Någon annan som har noterat det inkorrekta användandet av "emedan"?

Emedan har jag bara sett det användas felaktigt någon enstaka gång. Å andra sidan har jag nog bara sett det användas korrekt enstaka gånger också, i och med att det som nämnt knappt förekommer i moderna texter.

Eftersom och därför att är nog (numera?) helt utbytbara. Eller kan någon ge ett exempel där bara det ena skulle gå att använda?

På tal om ålderdomliga ord som emedan: Något som förekommer när folk vill tala ålderdomligt är att de använder pluralformer av verb i singular. Det har hetat (och heter fortfarande på en del skyltar) "obehöriga äga ej tillträde", men det har aldrig hetat "jag äga".

Njae... Ditt citat förklarar ganska bra vad en presupposition är – en ”förutsättning som är knuten till ett språkligt yttrande”. Det är så att säga en ”sanning” som ligger i själva yttrandet. Ett yttrande som Jag har slutat röka har som presupposition att man rökte tidigare. Visst, det kanske är så självklart att det ligger nära en truism, men en truism är ju något självklart som sägs uttryckligen. Presuppositioner är alltid implicita.

Det sistnämnda är pinsamt. Jag har t.o.m. sett en person som påstår sig vara lärare böja verb i plural när subjektet stod i singular.

Det är en hårfin skillnad, men den uppträder i situationer där "eftersom" kan ersättas med "då".

När det gäller pluralformen av verb måste "jag äro" vara det vanligaste exemplet på detta missbruk.

– Varför mår hon dåligt?
– Därför att hon har fått influensa.
(– *Eftersom hon har fått influensa.)

Eftersom markerar något presupponerat och kan därför inte inte utgöra svaret på en fråga. Man ställer ju en fråga för att få ny information.

Eftersom kan väl också bara användas i meningens fundament, vilket hänger ihop med att presuppositionen oftast utgör meningens tema.

– Eftersom jag har brutit benet kan jag inte gå.
(– *Därför att jag har brutit benet kan jag inte gå.)

Utsagan i bisatsen implicit? En utsaga är väl aldrig implicit, eftersom den är just en utsaga.

Borde ha skrivit informationen snarare än utsagan.

Jag är inte så säker på att min intuition håller med om asterisken där. (Där)för att låter bättre, men eftersom känns inte helt fel.

Ett annat exempel där det kan vara skillnad:

Jag köpte inte ägg eftersom jag hade glömt plånboken.
Jag köpte inte ägg för att jag hade glömt plånboken.

Här känns det som att den andra meningen betyder "anledningen till att jag köpte ägg var inte att jag hade glömt plånboken" (bortse från osannolikheten i att behöva yttra något sånt).

Skillnaden mellan »eftersom« och »därför att« kan vara en skillnad i attityd till förutsättningarna. Det är onekligen hårfint, eftersom lyssnarens attityd till talaren, och talarens fysiska attityd, vägs in i tolkningen.

Hänvisning till förutsättningarna med »eftersom« kan antyda att bedömningen torde vara etablerad i breda kretsar, men här följer en påminnelse. Hänvisning till orsakerna via »därför att« kan ha ett IMHO implicerat, ett rimligt resonemang med inslag av hypotes.

Användningen av »eftersom« i politiken kan alltså vara en light-variant av »Vi ska komma ihåg att ...«. Där är all ödmjukhet bortsopad.

Just med de orden betyder den talade fraseringen allt. Med en anglicism: prosodin gör skillnad. Till nöds får man försöka kommatera i skrift. Och »inga ägg« är bättre entydigt.

Jag köpte inga ägg, för jag hade glömt plånboken.

Eftersom jag inte ville slå i någon, sköt jag upp dörren försiktigt. Här kan vi ersätta "eftersom" med "då", men inte med "därför att". Vänder man på satsföljden blir dock "därför att" möjligt: Jag sköt upp dörren försiktigt, därför att jag inte ville slå i någon.

Det blir visserligen off-topic, men i politikerspråk blir detta:

Vi ska inte glömma att dörrar måste öppnas försiktigt, särskilt de som går utåt.