Är det social fobi jag har?

Hej.
Efter sommaren börjar jag studera och det är första gången jag ger mig ut på ensam fot. Ingen jag känner kommer hålla mig i handen och tala åt mig, alla sociala situationer ska jag härmed sköta själv. Jag gråter nästan av bara tanken då jag är en fruktansvärt tråkig människa med lite att säga; jag säger därför väldigt lite.
Det finns ingen tvist med mig; jag är rak och grå, tyst och bortkommen. Alltid på gränsen till tårar så fort jag blir lämnad ensam offentligt. Men tro mig, jag ger hela världen för att få vara hemma en fredagkväll. Nåja, alkoholen missbrukas som den ska i min ålder, men den enda vars närvaro jag föredrar är min katt. Jag skäms över mig själv och skäms än mer om jag tvingas visa mig för folk, är jag med en grupp människor känner jag mig betydligt lugnare då chansen är större att det pratas. Just så; jag fruktar tystnader mellan mig och andra något ruskigt mycket. Då får jag det nästan tryckt i pannan av dem; att jag är så tråkig att jag inte ens kan hålla en konversation - av allt det finns att prata om!
Jag blev utsatt för negativ uppmärksamhet som 10-13åring. I skolan eller på gatan blev jag kallad alla möjliga slags glåpord; men jag vill inte kalla det mobbing. De retade mig för min klädstil och inte mycket annat.. Dessutom har jag inte slutat med att se ut som jag vill.
Den påverkan jag tror det hade på mig var att jag nu inte klarar av någon slags uppmärksamhet; ska jag berätta en historia för mina vänner så rinner jag iväg efter några meningar då jag inser att jag är komplett idiotisk och inte bör tala mer, småpratar jag med en lärare kommer svettningarna med mera.... Är jag ensam offentligt vet jag att alla skrattar åt mitt gråtfärdiga ansiktsuttryck, mitt miserabla jag.
Efter att kortfattat ha beskrivit min snyfthistoria kommer jag nu till min fråga; är det social fobi jag har? Eller är det bara ren osäkerhet? Tonårsångest?

Det är social ångest du utvecklat av att vara ensam för mycket samt dina tidigare erfarenheter. Det är som en ond spiral där du inte puttat bort den dåliga känslan som kommer när du är nervös. Du har tagit in känslan, blivit undermedvetet rädd för den och undvikit alla situationer där den uppkommer.

Enda boten mot en sån ond spiral är att utsätta sig för social kontakt det så mycket som möjligt. Men man gör framsteg mycket fort bara man ger sig fan på det så det är en ganska lätt sak att komma ur.

Blir självklart mycket lättare om man hittar en bra vän som kan hjälpa en =)

EDIT: För att testa hur det skulle vara utan denna sociala ångest kan du ta en 150mg Lyrica och några glas vodka. Du kommer känna dig som kungen av socialiserande och förmodligen för kvällen vara det också. Du slipper dina hjärnspöken i några timmar.

Gör det inte till en vana bara!

I'm quite certain that you can suffer from several different kinds of social agony, without it necessarily being social anxiety disorder. Many people prefer their own company, like you seem to do. What could make it an issue is if you're voluntarily excluding yourself from others company or if you're hindering yourself, or that you're constantly being excluded from social events, for whatever reason. By stopping yourself from showing up at a pleasant event, just because you're worried about what others might think of you, your appearance, what you're saying and how you're saying it, etc, might be a sign of social anxiety disorder.

I'm no expert but it seems you do prefer to be alone, even on one of the days you most effortlessly could find at least one companion to share the day and evening with. That in itself is on the other hand a sign that you might just be lone wolf. I'm quite unsure how to categorize your issues, that's why - if you're curious enough - it might be in handy to meet up with a professional psychologist, for evaluation of your condition.

/skrivet under engelska veckan 2.0

Jo, tack, om jag bara kunde vara tipsy dag ut och dag in skulle socialiseringen inte vara något större problem..
Jag lär mig inte finna något att prata om bara för att jag träffar fler personer, eller?

Introvert, cynisk och arg, är det några bidragande faktorer?