Under den nuvarande lågkonjunkturen blev jag utan jobb igen (har hänt tidigare vid ett par lågkonjunkturer, men då har jag pluggat vidare och sedan haft tur och fått jobb), dessutom har jag så att säga blivit lite osams med fd frugan och fd husdjuret (katt) (e t c, bara lite osams, väldigt förenklat). Jag är inte heller nazist, röstade på (V), eller (VPK), förut en gång för länge sen. Nu vill jag ta nya tag och flytta till ort där jobb finns, men billig bostad finns ej där verkar det som, som jag skulle kunna ha råd med.
Är det då omoraliskt att flytta dit bostad finns, i vildmarken? Ex: Fredriksberg - nedläggningshotad byhåla, sydvästra Dalarna, i skogen - där finns inga jobb men mögliga kåkar. Det kan ev funka om man går på bidrag och köper en begagnad veteranmoped etc, bara fem mil till affären i Ludvika, Dalarna.
Eftersom arbetslinjen gäller i vårt land, så har jag drömt mardrömmar om att bli tvungen att vara arbetslös eller flytta ut på landet. Chansar på att starta en tråd, om nån ev har några tips ellr erfarenheter av att bo i vildmarken, eller annat. Alla förslag är välkomna. Tack på förhand. / Uppgiven
