackraste konstnärliga skapelse för människor och av människor, men frågan är hur den används. Hur används Internet? Hur används media?

Konformiteten är inte längre en skyddsmekanism, utan en norm och nödvändighet.
Denna hets kring produktivitet för produktivitetens skull är opiumet som håller oss nere. Vi ska vara "käcka", "händiga" och "flitiga" i monotona uppgifter. Sedan undrar folk varför man bränns ut och drar på sig depressioner. Man går till psyk, får ångestdämpande, och vipps så klarar man av att leva som man gjorde innan.
Men varför, inte är det väl för att du mår dåligt? Du mår dåligt för en anledning, och istället för att åtgärda anledningen, så åtgärdar du dig själv. Anpassar dig. Du inser att ditt känsloliv är överdrivet, att du inte lever och bara är en spelpjäs i ett mycket större sammanhang som du aldrig ens kan greppa i dina vildaste drömmar, och sedan undrar folk varför det är så svårt att hitta sig själv...

Hela denna sociala konstruktionen kring idéen lycka är inget mer än ett sätt att kontrollera befolkningen, att ge dem deras eftertraktade opium för att "snart så kommer lyckan". Men vi får se, tror du stureplansgrabben är lyckligare än alkisen på parkbänken?

Tack. Jag vet inte, funderar på det. Jag äter Sertralin (150 mg) som påverkar seratonin halten och Edronax (8 mg) som påverkar noradrenalin halten, men har inte märkt någon direkt förändring faktiskt. Tar även sömntabletter eftersom jag har svårt att koppla av och sova på kvällarna.

Stesolid har jag även tagit, vilket jag mådde helt fantatiskt på. Men självklart ska alla "bra" mediciner ha sina biverkningar, så läkaren slutade skriva ut det pga risk för beroende och toleransökning. Så nu äter jag mina kära sockerpiller Attarax som bara är antihistamin skit.

Kan en del om medicin, pluggar det.

Bra skrivet, och som svar på din fråga om jag tror stureplansgrabben är lyckligare än alkisen på parkbänken säger jag:

"Some people are so poor, all they have is money"

Låt citatet tala för sig själv.

jag är intresserad för att jämnföra mig med dig..hur gammal är du och hur länge har du känt att du har sån dystopisk insyn på livet?

Medicin och hälsa --> Psykologi och psykiatri
/Moderator

Okej.. Jag är 21 år, har väl känt så i ca 1 år nu då det också har förvärrats.

Ok... Jag är bara några år äldre än du. Jag har känt mig som du gör sen jag var väldig liten. Jag bevittnade hur onda människor fick som de ville och behandlade mig och sina älskade skit. Jag har varit med om tragedier som har fått mig bli psykisk förlamad en period. Du skriver även mål i livet. Jag har en jävla massa mål i livet, simpla mål. ingen av dem blir av. varför? Jag sätter aldrig igång. Är det verkligen så lätt att sätta igång?

...tips? här får du några...

ta dina mediciner
krök dig ordentligt (helst efter medicineringen) 1-3ggr
gör något helt random (ta upp kontakten med en person från barndomen och prata)

Psykologi och psykiatri → Psykiska problem

/mod