Amstaffproblem... Vad händer?

till några i tråden

Jag äger inte hunden själv men jag är inte idiot, jag är medveten om att det här är en kamphund. Det är väldigt korkat av er som har svarat "visa vem som bestämmer".
Vill understryka att incidenten igår inte handlar om att vi behandlar som en pudel, vi har problem däremot att fostra en vandrande muskel med vassa tänder, som inte fostrats alls.
Jag har stränga rutiner. Han får vänta innan vi går in genom dörren, jag kan låta dörren vara öppen och låta honom sitta utanför. Vid mat får han vänta. Lagt oändliga timmar på att få honom att sluta dra i kopplet (vilket han har), går extra varv på samma ställe, stannar tvärt. Han får stanna på kommando i tid och otid bara för att (övergångsställen). Han går absoluta inte vara i soffan. Han får gå och lägga sig direkt om han vägrar lyda och inte sova i sängen.

Han spelar ofta "dum" och är seg med att utföra det man ber om. Tillslut får man dra ned honom från soffor/ur bilar.

Ger man honom frihet verkar det spåra ur. Tycker det är besvärande att han testar minst lilla. Det är bestyr med den här typen av hundar men den här är riktigt jobbig.

Summan är att det den är förbannad dåligt uppfostrad och det ligger inte riktigt på mitt bord efter en månad att ha lyckats fostra färdigt en "valp" på 2 år, med kulorna kvar.

Är glad med de framsteg som gjorts annars hade den här jycken varit ännu värre.

Jag fullkomligt avskyr människor som tror att deras hund är gullig när den "hoppar" mot andra människor, det är ett djur och det är inte gulligt det är bara dominans från början till slut. Djur skall fostras inte daltas bort!

Han har med största sannolikhet tråkigt och massor med överskottsenergi. En hund kan bli otroligt jobbig om den inte får utlopp för sin energi och då menar jag inte vara fysisk motion utan psykisk. EN hund går inte att trötta ut fysiskt för att den ska blir ordentligt trött utan det krävs hjärngympa, nosarbete, lära sig nya saker. En sådan enkel sak som att ge han maten på ett annat sätt än i skålen? är det torrfoder är det perfekt att sprida ut de eller lägga det i något så han får arbeta fram det istället för att bara få allt serverat. Gå lite kurser med honom.. nybörjar lydnad tex. superbra och du får även socialisera din hund med andra människor och hundar. MIna tips är alltså börja aktivera honom några timmar per dag + motion, Ge han konsekventa regler som alltid skall följas (inga undantag) Han får tex inte gå ut genom dörrar förens hans sitter och är lugn. ni ska gå ut före honom med kopplet. Låt han inte vara överallt tex sängar, soffor. Ju högre upp en hund är ju mer dominant kommer han känna sig.

Han låter absolut inte aggressiv på något sätt men stress och uppspelthet kan på sikt ge överslagshandlingar som kan göra att dom biter eller skadar någon. Inte för att han på något sätt är aggressiv å knäpp utan för att han inte lärt sig vart gränserna går till vad som är tillåtet och inte. En hund måste ha regler och tydligt ledarskap för att bli trygg, lugn och balanserad.

Om ni tycker ätt det är svårt och ni är osäkra leta upp en bra lydnadsinstruktör som kan lära er. Kontakta tex närmsta brukshundsklubb där ni bor om dom inte kan hjälpa er kan dom säkert tipsa vart ni kan vända er för att hitta en som är bra.


Han ger ganska mycket bra tips på olika övningar... http://www.youtube.com/watch?v=vCQ1qVlS200

Baserat på dina inlägg tycker jag att det är bra att hunden ska komma till någon annan.

Säg åt din kompis att skaffa ett marsvin nästa gång.

Men de saker du beskriver är rätt normala egentligen , det är bara det att man måste ge en hund som denna mycket mer tid innan den blir bra, räkna med ett år minst. Det funkar inte som på tv .
Jag tror du överdriver lite när du säger du inte kan lita på den alls.
Lär bli svårt att göra sig av med den på en vecka ? Avliva?

Jag tror inte att det är så otroligt mycket mer du kan göra för hunden än vad du redan gör, då det helt enkelt inte är din hund. Det jag undrar över är varför du har haft hand om hunden så otroligt mycket? Kan ha missat något om att du är hundvakt pga allergin (som gör att de ska ge bort hunden). Men för att rehabilitera den här hunden behövs kulorna klippas och en mentalitet av stål. Okastrerade hanhundar är väldigt testande. Vi har en okastrerad blockethund med liknande problem, men inte alls lika extrema, och vi har tränat bort det mesta. Dock så testas man hela tiden. Vi kan inte klä på oss ytterkläder utan att hunden gnyr om att han minsann vill följa med (uppspelt), men det är bara att vara konsekvent, vilket du verkar vara.

Som sagt; denna hund behöver klippas kulorna på och sedan motioneras psykiskt och fysiskt tills han ligger slö på golvet av utmattning. Troligtvis behövs ett ton av exhalteringsträning; dvs att man upprepar det som gör hunden upphetsad så många gånger i rad att det inte är roligt längre. Ett sätt att understryka vem det är som bestämmer är att mata hunden "för hand" dvs att du håller i matskålen när det ska matas, och du avbryter matningen flera gånger bara för att du kan. Dock så verkar du redan ha en bra rutin för mat så detta kan vara onödigt.

Nackdelen med att inte lita på hunden är att det bara gör det hela värre. Det går att testa på en stabil hund hur den reagerar bara man låtsas vara rädd för den, de brukar reagera ganska kraftigt förvånade.

Mer tips än så här har jag inte, annat än att du helt enkelt får ta redigt långa promenader och leka lite spårning i skogen; gömm lite godis här och var när hunden inte ser och be den söka upp det. Börja med ett mycket litet område och öka när hunder förstår vad det är han ska göra och vad han letar efter. Att tvinga fram ögonkontakt är också en bra metod; hunden måste se dig i ögonen innan han får lov att göra något; han måste söka din blick och med det "fråga om lov". Detta kanske du redan gör, men det är en väldigt bra metod då hunden måste sätta lite tanke till och inte "bara" vänta.

Du kan f.ö. testa att vänt-träna hunden också, att du går ut i skogen och sätter dig ner och gör absolut ingenting.

Men, som sagt, det är inte din hun och den skall ges bort hur som, så jag vet inte hur mycket energi du vill lägga ner på hunden heller.

Ägaren (min bästa vän) ska ge bort den, för hon har extrem allergi mot just honom, hon hade en mindre innan som var amstaff och något mer, som hon var fäst vid, hon har inte släppt den hunden ännu, därför är det inte värt att ha kvar Wille.

Jag är konsekvent när det gäller bet ifrån hundar, jag skulle avliva en hund direkt om den gav ett ordentligt bet. Hundar som hugger människor (speciellt barn) ska inte finnas. Sedan borde man ha licens på vissa raser för att de blir riktiga monster i fel händer.

Jag är väldigt fäst vid hunden som vi har nu, då jag sovit med den varje natt sedan han kom. Han är väldigt gosig, sitter gärna i knä och trycker sig emot en. Han vill alltid vara med när vi kramar varandra och blir väldigt uppspelt och glad "jaaaa jag vill också ha kärlek".
Och ja... Mitt hjärta smälter när han lägger upp huvudet på sängkanten och tigger om att få "snälla snälla jag är sååå söt, får jag komma upp?".
Sällan har jag varit med om en hund som man kan sova med på det sättet han känns som en människa ibland. Det roligaste är faktiskt att han skyndar sig när man ska gå på toaletten och sitter och vaktar gärna inne på toan när man sitter på den.

Amstaff är däremot inget för mig, som det ser ut nu jag behöver nog ha en Annan ras innan. Jag upplever det som att man aldrig får släppa tyglarna någonsin med den här raSen och att de flesta dagar är en brottningsmatch

De ska inte hoppas, skällas, vägras osv osv, nej tack.

Framför allt så behöver jag sänka min halt av andrenalin när han väl trotsar för jag blev uppriktigt rädd igår för honom. Vill vara säker på min ska och ganska övertygad om att hunden kommer vika sig pga de psykologiska övertaget, handgemängd med honom är inte att fundera på ens han är riktigt muskelberg dessutom.

Det lustiga är att jag var rädd för den här typen av rader innan tills jag såg min vän ha hand med Wille. Hon är inte rädd alls, han viker sig ganska omgående. Jag har sett honom galen och då försökte han med henne men hon tryckte ned honom på en gång, det spelade ingen roll, vilket gör mig tryggare med "monstret", som jag tyvärr gillar.

Typiskt att det handlar om just en "kamphund". I många fall känns det som att de som skaffar "kamphundar" inte har ett dugg koll om vad just den rasen behöver. Jag är egentligen emot uttrycket "kamphund" o tycker att alla hundar (oavsett ras) ska behandlas likadant. Självfallet måste man vara lite mer hårdare mot större hundar men uppfostra dem på samma sätt.

Hundens beteende reflekteras av dig som ägare. Är du det minsta osäker i nån situation så utnyttjar hunden det om den inte redan är 110% undergiven. Nu har jag läst igenom tråden o vet att din kompis tog över hunden o då hade den förstås redan ett utpräglat beteende från den förra ägaren men det är särskilt viktigt då att den som tar över hunden vet vad den ger sig in på. Det kan ta lång tid att utforma hunden till vad man själv vill - o då gäller det att vara envis o ha tålamod.

Jag har erfarenhet av en amstaff tik. Hon är dominant när hennes matte är med men är man själv med henne lyder hon mig precis som jag vill.