Libertarianer, hur är ni "privatpolitiskt"?

2013-03-21, 23:16 #13

Medlem

Reg: Aug 2008

Inlägg: 5 267

Jag är ganska konservativ av mig, jag gillar kungahuset, traditioner och klassisk bildning. Gillar inte många liberala saker som folk som ständigt knarkar, klär sig som punkare eller den slappa skolan utan ordning.

Men jag vill inte påtvinga dessa värderingar på andra eller få mina stöttade med statliga medel, så det gör mig väldigt liberal som person. Något jag stör mig väldigt på är när "liberala" personer skall agera moralpoliser och försöka överföra sina värderingar på en själv. Alltifrån att det är synd om tiggande zigenare till att vi inte skall ha hårda straff för våldsbrottslingar.

Mitt liberala idealsamhälle är nog ett där man hälsar på varandra med "handlaren Bergström", har hatt och går på opera eller viktiga middagar på kvällarna där man diskuterar filosofi eller politik

__________________
Senast redigerad av Virek 2013-03-21 kl. 23:19.

Citera

2013-03-21, 23:32 #14

Medlem

Reg: Nov 2010

Inlägg: 3 144

Citat:

Ursprungligen postat av HappyEndings

En libertariansk livsstil föreställer jag mig ska innehålla bruk av droger, diverse försök att komma undan skatter och lagens långa arm, handlande med Bitcoins, att man 3d-printar sina egna vapen, osv. Ungefär som jag föreställer mig att TPB-anakata lever.

Jag är väl något slags mellanting här. Förvisso föredrar jag cannabis före alkohol (som jag knappt dricker öht), har ett gediget intresse för jakt och jaktvapen (som köps av legitimerade vapenombud) och bryter emellanåt mot lagar som jag inte ser någon mening i (så länge som de är s.k. "victimless crimes"). Jag ägnar mig dock inte åt någon omfattande agorism, skatteplanering eller annan aktivitet för att underminera staten. Då försöker jag istället att samtala om libertarianism med människor i min närhet, samtidigt som jag i största möjliga mån vill undvika att vara påträngande.

Min "libertarianska livsstil" är väl som tydligast i det att jag hela tiden vill ägna eftertanke åt det som andra tycks blunda för, min strävan att bli den ultimata versionen av mig själv (träning/studier/idéutveckling), samt min ambition att alltid agera med tolerans och respekt gentemot de tankar och åsikter som jag själv inte tycker om.

Citat:

Ursprungligen postat av HappyEndings

Vore även kul att höra om ni har en "libertariansk psykologi". Exakt vad det betyder kan vi ju diskutera, men en startpunkt är kanske att man verkligen ser sig själv som en fristående agent på det kognitiva planet och att man inte accepterar några ogrundade värderingar/begrepp utifrån (vad Rand kallar mysticism). Det finns ju faktiskt gott om exempel på libertarianer som inte direkt har en libertariansk psykologi (Murray Rothbard var väl katolik?), så jag anser att detta är av intresse.

Jag betraktar mig själv som objektivist med en liten fallenhet för positivism (ber om ursäkt om jag inte förefaller vara särskilt renlärig här). Helt frikopplad på det kognitiva planet tror jag nog aldrig att vi kan bli, men väl avprogrammerade så till den milda grad att vi börjar betrakta våra sovande medmänniskor som robotar. På det viset tycker jag också att friheten emellanåt bär drag av ensamhet.

Citera

2013-03-21, 23:41 #15

Medlem

Reg: Jan 2008

Inlägg: 829

Citat:

Ursprungligen postat av Jrgen

Fast det är ju klokare att inte acceptera Jahves existens än att göra det. Han är ju trots allt bara ett fantasimonster massmördande ökenjudar hittade på på bronsåldern.

Okej jag kanske uttryckte mig klumpigt. Jag uppfattar det som att det är många ateister som är väldigt stolta över faktumet att de inte är troende och ser det som ett väldigt intellektuellt ställningstagande. Jag har själv en gång i tiden suttit och känt mig överlägsen religiösa för att jag har sett det sanna ljuset. Det är det beteendet jag stör mig på. Att man tycker att man är smart bara på meriten att man är ateist.

Citera

2013-03-22, 00:18 #16

Medlem

Reg: Jan 2012

Inlägg: 807

Citat:

Jag är ganska konservativ av mig, jag gillar kungahuset, traditioner och klassisk bildning. Gillar inte många liberala saker som folk som ständigt knarkar, klär sig som punkare eller den slappa skolan utan ordning.

Men jag vill inte påtvinga dessa värderingar på andra eller få mina stöttade med statliga medel, så det gör mig väldigt liberal som person. Något jag stör mig väldigt på är när "liberala" personer skall agera moralpoliser och försöka överföra sina värderingar på en själv. Alltifrån att det är synd om tiggande zigenare till att vi inte skall ha hårda straff för våldsbrottslingar.

Mitt liberala idealsamhälle är nog ett där man hälsar på varandra med "handlaren Bergström", har hatt och går på opera eller viktiga middagar på kvällarna där man diskuterar filosofi eller politik

Det där kan jag skriva under på helt och hållet. Visst, låt folk hasa runt i mjukisbyxor och munktröja, eller låt muslimerna ha turban och slöja, men sedan får de skylla sig själva om ingen vill anställa dem. Jag är övertygad om att det är staten och politikerna som till stor del är orsaken till dagens slit- och slängsamhälle, där oartighet och stöddighet inte straffar sig, samtidigt som den skötsamme och ordentlige blir betraktad som nördig och töntig. Om folk tvingades ta mer ansvar och sparsamhet därmed främjades, så kanske föräldrarna skulle kunna klara av att säga nej när deras 12-åriga son eller dotter kommer och tjatar om en ny iPhone eller dator.

Klassisk liberalism är den bästa vägen till det konservativa samhället

Citera

2013-03-22, 02:00 #17

Medlem

Reg: Aug 2006

Inlägg: 9 064

Citat:

Ursprungligen postat av kaffie

Okej jag kanske uttryckte mig klumpigt. Jag uppfattar det som att det är många ateister som är väldigt stolta över faktumet att de inte är troende och ser det som ett väldigt intellektuellt ställningstagande. Jag har själv en gång i tiden suttit och känt mig överlägsen religiösa för att jag har sett det sanna ljuset. Det är det beteendet jag stör mig på. Att man tycker att man är smart bara på meriten att man är ateist.

Jag tycker inte det är löjligt att känna sig klokare än religiösa för att man är ateist, men att känna sig stolt över det är lite som att att känna sig stolt över att ha listat ut att tomten inte finns på riktigt.

Citera

2013-03-22, 09:25 #18

Medlem

Reg: Dec 2007

Inlägg: 8 064

Citat:

Ursprungligen postat av Fishbone Mash

Jag brukade vara likadan, men efter att gång på gång i åratal fått samma reaktion (tom blick, famlande efter svar, dåligt relativistiskt svar, nedstämdhet) av att påpeka alla de självmotsägelser och den rena ondska man kan hitta i flera bibelpassager så har jag börjat se det på ett annat sätt. För vissa stackare sitter det så djupt inrotat att ingen utomstående kan göra något åt det, och så djupt att jag inte heller väntar mig att de ska kunna det. De är så tungt investerade i bilden av sig själva som "kristna"; deras uppväxt, stora delar av deras umgängeskrets, att det blir en livslögn. Någon som påstår sig vara vetenskapligt lagd borde rimligtvis inse vilken effekt sådant har på en ung människohjärna.

Det har kommit till en punkt där det bara känns som att jag sparkar nedåt när jag angriper kristendomen. Min egen barndom var helt fri från kristendom, utöver de delar som tillhör "den svenska kulturen" förstås, så jag kan knappast ta någon cred för att ha lyckats med något som de kristna har misslyckats med. Det blir lite som att kritisera handikappade barn för att de ritar fulare och räknar långsammare än andra barn. Och när kristendomen de facto helt saknar påverkan på hur trevligt jag kan ha med någon som är religiös så ser jag helt enkelt inte varför jag ska bry mig.

Det är dagens svenska kristendom. Jag har ställt exakt samma frågor till kristna personer; svaret man får är oftast något halvdant om att bibeln kan tolkas på så många sätt, varpå personen går iväg för att dela ut gratis pannkakor på stan, arrangera innebandycup för mellanstadiebarn, samla in pengar till välgörenhet och allt vad de olika samfunden brukar hitta på. Visst, debattören i mig blir vansinnig över denna ignorans, men samhällsmedborgaren njuter.

Det låter som att vi är lite på samma våglängd. Jag ser som sagt ner på religiösa, men jag ifrågasätter dem aldrig, om de själva inte ifrågasätter min världsbild. Det blir som du själv säger aldrig en konstruktiv diskussion. Tron hos människor är oftast förvånansvärt ytlig! Med det menar jag att det ofta är en image eller en livsstil. Det sitter djupt rotat men grundar sig inte i någon starkare övertygelse. Det finns självklart de som finner gud och slutar knarka, men det tror jag bara är ett sätt att byta ett beroende mot ett annat.

Har en god vän som aldrig kunnat göra något lagom. Han spelade dator och struntade i skolan, i mängder som bara kan anses vara i missbrukarnivå (jag var inte bättre då dock), han blev kär i en tjej och kastade allt annat åt sidan för att ägna sig åt att smida planer på hur han skulle charma henne, vilket blev i det närmaste ett beteendemissbruk i många månader, han skulle lära sig spela gitarr och gjorde samma resa igen, han började läsa böcker om "The Game" och gjorde resan IGEN. Vi tappade kontakten efter skolan, men idag är det bibelstudier och han arbetar som ungdomsledare i pingstkyrkan.

Vissa behöver helt enkelt något att tro på eller något att sträva efter, och då får väl kyrkan anses vara ett bra alternativ, trots allt.

Citera

2013-03-22, 10:14 #19

Medlem

Reg: Nov 2006

Inlägg: 1 439

Jag tror att jag är ungefär som de flesta. Mitt libertarianska väsen håller jag ganska mycket för mig själv, eftersom det är extremt svårt att hitta människor som det är värt att diskutera med IRL. De flesta personer är ju, tyvärr, alldeles för indoktrinerade och mentalt förstockade för att det ska löna sig att diskutera praktisk filosofi och politik med dem.

Privat lever jag nog till stora delar ett svenssonliv med jobb och familj, även om en viss frigörelse från det konventionella har inletts iom flytt från stan till landet. Livet på landet ger större möjligheter till alternativ, som t.ex. självförsörjning, byteshandel med grannar, osv. Jag griper efter alla tillfällen där man kan hålla staten och skatteverket utanför.

När det gäller religion känner jag igen mig i vad många här skriver. Jag har gått igenom den arga fasen, (under tidiga tonår), där jag gjorde uppror mot alla religiösa vansinnen och upprört pläderade för ett vetenskapligt förhållningssätt. Jag har gått igenom en fas av förstående, av accepterande av de goda sidorna hos religion och allas rätt att tro på vad man själv vill. Att vara förstående öppnade dessutom en hel del möjligheter till att hamna i säng med kristna tjejer...

Numera är jag nog mest föraktfull mot all form av vidskepelse, även religion. Jag tror att religion ställer till med så otroligt mycket elände att den snarast bör bekämpas aktivt (även om vissa goda gärningar också utförs i religionens namn). Dessutom kan man aldrig lita på religiösa människor fullt ut, de har alltid en "hidden agenda", och anser sig själva sitta med ett kort på hand som trumfar över alla andra kort i leken!

Citera

2013-03-22, 10:27 #20

Medlem

Reg: Dec 2007

Inlägg: 8 064

Citat:

Ursprungligen postat av Gamling

Jag tror att jag är ungefär som de flesta. Mitt libertarianska väsen håller jag ganska mycket för mig själv, eftersom det är extremt svårt att hitta människor som det är värt att diskutera med IRL. De flesta personer är ju, tyvärr, alldeles för indoktrinerade och mentalt förstockade för att det ska löna sig att diskutera praktisk filosofi och politik med dem.
[...]

Delar denna synen fullt ut! Om en ärlig diskussion erbjuds där jag sakligt får förklara mitt ställningstagande i vissa frågor så kanske jag orkar berätta, men generellt gör jag det inte. Att den svenska förbudsivern och tilltron till staten är stark har man bittert fått erfara.

Ett ganska färskt exempel är då jag i fikarummet ifrågasatte varför det är olagligt för syskon att inleda förhållande (fråga inte hur vi kom in på ämnet). Som väntat startade skitstormen och jag var givetvis en äcklig jävel som vill ligga med min syster. Jag tog emot med ett leende och förklarade när det lugnat sig att jag inte skulle vilja ha ett förhållande med min syster men att jag inte tycker det är någon annans ensak om jag skulle vilja det. Både jag och min syster är vuxna myndiga människor kapabla att ta egna beslut som vi själva tycker passar oss.

Diskussionen fortskred i naturlig riktning mot att det är synd om barn som blir inavlade och att de sannolikt är något fel i huvudet på dem som vill ligga med sitt syskon. Jag höll givetvis med och påpekade att det om något i såna fall borde vara olagligt att skaffa barn med ett syskon, men inte att ha ett förhållande och att människor med "fel i huvudet" i befogar en moralisk lag.

Att vuxna människor skulle vara fria i ett sånt här beslut sågs som fullständigt absurt. Varför skulle någon vilja att detta var lagligt? Frågan klingade i rummet och jag såg förmodligen lika häpen ut inför detta som de såg ut när jag föreslog att man skulle få bestämma själv vem man är ihop med.

Talesättet i parafras: Libertarianer är från Mars, socialister är från Venus.

__________________
Senast redigerad av blown 2013-03-22 kl. 10:31.

Citera

2013-03-22, 11:05 #21

Medlem

Reg: Jan 2013

Inlägg: 742

Det handlar nog mer om vad Rand kallar konkret-bundet tänkande än socialism. Att man inte tänker i principer utan mer i konkreta situationer. Ur ett sånt perspektiv är det ju oförståeligt att tillåta incest mellan vuxna syskon, och alla som förespråkar det förutsätts ha ett kinky egenintresse.

Citera

2013-03-22, 11:23 #22

Medlem

Reg: Dec 2007

Inlägg: 8 064

Citat:

Ursprungligen postat av HappyEndings

Det handlar nog mer om vad Rand kallar konkret-bundet tänkande än socialism. Att man inte tänker i principer utan mer i konkreta situationer. Ur ett sånt perspektiv är det ju oförståeligt att tillåta incest mellan vuxna syskon, och alla som förespråkar det förutsätts ha ett kinky egenintresse.

Ja, i sak är det givetvis korrekt. Jag tycker också att det är fullständigt vedervärdigt med sex inom familjen - det är väl något evolutionärt i hjärnan som säger till.

Men inte ens när jag förklarar frihetsbegreppet och att det inte är förhållandet utan avkommor som är det egentliga problemet och således det som om något som skall förbjudas, inte ens då så tillåter de sig tänka principiellt och vad för konsekvenser förbudet kan ha.

Vad är det med svensken och dess eviga önskan att lagstadga än det ena och än det andra, inte minst vad gäller moral? Ja, jag tycker också att det är dåligt med syskonsex, ja, jag tycker också det är trist att det finns prostituerade, ja, jag tycker också att det är vansinnigt att knarka, men ger detta mig rätten att bestämma om hur andra ser på saken? Kränks ingens negativa rättigheter, så är det väl för fan bara att köra på?

Citera

2013-03-22, 12:01 #23

Medlem

Reg: Jul 2009

Inlägg: 1 797

Citat:

Ursprungligen postat av Fishbone Mash

Trivs bra runt kristna människor också, så länge de inte diskuterar sin religion så är de minst lika vettiga som alla andra. "Atheistkult" är ett fenomen som jag ser ned på.

Jag håller med här. Jag har en kompis som på facebook gillar otaliga anti-religionssidor och i nyhetsflödet ser jag ganska ofta hur han gillar någon bild de lagt upp som argumenterar mot eller förlöjligar religion. Fine, det får man väl tycka, att religion är dårskap, det håller jag med om. Men vissa, som han, verkar så himla stolta över att inte tro på Gud, som att det gör dem till en bättre version av människan. Inte för att se ner på honom, men den här killen läser någon slags flumutbildning och festar förmodligen mer än pluggar. Om man ska citera Batman Begins: "It's not who you are underneath, it's what you do that defines you". En kristen som inte påtvingar någon sin tro och kanske hjälper till med någon välgörenhet ser jag som mer respektabel än en ateist som bara festar och gillar bilder på facebook om dagarna.

Sen finns det naturligtvis kristna som bara pratar om sin religion och ateister som jobbar hårt och tillför mer till världen än nämnda kristna, så tro inte att jag okritiskt försvarar kristna. Det är inte religionen eller icke-religionen jag ogillar, det är självgodheten, oavsett från vilket håll den kommer.

Citera

2013-03-22, 12:17 #24

Medlem

Reg: Nov 2006

Inlägg: 1 439

Citat:

Ursprungligen postat av HappyEndings

Det handlar nog mer om vad Rand kallar konkret-bundet tänkande än socialism. Att man inte tänker i principer utan mer i konkreta situationer. Ur ett sånt perspektiv är det ju oförståeligt att tillåta incest mellan vuxna syskon, och alla som förespråkar det förutsätts ha ett kinky egenintresse.

Hmm, ja! Jag tror det var Eleanor Roosevelt som sa;

"Great minds dicuss ideas,
Ordinary minds discuss events
Small minds discuss people"

Det ligger mycket i det, tror jag!

Citera

Libertarianer, hur är ni "privatpolitiskt"?

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in