Om ni såg en svensk kvinna råka ut för en våldtäkt, skulle ni försöka förhindra det?

Jodå, svenska hockeygrabbar som spöade upp våldtäkts/mobbarbabbar i Slöddertälje.

Jag tycker att du är väldigt patetisk. Man borde fan avliva våldtäkts män och att försvara dem gör dig lika skyldig. Jag hade med glädje hjälpt till. Jag hade pepparsprejjat honom blind, sen hade jag brutit båda armarna på honom och sparkat honom halvdöd. Sen hade jag kört honom långt ut i en skog och lämnat honom där.

Ditt grundproblem verkar vara att du inte är säker på om du skulle få hjälp av främmande människor om du var i knipa (nu tolkar jag dig välvilligt).

En man (se intervjun i Skavlan) utsatte sig för att leva som Robinson, på riktigt. Helt ensam på en öde ö, naken. Det första han gjorde var att tillverka kläder, det kändes obekvämt att gå runt naken. Han kom fram till att det antagligen var en djupt mänsklig drift att skyla sig. Den allra viktigaste insikten var dock att helt ensam var allt meningslöst. Han hade ingen att skapa något för, ingen att skriva eller sjunga för, ingen att glädjas med. Framför allt upptäckte han vilken enorm trygghet det ligger i att det alltid finns någon att rådfråga eller få hjälp av. Som du ju gör här. Andra människor finns alltid runt oss, isolering är ett onaturligt tillstånd.

Vi söker hjälp och stöd av varandra, det är helt naturligt för oss. Liksom att hjälpa. När allt verkar meningslöst, är känslan av att hjälpa det som får folk på banan igen. Du vet inte om det, men du skulle hjälpa en människa i nöd. Alla har det i sig. Du tycker egentligen om människor, men – det finns undantagsvis människor som är sociopater och personlighetsstörda. De bryr sig bara om den egna familjen, så som du beskriver. Vem du än är, är din fråga inte politisk, utan djupt mänsklig. Lär känna dig själv.

Svaret på frågan är att jag skulle ingripit. Jag har räddat kända som okända män från att bli misshandlade många gånger, gått mellan, avbrutit. Jag är en ingripare och i sådana situationer skiter jag i konsekvenserna för min egen del. Det har hittills räddat folk. Jag har också själv räddats ur diverse situationer. Hela livet är en fråga om att ge och ta, vi tänker inte på det stundligen. Det bara är så, det ligger så djupt i den mänskliga kärnan. Det är därför vi är människor. Du kan inte ändra på det, mer än i krig då våra mänskliga drifter sätts ur spel, medvetet. Grupptryck och sånt. Passa dig för det, det är en biljett till psykisk misär och tanken med livet är inte mer komplex än att må bra.

Vänta nu.. ni som inte tänkte ingripa tänkte ni kolla åt ett annat håll å vissla som inget hänt?
Skrämmande det ju isf!!
Kan ju undra hur ni gjort om det var en ni kände?

Är det en kvinna som blir överfallen så känns det som en självklarhet att man gör så mycket man bara kan för att förhindra det?