Vad fan är dialektik? - och hur fungerar den?

Ja, om det är något inom filosofin som gör mig tokig så är det begreppet dialektik. Möjligtvis har det att göra med dess formlöshet och att det är någonting abstrakt till skillnad från en fyrkant som är en fyrkant eller att bokstaven "o" har formen av en cirkel.

Men såvitt jag förstår är dialektik kort och gott argumentation, eller rättare sagt: argumentationsprocess. Det är så tankar, idéer och filosofin utvecklas - genom att diskutera!

Till exempel så skulle två personer med olika åsikter, en feminist och en konservativ, i en diskussion möta varandras teser och argument, sätta de emot varandra, se motsättningar och logiska fel, och på så vis utveckla varandras åsikter och idéer (feminism/konservatism), ungefär något sånt har jag fått för mig att dialektik fungerar.

De flesta har nog gått igenom denna slags "process" en eller flera gånger i livet då de tagit in information och olika synvinklar, blandat de med sina egna osv.

Men är det så enkelt? Det tvivlar jag på, jag tror mer att jag har helt fel om dialektik. Det som gör mig konfunderad är att folk ser dialektik som ett något bortom formell logik - vilket jag inte förstår. Sedan har vi hela köret med tes + antites = syntes.

Så...

Vad fan är dialektik? Och hur fungerar den?

Det moderna begreppet är mundiarré från Hegel, en av filosofins största bedragare. Inget att bry sig om.

(1) = (2). Det finns olika typer av dialektik, men din förståelse är i det här fallet knappast felaktig. Idén bakom Hegels dialektik är att 'The World Spirit' ständigt strävar och utvecklas mot det slutgiltiga målet 'Absolute Knowledge'. Vad är 'The World Spirit'? Mänsklighetens ständiga insamling av ny kunskap om världen genom dialektik; konceptet 'Zeitgeist' är en snarlik idé som har sitt ursprung i Hegels filosofi. Vad är 'Absolute Knowledge'? Egentligen är det Hegel själv, eftersom han uppfyller rollen som den som förser 'The World Spirit' med kunskap om sig själv och sin fundamentala uppbyggnad.


Jag förstår att du vill efterlikna Schopenhauer så mycket som möjligt, men kan du inte sluta tramsa? Kom tillbaka när du faktiskt har läst på.

Jag glömde säga att jag har studerat teoretisk filosofi på universitetet.

I korthet kan man säga att Hegel var en charlatan, som skapade en lära som var till för att hylla Preussen, hans arbetsgivare, så att han själv skulle framstå som en stor filosof. Hans "teser" är flummande som har en sorts Moment 22-karaktär, så att vad som helst som han säger kan passas in i hans "system".

Det märks inte. Har du studerat i Sverige? Har du läst program eller strökurser?

Dina kommentarer angående Hegel är på en sådan låg nivå att det knappt hör detta forum till.

Jag läste det i Sverige som fristående kurser, men det var knappast någon skillnad på fristående kurser och program. Hur bra man är på universitetsfilosofi säger förstås inget om hur bra filosof man är, men jag ville påpeka att jag är påläst.

Hegel, Heidegger, Sartre m.fl. är inga filosofer enligt mig. Flumprat om "världsanden" är inte filosofi, inte heller Heideggers och Sartres klyvande av hårstrån. Sartre gör ju i Äcklet samma upptäckt som Schopenhauer, nämligen att tillvaron är meningslös och ond, men istället för att ta livet av sig eller ta avstånd från sina tidigare åsikter, så börjar hans alter ego ljuga och flyttar till Paris mm.

Vad har du emot Heidegger?

Ungefär samma som Hegel. Det är en massa anspråksfullt prat som är otroligt spetsfundigt men med största sannolikhet bara är till för att få personen ifråga att verka lärd och vis och garantera en plats som professor.

Schopenhauer däremot skrev sant och helt begripligt även för en helt olärd person, vilket jag anser vara utmärkande för en äkta filosof. Tillvaron är meningslös. Det får man förstås inget jobb på universitetet för att skriva.

Däremot tror jag det säger någonting om fördomarna mot somliga kontinentala filosofer. I Sverige är det anglo-saxiskt som gäller.

Ursprunget till föraktet mot detta kommer väl ur Russells och Moores bakgrund ur hegelianismen. Sedan har det fått nästan ett eget liv.

Det är intressant för just den typen av verktyg som Russell pysslade med fungerar inte riktigt på vissa områden som Heidegger identifierade. Märk när Russell håller för näsan därför att Heidegger tar "intet som någonting positivt". Detta med "är" hade ju redan identifierats av Frege i logiska termer!

Jag kan i alla fall rekommendera att läsa Heidegger, identifieringen av till-hands, i synnerhet, borde vara akut information för anglosaxare.

Att läsa filosofi i Sverige är som att studera partikelfysik på Grönland. Själv läser jag på ett riktigt program utomlands vid ett mycket fint universitet, men mer än så vill jag inte säga då jag är ensam svensk där.

Du framstår i övrigt som en av dem som ger filosofi dåligt rykte. Du har läst ett fåtal kurser vid någon högskola och har bara grundläggande kunskaper om en eller två filosofer du tror 'har rätt', varpå du ägnar dig åt att applicera dessa varhelst du kommer åt. Till detta hör smutskastning av filosofer du aldrig läst, vilket förutom att klarlägga faktumet att du inte läst på fastställer vilken duktig 'filosof' du är. Att uttala sig om saker man inte begriper är dumt, men att göra desamma i filosofiska sammanhang -- speciellt när man inte vet vem som tar del av diskussionen -- kan kvickt bli oerhört pinsamt. Exempelvis demonstrerar du i (1) att du inte förstått ett dyft av Sartre, då han inte alls tycker att världen är 'meningslös och ond'. Tvärtom ser han 'värde' som en nödvändig komponent för att människor alls ska kunna agera i världen, engagera sig i projekt, osv.. Sen att världen skulle vara 'ond' inom ett system där "existence precedes essence" är fullkomligt nonsens då världen (the 'in-itself') har en ontologisk status som fundamentalt bara 'är'. Den saknar helt predikat som ondska och godhet, och hade du ens öppnat introduktionen till Being and Nothingness hade du vetat det.

Oavsett om du är seriös eller inte är det lika bra att ta död på dina påståenden direkt, då folk annars kan få konstiga idéer om filosofiska teorier som förtjänar så mycket bättre. Det är främst för decimera sådana påståenden som jag besöker detta forum.

Schopenhauer har sagt sanningen, nämligen att tillvaron är meningslös. Den som säger något annat än Schopenhauer ljuger, åtminstone om han är det minsta intelligent.

Jag har alltså läst Äcklet och kan se precis var Sartre börjar ljuga för sig själv och läsaren. Sedan har han fortsatt med det under resten av sitt liv.

Du gör en galant insats att kritisera Heidegger utan att alls gå in på dennes filosofi -- vad detta beror på är inte svårt att räkna ut.


Varför det? Jag har svårt att förstå varför du tror att 'equipment' är av särskild vikt när den är underordnad Dasein's Being-in-the-world, etc. Om något borde 'ontological difference' -- men framförallt metaphysics of presence -- vara av intresse för 'the analytics'. Att de vägrar behandla dessa koncept får dem att framstå som fullständiga idioter.