2013-03-22, 16:44
#1
I svensk media så är det dag ut och dag in artiklar om diverse, i mina ögon, väldigt irrelevanta ämnen. Debatt efter debatt bränns av likt en evig kaskad av aldrig sinande goja.
Svenska politiker tvingas konstant göra pudlar och avgå till höger och vänster tack vare mediadreven. Billström sitter ju rejält med skägget i brevlådan just nu tack vare ett extremt mediadrev över ingenting - han påstår att det oftast inte är äldre vita damer som gömmer illegala flyktingar. Jag menar, snälla? Alla vet att det är sant, vad fan är problemet - hur rädda är folk för rasism egentligen? Det har gått så långt att människor verkar vara rädda för sin egen skugga - den är ju trots allt svart, det kan ju vara rasistiskt.
Min familj är vanlig medelklass som bor i lägenhet på Kungsholmen och inom min familj är vi alla kräktrötta på alla jävla debatter om pepparkaksgubbar, hår i armhålorna, att polisen inte skall få göra sitt jobb, att de klippt bort scener ur Kalle Ankas jul. De flesta i vår omgivning känner detsamma.
Det känns som om den röda mediaeliten på Södermalm som står för en minimal mängd av Sveriges befolkning triggar igång debatter som de själva brinner för i och med sina artiklar, och eftersom de syns så mycket så får man känslan av att hela Sverige stödjer deras drev. Jag känner alltid "Hallå? är jag den enda som tycker arbetslösheten, mobbning i skolorna, få bort kriminella gäng, EU-krisen är viktigare än något jävla hår under armhålan?!"
Mediaeliten som framförallt bor på Söder är de överlägset mest skitnödiga och ängsliga människorna jag stött på.
Jag kan inte direkt påstå att jag är besviken på politikerna, vi har trots allt pressfrihet i Sverige och de varken kan eller skall påverka vad som skrivs i artiklar och debatter - jag är mer besviken på medierna. Medias roll som viktig granskare av de med makten, åt folket, har mer övergått i vem som kan tjäna mest pengar av att publicera snyftartiklar där feminister gråter ut om hår under armarna, SD:are gråter ut för att ett par minuter ur Kalle Ankas jul är borta och invandrare gråter ut för att polisen gör sitt jobb.
Därför är det en sådan jävla lättnad att se Uppdrag granskning, som bedriver seriös samhällsnyttig granskande journalistik jämfört med diarrésörjan i framförallt Aftonbladet, men även DN numer. SvD känns något vettigare.
Visst, medierna är inte public service som SVT och måste tjäna pengar, men jag har alltid inbillat mig att de haft någon slags yrkesmässig heder, någon slags glöd för att granska de höga ämbetsmän som missbrukar sin makt, ta debatterna som verkligen behövs om missförhållanden i samhället - och det är synnerligen inte några pepparkaksgubbar eller hår under armarna som är problemen i Sverige eller världen 2013
PS. Bör inte förglömmas, det värsta mediagiftet som någonsin drabbat Sverige är genus-/hen-kacklet.
PS #2. Heder åt Josefsson som visar integritet och står upp emot feministfascisterna.
Svenska politiker tvingas konstant göra pudlar och avgå till höger och vänster tack vare mediadreven. Billström sitter ju rejält med skägget i brevlådan just nu tack vare ett extremt mediadrev över ingenting - han påstår att det oftast inte är äldre vita damer som gömmer illegala flyktingar. Jag menar, snälla? Alla vet att det är sant, vad fan är problemet - hur rädda är folk för rasism egentligen? Det har gått så långt att människor verkar vara rädda för sin egen skugga - den är ju trots allt svart, det kan ju vara rasistiskt.
Min familj är vanlig medelklass som bor i lägenhet på Kungsholmen och inom min familj är vi alla kräktrötta på alla jävla debatter om pepparkaksgubbar, hår i armhålorna, att polisen inte skall få göra sitt jobb, att de klippt bort scener ur Kalle Ankas jul. De flesta i vår omgivning känner detsamma.
Det känns som om den röda mediaeliten på Södermalm som står för en minimal mängd av Sveriges befolkning triggar igång debatter som de själva brinner för i och med sina artiklar, och eftersom de syns så mycket så får man känslan av att hela Sverige stödjer deras drev. Jag känner alltid "Hallå? är jag den enda som tycker arbetslösheten, mobbning i skolorna, få bort kriminella gäng, EU-krisen är viktigare än något jävla hår under armhålan?!"
Mediaeliten som framförallt bor på Söder är de överlägset mest skitnödiga och ängsliga människorna jag stött på.
Jag kan inte direkt påstå att jag är besviken på politikerna, vi har trots allt pressfrihet i Sverige och de varken kan eller skall påverka vad som skrivs i artiklar och debatter - jag är mer besviken på medierna. Medias roll som viktig granskare av de med makten, åt folket, har mer övergått i vem som kan tjäna mest pengar av att publicera snyftartiklar där feminister gråter ut om hår under armarna, SD:are gråter ut för att ett par minuter ur Kalle Ankas jul är borta och invandrare gråter ut för att polisen gör sitt jobb.
Därför är det en sådan jävla lättnad att se Uppdrag granskning, som bedriver seriös samhällsnyttig granskande journalistik jämfört med diarrésörjan i framförallt Aftonbladet, men även DN numer. SvD känns något vettigare.
Visst, medierna är inte public service som SVT och måste tjäna pengar, men jag har alltid inbillat mig att de haft någon slags yrkesmässig heder, någon slags glöd för att granska de höga ämbetsmän som missbrukar sin makt, ta debatterna som verkligen behövs om missförhållanden i samhället - och det är synnerligen inte några pepparkaksgubbar eller hår under armarna som är problemen i Sverige eller världen 2013
PS. Bör inte förglömmas, det värsta mediagiftet som någonsin drabbat Sverige är genus-/hen-kacklet.
PS #2. Heder åt Josefsson som visar integritet och står upp emot feministfascisterna.
__________________
Senast redigerad av Warg 2013-03-22 kl. 16:47.
Senast redigerad av Warg 2013-03-22 kl. 16:47.