Citat:
Ursprungligen postat av NordiskRevolution
Ja jag håller väl med i det mesta du skriver. Det jag ville komma fram till var att man hade casus belli mot Polen (speciellt när övergreppen mot polentyskar eskalerade), men eftersom man gjort snedsteget med Tjeckien så hade Polen garantier vilka löstes ut oavsett hur mycket "rätt" man hade att gå in i Polen. Och som jag sa innan så hade polackerna antagligen betett sig helt annorlunda om de inte hade haft garantier från väst. Frankrike hade möjligen kunnat motivera ett krig mot Tyskland vad än som hänt eftersom de... ja, alltid vill kriga mot Tyskland, sin konkurrent i öst. Men jag ser inte att britterna hade kunnat förmå sitt folk att acceptera ett krig om det inte vore för att tyskarna plockat tjeckien tidigare. Och utan Storbritannien så hade Frankrike, visa av erfarenhet från 20 år tidigare, inte vågat sig på krigsförklaring.
Näe okej, det är väl sant iofs, att det var centralt för att kunna bygga upp historien och piska upp den brittiska opinionen mot tyskarna och det som utmålades som Hitlers europeiska "erövringståg". Men då var det också just det det handlade om: hur dåliga och hur stort hot man kunde få tyskarna att framstå som för att kunna motivera ett krig, och inte den faktiska verkligheten.
Sedan håller jag inte riktigt med om att det rörde sig om garantier som "löstes" ut, eller formuleringen klingar fel i mina öron iaf, för det var ju ett ytterst medvetet och aktivt val britterna hela tiden gjorde ända fram till den 1 september. Om man tar i beaktning vilka shockvågor kristallnatten skickade internationellt, eller åtminstonde i den, ehum, etniskt solidariska internationella pressen, och sedan jämför det med de förföljelser och tusentals mord av tyskar som skedde i den polska korridoren '39, som var mångfaldigt mer omfattande i storlek (i dödstal), så hade ju England utan att behöva förlora något anseende som är oh-så-viktigt på de brittiska öarna t.e.x kunna riva upp garantin i spelad moral outrage över polackernas brutalitet i det här läget. Nu tror ju visserligen inte jag att det var där skon klämde, utan att de ledande Brittiska judiskinfluerade elementen i Churchill, Lord Halifiax, Eden et al. faktiskt önskade ett krig och var nöja med hur saker och ting utvecklade sig.
Citat:
Men att driva den här linjen att NS-Tyskland bara ville ansluta alla tyskar till riket håller inte. Det var inte Hitlers plan om du läser Mein Kampf eller Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål, och det var inte heller planerna när kriget väl var igång om du läser bordssamtalen. Målet var att kolonisera Östeuropa och driva undan och/eller förslava öst- och västslaverna. Skulle det vara "värre" än britternas flerhundraåriga världsomspännande imperium eller vad sovjet sysslade med? Absolut inte.
Näe det har du rätt i, men Polen hade de helst sett som en bufferstat, så det var mer ett argument för att de faktiskt genuint ville lösa Danzig frågan på fredlig väg, och inte attackera och lägga landet under sig. Men att en framtida uppgörelse med sovjetunionen och kommunismen i någon form skulle vara nödvändig hade väl stått klart från första början, med meföljande territoriella ambitioner i öst av något slag. Det som sägs i Table talks är ju stundtals lite raljerande och nedgörande i tonen mot slaver, men det är ju delvis präglat av kriget och hur det utvecklat sig, och kan väl mer sägas ge uttryck för att han ämnade låta jordbrukarna och byarna hållas med sina enkla, gamla, urryska - för Hitler främmande -anor, och att tyskarna inte skulle modernisera eller lägga någon energi på att utbilda och "civilisera" dem etc.