Korsbandsoperation - vägen tillbaka

Info:
Man, 25 år gammal. Spelat fotboll och hockey, gymmar mest just nu. 179cm 88kg.

Skadeinfo:
2012-03-23 - Vek knät vid en fotbollsmatch. Inget yttre våld utan var mer som en vrickning av knät. Sjukt obehaglig känsla och smärta. Fick åka till akuten, doktorn undersökte och skelettröntgade. Fick då höra att jag kan börja träna fotboll igen om 4-6 veckor. Efter 3½ vecka kunde jag fortfarande inte gå och hade stor svullnad och smärta. Träffade ortoped och fick besked om trasigt främre korsband, trasig menisk och att en benflisa lossnat någonstans i knät. Fick operationstid snabbt därefter (2012-05-03). Läkaren valde att bara operera menisken och låta det skadade korsbandet vara. På uppvaket pratade han med mig, han sa att jag skulle få artros vid 50 och att jag borde söka mig till jobb som inte är fysiskt krävande eftersom jag inte skulle kunna jobba så tills pensionen. Han frågade också om jag var intresserad av paddling och att jag borde kankse satsa på nåt annat än hockey och fotboll framöver. I efterhand när jag tänker tillbaka känner jag mig felbehandlad och lite kränkt, ska han säga vad jag ska och inte ska jobba med och vad jag ska syssla med för sport? När jag pratat med andra säger de att de också blivit bemötta på ett dåligt sätt. En som jag känner som jobbar på ortopeden säger att han är en idiot.

Körde på med den rehab jag kunde göra (gick till sjukgymnast och fick övningar som jag skulle göra). Kan inte säga att jag gjorde all den träning jag borde gjort men höll iaf igång med cykel och syrketräning.

Knät kändes efter operationen bättre men ändå en känsla av att det inte stod rätt till. Åkte till Grekland i början på juli och då gick vi en hel del, det gick att gå men trappor var ett helvete, blev också jävligt trött i knät. Senare i augusti nångång trampade jag på en fotboll under en träning med laget jag är tränare för. Då veks knät och smärta uppstod, det hände tydligen inget men blev svullen och fick vila lite.

2012-09-26 - Träffade min sjukgymnast och han konstaterade att jag tappat mycket muskler och att det var konstigt att knät inte var bättre än det var, han sa att jag borde varit bra i knät efter meniskoperationen. Med stöd från honom fick jag komma till ortoped igen.

2012-10-15 - Träffade ortoped, en annan än den jag hade innan. Han undersökte knät och tyckte att det var konstigt att den första läkaren inte hade lagat korsbandet när de ändå var i knät eftersom man visste att det var trasigt och att knät alltid skadas lite av operation plus den långa rehabträningen som följer. Han sa att han skulle fixa mitt knä inom 4 veckor (som är tiden vårdgarantin antar jag?). Tack sa jag. Hade dom gjort det på en gång hade jag varit bra i knät vid det här laget.

2012-11-12 - Ringde operation och kollade om det fanns någon operation på gång för min del. De trodde inte att det skulle bli innan nyår iaf. Jahaja.

2012-12-18 - Bokade resa till Filippinerna. Ringde operationen och sa att jag inte ville ha en tid förrän efter jag kommit hem vilket var 2013-02-06. Dom sa att det ändå inte fanns några tider innan det så det var lugnt.

2013-01-14 - Får brev på posten om operation 2013-02-11. Brevet kom 30 min innan vi åkte till Filippinerna.

2013-02-06 - Kommer hem från Filippinerna med infektion i fötterna. Får antibiotika (9 tabetter om dagen) och operationen ställs in.

2013-02-19 - Får ny tid för operation 2013-03-12.

2013-03-12 - Opererar korsbandet, 354 dagar efter min skada. Operationen gick bra, de tog sena från hamstring på samma ben och gjorde nytt korsband av. Lite groggy efter operationen och sover i princip från det att jag vaknar efter operationen vid 14.30 till 20.00 med undantag från när jag prata med läkare och åkte bilen hem. Tog 2 tabletter Paracetamol/kodein Evolan (citodonet var slut på apoteket) då vid 20.00 och sen titta jag på TV fram till 23.00 sen somna jag. Sov nästan hela natten utan problem, behövde inte ens ha smärtstillande.

2013-03-13 - Idag. en god natts sömn, känner mig på bra humör och knät gör ej ont i vila. Blir brutalt trött då jag kryck-går, d.v.s. då jag går på onda benet med stöd av kryckorna. Får lite ont av det och tar en tablett. Nu ligger jag i soffan och tittar på tv och spelar Dota 2

Känner mig peppad att komma igång med rehab faktiskt, tror det beror på avsaknaden av smärta eftersom jag förväntat mig att ha konstant ont och vara i behov av smärtstillande hela tiden. Jag kan lyfta benet rakt upp och åt sidorna och böja lite på knät samt vicka fullt med foten. Snart ska jag ringa min sjukgymnast och höra med han hur vi ska lägga upp det här med rehab.

Skriver update imorgon eller senare idag om något ändras. Ska slänga in lite bilder sen också.

Vilken jävla resa!!gott som fan att du fått opererat knät ordentligt!
Hoppas du får lyckad rehab på detta och att du kommer igång med träningen DU VILL!

Tack! Ja nu gäller det stenhård rehab framöver. Nu när jag väl skrev ner allt runtom som föregick den här operationen förstår jag hur jävla lång tid det tagit och vad mkt saker som hänt. Men som sagt, gott som fan att äntligen fått operera knät!

Idag har det inte ändrats så mkt vad det gäller status på knät. Sov gott men låg nog lite knasigt med benet så jag hade rätt ont i knät på morgonen. Tog två värktabletter. Blev lite snurrig men mådde bra, haha.

Va ut en sväng med morsan som hjälpte mig hämta paket på ICA och hämta papper på jobbet. Fan så mkt papper det krävs att man ska skriva på och greja med. Eftersom jag jobbar på en tidsbegränsad anställning med fasta tider på halvtid måste jag skriva i dessa och lämna in tidrapport. Jag måste också skriva en sjuklapp. Sedan jobbar jag resterande tider upp till en heltid som vikarie på olika skolor och då måste jag ta fram underlag för hur mkt jag brukar jobba för att kunna få försäringspengar för detta eftersom jag inte har planerade tider men skulle garanterat jobba om jag inte hade opererat mig. Så lönekontoret ska kontaktas och mina lönepapper från de senaste 6 månaderna ska tas ut. Jag måste också ta fram mina anställningsbevis på de olika skolorna. Sen måste jag ge alla skolor kopia på mitt läkarintyg. Allt ska skickas till försäkringskassan också. Jävla pappersarbete.

Idag tog jag förresten av bandaget och fick se hur mitt knä såg ut. Blodigt och fint. Kan slänga upp en bild sen.

Just ja, jag höll på att ramla idag också, slant med kryckan på en isfläck och satte ner foten och skrek till som fan. Skrämde livet ur ett par somaliska tjejer som jag gick bakom.

På tisdag nästa vecka ska jag träffa min sjukgymnast, ser faktiskt fram emot det.

Nu blir det sängen.

Fortfarande inga större skillnader i hur knät känns och ser ut. Rejält svullet, tappad känsel i yttersidan av knät, blåa nyanser här och där. Fick lov att ta två värktabletter idag, fick sånt jävla tryck i knät och vaden på kvällen. La knät i högläge och tog mitt isförband sen kändes det bättre. Tror jag ska sluta använda strumpor med för strama resår för när jag tog av mig strumporna idag så va det en rejäl kant mot vaden vilket verkar tyda på att de stryper blodtillförseln en del.

Imorgon blir det pappersskrivande och påhälsning på jobbet.

Låter otrevligt det där med knät, hoppas det blir bra. Orkar du bara hålla i rehaben över lång tid så finns det nog goda chanser att det blir helk ok.

Lycka till!

Tack så mycket! Ska göra mitt bästa för att hålla i rehabträningen, allt hänger ju på mig nu att det ska bli bra. Förutom rehab på gym kommer jag cykla en hel del på min nya mtb så förhoppningsvis kan jag hålla igång med det.

1 vecka sen operation.

Första tiden efter operation var för bra för att vara sann, jag visste det, snart skulle bakslaget komma och det gjorde det i söndags/måndags. Det smög sig på lite i söndags kväll att det gjorde ont i insidan av knät ner över vaden och i benet (skenbenet?) På måndag morgon kunde jag knappt komma ur sängen, fick sätta mig med benet ner och pina mig då vätska rann ner och bildade ett fruktansvärt tryck. När det gett med sig lite ställde jag mig upp och då gjorde det ännu mer ont, fick skrika ut lite smärta. Det känns som att nån sätter en kniv i vaden och sakta drar den nedåt, fy fan va ont det gör! Nåt är ju fel när det efter 6 dagar gör mer ont än de första dagarna efter operationen.

Jag ringer sjukvårdsupplysningen kl 10 måndag morgon och pratar med dem om hur jag ska göra, hon tycker jag ska prata med husläkaren så jag kopplas dit. Skriver in mobilnummer och personnummer för att bli uppringd. "Du blir uppringd klockan 15.00 på nummer bla bla bla". Shit ska man behöva vänta 5 timmar på att få råd över telefon?!

Hur som helst, tog två värktabletter och åkte med brorsan ner till jobbet för att skriva lite papper och grejer. Gick rätt bra, har vätskan lagt sig och med ett par värktabletter i kroppen så fungerar det att hoppa runt. Kommer hem och lägger benet i högläge och sover en stund.

Klockan 15.20 ringer husläkaren. Hon tycker det låter som att det är nåt knas med knät/benet eftersom jag har sådan smärta, benet känns varmt och att det blivit en försämring sen operationen. Jag får då åka till akuten.

15.45 kommer jag in på akuten och blir omhändertagen av en vän till familjen. Fick en bår som jag kunde ligga på men eftersom det var så jävla många på akuten fick jag ligga i korridoren. Låg och lekte med mobilen en stund innan jag somna, vakna en timme senare och sen somna jag om igen, sov en timme till. Fick träffa läkaren 19.50 som titta och klämde på benet. Han kallade in en överläkare som för övrigt var idiotläkaren som hade opererat mig första gången. Han var nonchalant och pratade över huvudet på mig och hälsade inte ens när han kom in. Hur som helst så hoppas jag att han har koll på knäoperationer och dess komplikationer.

Fick antibiotika utskriven mot infektion. Dom va lite osäkra på vad det var eftersom jag inte hade feber och att vaden fortfarande var "sladdrig" och inte spänd. Uteslöt blodpropp iaf vilket var skönt eftersom det fick en vän till mig när han gjorde samma operation. Dock gjordes inga test överhuvudtaget så jag hoppas dom gjorde rätt bedömning.

Åkte från akuten 20.15. Dagen bestod alltså av över 5 timmar väntan på råd från husläkaren och 4,5 timmars väntan på att få antibiotika utskriven på akuten utan att ta några tester. Sjukvården i Sverige är så in åt helvete långsam.

Idag, Tisdag

Samma känsla denna morgon. Fruktansvärt ont. Det är bara så jävla konstigt att jag inte har ont där jag opererats utan smärtan sitter på insidan av knät och ner i vaden

Åkte på sjukgymnastik 10.45 och fick massa bra övningar. Gick riktigt bra faktiskt men det var ju efter två värktabletter och efter att knät vant sig vid trycket. Vi skulle träffas igen på Fredag om jag kände mig bättre i knät annars skulle jag ringa på måndag, ingen idé att trycka på med hårdare träning när det är som det är med benet.

Åkte till mamma och fick lunch efter sjukgymnasten. Fan va gott med ordentlig husmanskost. Mamma kan hon

Resten av eftermiddagen/kvällen har jag bara legat och sovit i soffan, är helt slut i kropp och själ.

Sjukt långt inlägg haha.

Först och främst. Gött att du tog och gjorde den där operationen.

Jag har ungefär en liknande story bakom mig. Spelat framför allt hockey i stora delar av mitt liv och även fotboll (Inte skadat en tånagel). En sommardag var jag ute och LEKTE basket, 21an du vet. Skulle göra en skoj lay-up varpå jag vrider om knät i landningen. Drog av korsband som ersattes av någon led i baksida låt och menisk.

För mig var det inget tal OM operation. Det var dock lite strul i början att se klart på röntgenbilder osv. När dem vid typ tredje varianten av röntgen, eller om jag nu inte var tvungen att genom artroskopi förens dem kunde diagnosera knät.

Jag vill bara bidra med lite input och säga dig det att du har en lång resa framför dig. Gör dina rehabövningar, börja inte tumma på dem som jag gjorde efter någon månad. Jag opererades 2009 och kan ärligt talat säga att jag inte är helt och hållet återställd än. Har lite dålig känsel runt om knäskålen även om det blivit bättre med åren. Jag tog en långpromenad igår med min flickvän och har idag känningar, en lätt pulserande smärta inuti knät (periodvis). För något år sedan lite mer kunde jag börja löpträna lite lätt igen. Kan inte köra riktigt hårda benpass på gymmet än. Har börjat spela lite hockey med ett brödgäng nu visserligen. Men jag är ta mig fan paranoid när det gäller knät. Skulle jag få en ful bentackling vet jag ärligt talat inte om det skulle palla.


Det är en riktig jävla skitskada, som tar förbannat lång tid att bli hel ifrån. Ett benbrott är ju typ att föredra framför detta. Men stort lycka till med rehabiliteringen!

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Tråkigt att det inte blivit ordentligt bra än, kör du fortfarande rehab eller kör du på som det är? Jag förstår det där med paranoian, man vill aldrig känna den känslan igen när knät viker sig åt fel håll med hela tyngden över för att inte tala om operation och rehab. Därför blir man också lite mesig vad det gäller styrketräningen, innan nyår i år vågade jag inte knäböja mer än stången på 20kg men sen efter nyår gav jag mig fan på att köra hårt och kunde då lassa upp 65kg totalt och öka på många andra övningar för knät också. Så den rena styrketräningen tror jag man kan pressa sig längre än man tror men det här med sport med kroppskontakt tror jag man ska väldigt försiktig med. Som du säger så krävs det bara en knätackling eller egentligen bara nåt så löjligt som en lay-up på 21:an () för att det ska gå åt helvete.

Hoppas du får ordning på knät och att du slipper dra upp skadan igen på hockeyplan!

Dag 8

Känner mig bättre i benet, har inte den här fruktansvärda smärtan som jag måste skrika ut. Fortfarande trycker det på och gör ont men det är betydligt lindrigare än innan.

Idag har jag suttit och räknat ihop lön och arbetstid från mina tre olika anställningar från de senaste 8 månaderna vilket krävs om jag ska få mer i ersättning än de 80% av en halvtidslön som jag får just nu. Nu ska jag bara försöka fylla i alla papper på försäkringsbolaget, haha får se hur det går.

Försökte ringa till kirurgmottagningen idag för att säga att jag fått infektion och informera dem om läget (detta skulle jag göra enligt min vän som jobbar på ortopeden). Ringer mellan 12.30-14.30 men får endast som svar "vi har inga lediga tider att ringa upp dig på, tack för ditt samtal". Men faan ska det vara så jävla svårt att få tag på folk inom vården i min jävla kommun?!

Får försöka ringa imorgon igen.

Update dag 14

Idag är det två veckor sen operation och jag har fått ta av plåster och stygn idag vilket känns jävligt skönt för det har kliat och vart lite irriterat. Under plåstren såg det fint ut och stygnen klipptes bort utan problem. Lukta inte så fint men det får man ju räkna med. Sköterskan frågade om jag tagit bort stygn förut och då sa jag att jag klippte bort stygnen efter min förra operation själv hemma med kökssaxen och min flickväns ögonbrynsplockare. Hon sa bara "ok" och titta lite konstigt på mig, haha!

Senaste veckan har varit lite turbulent, infektionen har gått ner men jag har blivit varm, hård och svullen vid sidan av knät och ner i halva vaden. Ringde 1177 och de tyckte jag skulle åka upp till akuten. Detta var i lördags. På akuten klockan 11.00 var det inte särskilt mycket folk så jag tänkte att det skulle gå ganska fort. Jag fick efter ca en timme ge blodprov och sen fick jag vänta på resultat. Efter 5 timmar från det att jag kom in blev jag grymt hungrig, klockan var ändå 16.00 och jag hade bara ätit frukost vid 9. Jag frågade om mitt blodprov och de sa att svaret kommit men att läkaren som skulle informera mig om hur det såg var upptagen på avdelningen med en annan patient. Jag som höll på att dö av hunger frågade om de inte kunde ringa när han var klar så jag kunde äta nåt. Hon tyckte jag skulle åka och äta och sen komma tillbaka. Så jag tog en halvtimme matpaus på donken och sen tillbaka till akuten.

Klockan 18.00 kom det en sköterska och sa att jag väntat länge och att det snart var min tur. Väntade ca 40 min till innan jag fick träffa läkaren. Han kolla lite på knät och klämde och hade sig. Han skulle kolla på provet och var borta 20 min. Kom tillbaka och sa att han trodde det fanns en infektion i knät. JA JAG VET DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄTER ANTIBIOTIKA! Fan har jag väntat 8 timmar på att få veta något som jag redan vet?! Hur som helst fick jag iaf en remiss till kontraströntgen på söndag eftersom han trodde det kunde vara en propp eftersom benet var så svullet. Och det var inte konstigt att det var svullet eftersom jag suttit med benet ner i nästan 9 timmar. Fick en spruta blodförtunnande och fick åka hem klockan 20.00, helt jävla slut i kropp och själ.

Söndag ringde jag till röntgen så fort de öppna vid 10.00 och fick tid kl 15.00. Denna röntgen var lite underlig, har aldrig gjort en kontraströntgen innan. Man får en nål i foten (som var svår att sätta dit). Sen trycker läkaren in kontrastvätska samtidigt som man ligger på en brits i 45 graders lutning i bara kalsongerna med två gummiband som stryper blodtillförseln en del så att vätskan inte försvinner för fort samtidigt som läkaren står och trampar på en, vad det ser ut som, gaspedal till en symaskin för att ta röntgenkort och styr röntgenmaskinen ovanför mig.

Sen skulle jag till akuten för att vänta på svaren. Skulle jag få vänta 9 timmar nu igen?! Fuck jag orkar inte tänkte jag. Men tack gode gud så tog det bara cirka 15 min innan en läkare kom med mina provsvar. Haha vilken lycka! Blev nästan mer lycklig av att det gick så fort än att det faktiskt var så att jag inte hade en propp. Hade jag träffat denna läkaren i lördags istället för att ta det där blodprovet hade jag kunnat gå hem efter timme för han förklarade att den varma och hårda svullnaden var levrat blod som var svår få bort bara och att det egentligen inte var någon fara med att det skulle vara en propp. Skönt, men också så jävla irriterande att allt ska ta sån lång tid och att man inte riktigt blir lyssnad på eller får träffa läkare som vet något om det man söker för.

Nu ska jag iaf iväg på rehab.

Har också lite bilder jag ska skicka upp så fort jag laddat in dem i datorn.

Hej och hå!