Citat:
Ursprungligen postat av faeriequeene
Hmm,
låter intressant. Kan du förklara distinktionen?

Motsats, motsättning, motsägelse...
Motsägelse hittar du i modern formell logik. En boolesk variabel ( boolean) förutsägs vara sann. T ex a. En motsägelse är satsen "a och icke-a". Den är omöjlig i alla möjliga världar.
Boole kom med sin algebra 1854. Det är mycket vanskligt att tillämpa denna moderna logik på äldre diskussioner om logik och dialektik.
På Hegels tid kände man mycket väl till lagen om det uteslutna tredje i logiken. Dvs "a eller icke-a".
Men man var inte alls begränsad till den formella logikens snäva tal om logisk motsägelse. Går du tillbaka i idéhistorien ser du att man blandar friskt.
Motsatser: varmt och kallt, höger och vänster, yin och yang, manligt och kvinnligt
Motsättning: olika parter i en konflikt, krafter som mäts mot varandra, krafter i newtonsk mekanik, kampen om tillvaron i Darwinism, konkurrensen på marknaden, dynamiken i politik m.m
Dialektiskt tänkande bygger alltså ofta på en obefintlig distinktion mellan sådant som vi är vana att vara noga med att skilja på. Är den därför 'fel'? Tja, man kan ju säga att det var ganska elementära observationer som gjorde att författaren av Boken om Tao för tusentals år sedan kunde skriva:
" Ingenting i världen är mjukare än vatten,
Trots det finns ingenting bättre för att övervinna det hårda och starka.
Detta är för att ingenting kan ändra på vattnet.
Att det mjuka övervinner det hårda
Och det stilla övervinner det aggressiva
Är någonting som alla vet
Men som ingen kan göra sig själv.
Därför säger de visa:
"En som accepterar statens smuts
Blir dess mästare.
Den som accepterar dess olycka
Blir kung i världen".
Sanningen tycks motsägande. "
http://www.svenskagnostiskabibliotek...taoteching.htm
På samma sätt finns det ofta i den dialektiska syntesen en brist på distinktion. Vad händer med motsatserna när de 'förenas' i en syntes. Försvinner de i en ny högre sanning? Eller upphöjs de? Denna mångtydighet kan ses som en brist i ett modernt analytiskt perspektiv, men var ofta helt avsiktlig. Hegel t ex:
"Aufheben or Aufhebung[1] is a German word with several seemingly contradictory meanings, including "to lift up", "to abolish", or "to sublate".[2] The term has also been defined as "abolish", "preserve", and "transcend". In philosophy, aufheben is used by Hegel to explain what happens when a thesis and antithesis interact, particularly via the term "sublate".[1]"
http://en.wikipedia.org/wiki/Aufheben