Därför att katter är ensamvargar. De föredrar ensamheten och att smyga i buskarna. Hundar är flockdjur och skulle bli nojiga och känna sig övergivna om de bara lämnades vind för våg. Hundar har dessutom potential att bli farliga, den risken finns inte med katter.
Hundar är dummare än katter och hittar inte hem som en katt gör. Sen så har det med kultur att göra också. I vissa länder, främst på landsbygden så går hundar också fria. Sen så kan en hund skada en människa mer allvarligt än vad en katt kan.
Bor man på landet så kan hundar ströva fritt utomhus, eller "själva" som du skriver.
Men syftar vi på mer bebodda områden så tror jag att katter helt enkelt är mer självständiga än hundar. Det finns som bekant både inne- och utekatter, men generellt håller det nog.
Det finns en myriad av karaktäriserande aspekter som skiljer hundar och katter åt, tar man hänsyn till dessa så blir det väl ganska klart varför hundar vanligen inte springer runt fritt på Stockholms gator.
Annorlunda är det ut t ex i staterna, där det finns mängder av herrelösa hundar som försöker överleva. Katten är bara generellt bättre "ekiperad".
hur det är med den saken beror lite på var man bor. i sverige är det inte så vanligt med kringdrivande hundar men i andra länder är det ett vanligt fenomen. det kan noteras att de flesta av dessa hundar är "herrelösa": de har ingen människa de tyr sig till utan håller sig till hundflocken. katter reder ut det där på ett helt annat sätt och kan kombinera ett liv ute på eget bevåg med en relation till en människa.
historiskt har man använt hundar och katter till olika saker. hundar har varit arbetsdjur åt människor och fått utföra uppgifter människor tilldelat dem, och därför har de behövt anknytning till sina herrar. katter har människan troligen dragit nytta av för att de jagar gnagare, vilka människor inte brukar vilja ha i sin närhet. man behöver inte ge dem uppgiften; de sköter den självmant av egenintresse och därmed har det inte funnits någon anledning att hålla dem så hårt.
