Vad det för fel på mig?

Hej.

Jag har kännt mig nere/deprimerad i snart 4 år och jag börjar tro att det kan vara någonting annat än bara att vara nere.

Jag är livrädd för att få någon form av kritik, och när jag väl får kritik, blir jag väldigt upprörd och tänker på det flera timmar.

Jag har fått problem med att jag urinerar väldigt ofta om jag t.ex sitter och spelar datorspel.

Jag har fått återfall av att bara äta extrema mängder skräpmat, från av att ha tränat som en galning. (Innan träningsperioden började, åt jag skit mycket skräpmat) Har även börjat röka igen.

På möten på jobbet/grupper på krogen där jag inte känner alla, är jag väldigt tyst tills jag börjar bli full.

Jag kan inte pissa om någon står brevid. Jag har svårt att pissa om toadörren är öppen/olåst när någon på besök.

Jag dricker varje dag efter jobbet. Mellan 2-7 öl / någon Whisky. Har även börjat röka gräs lite smått.

Jag har tidigare blivit diagnosticerad med ADHD.

Jag självskadar mig själv. (skär mig, svälter mig). Funderar starkt på självmord, men är för feg för tillfället.

Hade en period när jag fick totalt tokspel/psykbryt när jag hade fått för mig att jag hade fått HIV. Detta gick så pass långt att jag satt och dunkade huvudet i väggen och storlipade i flera timmar. Detta slutade med att jag krälade iväg till infektionsavdelningen och gjorde ett blodprov med negativt resultat.

Jag jobbar inom säkerhetsbranchen. När en potentiellt hotfull situation uppstår börjat mitt hjärta banka, kroppen skakar, jag svettas och kan inte prata utan att stamma. Detta släpper efter situationen har lugnat ner sig/jag drar från platsen. Detta kan även hända om det blir nån hetsig situation på typ krogen. Även när spelar datorspel (speciellt WoW) och någon anfaller mig händer detta.

Jag har bytt jobb 3 ggr under 2012.

Ibland kan jag bara babbla på om en massa skit utan anledning. Vilket gör att jag får ångest och nojjar över om personen jag pratade med tycker jag är dum i huvvet.

Om någonting går fel på jobbet kan jag nojja skit mycket över det.

Jag sover runt 10 timmar per dag. Hade en period när jag inte kunde sova mer än 3-4 timmar per natt även om jag var hur trött som helst.

Jag har stora problem med att prata med tjejer utan att dricka okontrollerat. Vilket uppenbart inte slutar med att det blir något mer än en pinsam situation.

Min lägenhet ser ut som en kvart. Orkar inte städa.

Har inte direkt några positiva framtidsplaner.

Ibland kan jag tycka att jag är skitbra på någonting, tills jag blir motbevisad. Då krashar jag hårt.

Jag isolerar mig i min lägenhet. Flera veckor ibland.

Jag har tänkt på att boka tid hos en psykolog men jag vågar inte riktigt, och jag har inte direkt råd heller.

Frågan: Vad är det för fel på mig?

Det tog mig extremt mycket mod att skriva detta så snälla troll, jävlas inte. Om folk verkligen svarar på detta, var ödmjuka om ni kan.

Jag känner igen mig i nästan allt det du skrev och jag är under utredning för bipolär sjukdom. Är absolut ingen expert men det låter som att det skulle kunna vara det.
Dels att du kan bli helt förkrossad när du inte känner att du var så bra på något som du tyckte just då och att du sov extremt lite en period. Det låter som ett maniskt/hypomaniskt skov då kan man också bli väldigt lättretlig och arg och helt knäckt över småsaker. Samt att du "babblar" på som du uttrycker det tycker jag också tyder på det.

När du stänger in dig i ditt hem och inte vill umgås med folk, inte städa och bara är allmänt nere och trött är du förmodligen nere i ett depressivt skov.

Mitt råd är att söka hjälp för detta så fort som möjligt. Jag vet att det kan kännas jättejobbigt men tro mig, ingen av läkarna kommer att döma dig.

Hoppas att det löser sig för dig och att du börjar må bättre!

Du jag kanner verkligen med dig. Jag var i samma stadie och ar fortfarande lite.
Sjukt nojjig om jag sager fel, vagar inte gora fel vilket kan gora att jag skiter i saker over huvudtaget.
Jag overanalyserar ALLT, t.ex vilken vag jag ska ga eller vilken dorr jag ska oppna (hoger eller vanster) etc, sma skit saker.

Prata med en psykolog, jag fick ga regelbundet i 2 ar och det gav mig tillbaka livet. Samt medicinering som de skriver ut som jag tar dagligen. (valdigt svag icke beroendeframkallande). Dock borjade de med benso men sen trappade jag ner och avslutade helt.

Sluta roka, det gor bara allt samre jag lovar, jag rokte i 4 ar.
Nu har jag 3 foretag och jobbar nastan dygnet runt och mar mycket battre.
Dock sa har aven jag lite svart med alkohol da jag bor i ett land dar man kan fa tag i det overallt och det ar socialt accepterat har att dricka och manga gar det dygnet runt.

Ta kontakt med en psykolog! Var inte radd forfan. Sen ar vissa olika bra, jag hittade en tillslut som verkligen forrande mitt liv, sen blev hon overlakare och jag slutade sa smaningom da terapin hjalpt mig tillr'ckligt!

Ta hand om dig broder

Är du yngre så finns det gratis samtalsterapi( men gissar att du är äldre för du har haft många jobb).
Det kostar en summa pengar att prata ja, men tänk att det kommer förmodligen få dig att må bättre till skillnad från ditt supande. Skulle du bara låta bli att supa 1-2 dagar så har du ju pengarna till ett samtal där! Det låter ju som du lider av depression, och i följd av det har du fått massor av destruktiva vanor som leder dig på fel väg. Du måste våga handla nu för annars kommer det bara bli värre!
Du låter som en trevlig kille, så du borde verkligen försöka ta tag i detta nu. Hitta en samtalsterapeut först, sen känner du att du behöver mer proffesionell hjälp så fråga om de kan rekommendera någon. Ingen skam i att våga fråga om hjälp, ingen man är en klippa själv

Det ni beskriver verkar vara klassiska symptom på elektriska strålskador som pågått under lång tid (Elöverkänslighet) Testa själva genom att evakuera er till en elfri miljö under några dagar, mår ni bättre har ni svaret. Om inte får ni fortsätta hos läkare och psykologer.

Se mer på feb.se

Tack för svar.

Jag har funderat på att ringa flera gånger till en psykolog. Jag brukar säga till mig själv att "imorgon ringer jag". Men dagen efter mår jag antingen lite bättre och inte känner mig så nere, eller så kommer jag på orsaker till varför jag inte ska ringa som ungefär "Inte är det någe fel på mig, jag bara nojjar" eller det värsta är nog att jag känner att folk runt mig (vänner etc) kommer tycka jag är konstig.

Pga min sömnrytm och att jag jobbar natt så brukar detta inte hjälpa då alla som man kan ringa brukar åka hem innan jag vaknar. Förutsagt att jag överhuvudtaget skulle ha ringt, vilket inte är speciellt troligt. Även detta är en orsak till varför jag inte ringer. "Jag måste sova"

.
4l13n:

Låter på mig som typiska drag av Aspergers syndrom.

Är du övervaccinerad?

Var du mycket för dig själv även som liten?

Har du udda specialintressen?

Elektriska strålskador? Du e ju hur skön i huvudet som helst