Amstaffproblem... Vad händer?

För någon månad sedan övertog min närmsta vän en amstaff, på 2 år. Ganska inaktiv och mer av en soffpotatis. Han jag ätit upp sig och byggt på sig muskler den senaste månaden och fått mycket motion.

Jag är inte hundvan direkt och jag har varit rädd för den här typen av raser men jag är inte rädd för amstaffen Wille, som min vän har. Hon är mer van hundar och när jag ser henne fostra Wille känner man att hon har kontroll på vad hon gör.

Wille är hur lugn som helst när han är inomhus. Han är väldigt sällskaplig och är överallt. Vi brukar sova med honom i sängen. Han blir däremot överexalterad när han kommer ut och kan vara väldigt jobbig, han drar i kopplet (mindre än när vi fick honom). Det är
Som natt och dag. Han hoppar även mot folk vilket är väldigt jobbigt. Jag tar alltid tag och tillrättavisar honom om han börjar hoppa emot folk eller mot mig för den delen heller. Han hoppar sällan mot mig för han vet vad som händer.

Saken hör till den de senare 2 dagarna har han varit extrem. Han har börjat öppna dörrar och här om dagen åt han upp bullarna. Han har aldrig tidigare vågat göra sådant! Han hoppa upp mot diskbänken och tog mat från den!

Nu igårkväll var min far som jag var och hälsade på ute med honom, jag blev mött då jag slutade efter jobbet. Min far hade varit ute 2 timmar och rastat Wille. När jag kom blev Wille så exalterad och kunde inte lugna ned sig. Jag skulle hälsa och byta kläder och när jag kom ut igen hade Wille huggit min far i handen (med vante på), så det gick inte igenom. Av så lite? Av att han blev exalterad av att jag kom från jobbet.

När jag la mig började han yla från vardagsrummet han stod i soffan och skrek. Jag tog ned honom och han skulle få sova med mig som han brukar. Ha. La sig i sängen vi gör något jag aldrig sett förr...

Han lägger sig på rygg med tassarna i vädret visar ögonvitan, gurglar (morrar?) och öppnar gapet ganska stort och vrider huvudet mot madrassen, tittar galet på mig. Jag fick direkt en reflex av att jag inte ville röra honom med risk att få ett bett.

Han är inte kastrerad men han har aldrig uppfört sig såhär innan.

Vad är det för beteende? Har något slagit slint?

Låst in honom i köket med mat och vatten för tillfället. Han skäller sällan men det gjorde jan som protest att vara i köket.

Finns det andra hundar i närheten? Risker är stor ifall han "plötsligt blivit galen" att det finns Tikar i närheten som löper.. Mina hundar blir på gränsen till galna när jag går ut med dom i dessa fall.

Vad har du för ras?

Det finns det säkert. Det hör kanske inte till saken. Det hela började när jag kom ut från mitt jobb igår. 2 kollegor gick ut samtidigt, min far stod och väntade med Wille kopplad och mina kollegor ville hälsa på Wille. Han ställde sig på bakbenen och jag tog tag och tryckte ned honom för jag blev förbannad att han inte får eller ska göra så. Jag gick in igen för att byta kläder. Under den tiden hann Wille huggs pappa i handen för att han var "exalterad".
Samma sak när han börjar yla i soffan och sedan gör sådär i sägen. Kändes som ren dominans från hans sida, "rör du mig hugger jag".

Klassikern bland dessa sorter (av hund och sedvanlig ägare då), hunden blir dåligt uppfostrad som liten växer till sig och blir läskig och lämnas då över/bort till någon stackare som sen står där med en opålitlig & knäpp hund som behöver avlivas.

Om du/ni inte vill hålla på att "arbeta" mer jycken resten av dess liv bara för att undvika att den bits så behåll, känner du/ni att ni egentligen vill ha en enkel hund som familjemedlem så avliva och skaffa er en hund som passar er bättre.

Mina hundar var likadana vid 2-3 års ålder, det var ännu värre när det fanns löptikar i området så jo, det har med saken att göra.
Låter som, ja vad ska vi kalla det, din hund är i trotsåldern, han vill bestämma och vara dominant.
Det är viktigt att du/ni tar tillbaka ledarrollen för det kommer att bli svårare desto längre ni väntar.

Träna på situationer som han har svårt för när du har tid att göra om övningen, inte när du har bråttom.
Dämpa honom när han blir överexalterad, du behöver inte slänga ner honom på backen varje gång men visa att du inte accepterar det beteendet. Bryt beteendet!

Har ni det jättejobbigt när ni är ute och går kan ni prova med en Halti under en period, jag göra det på mina hundar och det brukar fungera utmärkt.
Exempel: (ej min hund) http://www.hanlyvet.com.au/assets/images/Halti.jpg

Var inte rädd för honom, han känner av det och kommer att koppla det med frihet om det fortsätter.
"Jaha, allt jag behöver göra för att jag ska få som jag vill är att se farlig ut och nafsa lite"
Jag kallar det nafsa för om en hund verkligen är aggressiv så biter dom hål, tro mig.
Är ni rädda kan ni prova munkorg när ni tränar honom och sakta ta bort den när ni känner er säkrare.


Har erfarenhet av Amstaff och diverse andra hundraser.

Kansmognad, löptikar, ny miljö, nya människor... Mycket som kan ändra beteendet på hunden.
Den blir ju knappast "galen" under natten...

Hur mycket motion/aktiviet får han per dag?

Här 2 länkar om staffe.

http://www.amstaffklubben.se/

http://www.facebook.com/pages/Svenska-Amstaffklubben/311281068987845

Låter lite trotsålder, fast mina jyckar hade det nog tidigare. Dessutom börjar han väl känna sig hemma nu, vet vilka ni är och nu är det dags att testa rangordningen. Markera med fast hand vilka beteenden som icke är önskvärda och låt aldrig hunden köra med dig. Det kan bli rätt hårda fajter. Var konsekvent!

Har haft två pitbulls.

Hundar kan bete sig "som natt och dag" på olika ställen (hunddagis vs. hemma exempelvis, eller inne vs. ute), beroende på hur de uppfostrats och lärt sig hur man uppför sig i olika miljöer. Min hund ex. är exemplarisk hemma, men oförskämd när vi går till andra och ska alltid tigga mat från bänkarna och springa runt och leta i hela lägenheten, det skulle han aldrig göra hemma.

Vad jag undrar är, hur ser era rutiner ut när ni går ut?
Vem går ut först? Går ni med spänt koppel (jag förstår att det är enormt svårt att gå med slakt koppel om hunden drar)? Hur känner/håller ni er när ni går med hunden?

Hunden måste gå ut sist - framförallt i sådana här fall. Inte för att den "automatiskt" tror att den bestämmer i alla situationer om den går ut först, men går den ut först, och det är en hund som har sådana tendenser som du beskriver, är det hunden som går ut med er, inte tvärtom. Hunden tar på sig ansvaret att försvara flocken (även anledningen att min hund aldrig får stå framför mig om vi möter en främmande hund eller "misstänkt" människa, för då tar han på sig ansvaret att försvara flocken; står han bakom eller vid sidan om mig blir det ett helt annat resultat).

Och förutom det så har du inte krävt av hunden att lugna ned sig, och då blir det omöjligt att hantera honom när ni väl kommit ut. Kräv av hunden att sitta, vara helt lugn (inte sitta och skaka i kroppen, vara beredd att flyga upp vilken sekund som helst, eller ens vifta på svansen, för det är upphetsning), titta på dig, och sen går ni ut, du först.

Att få en hund att sluta dra är i min erfarenhet inte lätt (även om jag aldrig fått en hund som dragit riktigt mycket), men jag har aldrig funnit att smärta är rätt sätt (och då är jag långt ifrån "mjukisarna" i hundvärlden). Jag har aldrig, aldrig hört talas om en hund som slutat dra för att den haft strypkoppel (täpper till luftstrupen), halti (vrider ned huvudet i en smärtsam vinkel), anti-drag-sele eller annat dylikt.
Jag har däremot sett många hundar med ex. strypkoppel som drar tills de inte kan andas, men de fortsätter likförbannat att dra, trots att det gör ont. Så jag skulle inte använda något sådant, hellre ett mildare halsband (bredare), men som sitter högt upp så det är lättare att kontrollera huvudet.

Och nyckeln - som är extremt tröttsam - är att det aldrig, aldrig ska löna sig för hunden att dra.
Så fort den drar - stanna. Det blir ju jättetråkigt, hunden vill ju någonstans! Ett annat alternativ är att då tvärt vända och gå åt ett annat håll. Det gör (om du gör det ofta) att hunden måste fokusera mer på dig och inte kan fixera sig på att bara gå framåt.

Men men - det jag tror gör mest skillnad är att dra in lite simpel disciplin i promenaden. Inget våld, disciplin innebär inte våld, bara regler. Sitt innan vi öppnar dörren, jag går ut först, kopplet ska vara slakt, stramar det så kommer vi ingenstans, osv.

*~*

Läste nu noggrannare om det sista du skrev. Återigen, jag vet att vissa kommer sucka och himla med ögonen åt mig för det här, men regler i hemmet KAN göra underverk. Och hunden ska inte vara helt exalterad när man kommer hem - hur hälsar du på hunden? Ledare i hundvärlden - individer de respekterar och lyder - slänger sig inte över dem (exempelvis) och tjuter "HEEEEEJ VOVVEN!!! Åh vad länge det har varit!" och fortsätter med att hälsa väldigt ivrigt på hunden.
Gå bara in, ignorera hunden, låt honom sniffa på dig men om han hoppar, putta rakt ned honom (grabba inte tassarna för det blir som att du tar emot honom; ett godkännande) och gå framåt, titta inte på honom utan gå bara in och gör det du ska. Låtsas inte om att han finns förrän han lugnat ned sig.

Hur går matningen till som? För en hund som beter sig såhär (eller egentligen för vilken hund som helst) är det också viktigt att introducera lite regler i utfodringen, då det är stunden med mest "spänning" involverad för hundar och alla flocklevande rovdjur, då de utövar som mest hierarki mellan varandra.
Så även om hunden inte visat foderaggressivitet (än!), skulle jag definitivt göra såhär.

Ös upp maten i skålen, och se till att han sitter. Men att sitta är inte nog - en hund kan sitta men fortvarande vara spänd och uppe i varv. Han ska vara helt lugn, inte fixera på maten, inte sitta och röra på sig otåligt, och han ska titta på dig. Sätt ned skålen på golvet - men han får inte ta något. När han är väldigt lugn även under det momentet ger du honom varsågod.

Sådana "småsaker" som hur du agerar runt hunden när ni möts, när han äter och när ni går ut kan göra under för hur hunden ser på dig, och kommer bete sig med dig i framtiden. Det skapar inte rädsla, det skapar respekt, och ömsesidig respekt är väl ändå byggstenen i alla förhållanden, varesig det är med partners, vänner eller hundar?

Visa hunden vem som bestämmer.

Mer finns där inte att säga :/

Bra tips i tråden, det låter inte som en farlig hund , han verkar vara busig och prövar sig fram hur mycket han kan styra , det är normalt . Vanligt att hundar nafsar på grejer i tid och otid , då kan det bli en vante eller ett byxben eller liknande ibland, jag skulle inte vara rädd för den sakens skull.
försök och hitta nåt sätt han kan busa och rasa av sig där ni styr och inte han.
Lär honom olika saker som att apportera , lämna ifrån sig saker ,vänta t.ex. och lägg in övningarna på promenader och i vardagen.

Hunden är inte min. Dessutom är stamtavlan okänd, på ena sidan så vi vet ingenting egentligen.
Jag anser att han inte ha gjort något men han är ett "renovering objekt".

Jag litar inte alls på den hunden efter igår.

Hon ska ge bort den pga allergi nu till veckan vilket som. Jag är inte intresserad men så har jag kännt hela tiden. Jag skulle inte vilja ha en hund som redan är taskigt uppfostrad med knepigt psyke, aldrig.