2013-03-05, 16:01
#1
Kändes som att psykologiforumet var värt ett försök att ta upp denna tanke i, so here it goes.
Lite bakgrundsfakta; är ung, har rökt cannabis ett antal gånger (har inte testat några andra droger bortsett från alkohol), men fått utstå något av ett helvete då jag haft en sanslös otur med mitt testande av cannabis och hela min värld vändts uppochner genom detta (upptäckt nästan direkt när jag testade första gångerna, och sedan tagen på en festival igen). Har av dessa händelser dragits en tid med ångestattacker, och inte känt mig i balans med mig själv på mycket länge. MEN, vad man inte dör av gör ju en starkare, brukar man säga. Jag har kämpat mig tillbaka något sånär, och litar på att det kommer fortsätta så, och kanske ta ett språng när man flyttar hemifrån. Och här i förra veckan kände jag mig i bättre balans än på länge.
För att komma till poängen med denna text: I Onsdags var det nånting som exploderade i slowmotion under dagen, med bland annat ett lyckat rep med bandet (spelar rätt mycket musik) och en fantastiskt inspirerande föreläsning på kvällen. Och just här var det någonting som hände.
När jag gick ut från den föreläsningen var det som att allt hade fallit på plats, jag förstod exakt vad som var problemet med allt, jag försökte förklara det för mig själv och mina polare, men kunde bara få fram nåt i stil med att "Man måste finna kärnan i det! Allt är så vackert! Folk förstår inte osv...". Mina vänner försökte få mig att förklara vad det var som folk inte förstod, och jag försökte tänka efter, men kunde inte förkalra just då, utan sa att jag skulel svara senare när jag tänkt färdigt på saken.
Jag svävade fram och skrattade över hur vackert allt var i en eufori som var så stark att jag helt plötsligt blev nervös över hur lycklig jag var, vilket jag sedan återigen började skratta åt när jag insåg hur dumt det var att bli nervös för att man mådde bra. Jag kände mig så att säga hög på livet, som efter en joint, fast utan att faktiskt bara bäng. Ingen mindfuck, ingen seghet, inget cannabisrus, utan ungefär som att man skulle ta alla de bästa och mest fantastiska delarna av cannabisruset och bara upplever dem, utan risk för nojja eller för att bli fasttagen. Allt var bara fantastiskt!
Detta höll i sig i ett antal dagar, och började mattas av under helgen (misstänker att det kan ha att göra med relativt stora mängder alkohol och för lite sömn, vilket på nåt sätt fick mig att tappa fokuset på den där "kärnan" jag babblat om). Igår vart jag tillbaks i en oroligare tillvaro, och har idag mest försökt samla ihop mig själv.
Innan jag avslutar vill jag också nämna att jag under ca ett halvår har läst extremt mycket om kreativitet, höger/vänster hjärnhalva, och speciellt sen ett par månader tillbaka har jobbat ganska mycket för att bosta höger del av hjärnan, som står för kreativitet, fantasi, vidaretänkandet, känslor rent allmänt osv, medans vänster arbetar mest med logiskt resonemang, och allt som hör därtill. Som jag flrstått det symboliserar den högra hjärnhalvan artisten, medan vänster symboliserar kontoristen. Cannabis är en drog som aktiverar vissa delar av höger hjärnhalva på ett nytt sätt.
Det jag alltså undrar är vad tusan detta jag upplevde var för något. Det måste finnas fler som har haft samma upplevelse, och det måste ju också finnas nån anledning till att man tar sig dit, samt en väg eller ett sätt att ta sig dit igen (utan cannabis tänker jag ju då). Nån som har något att säga om detta?^^
Peace//
Lite bakgrundsfakta; är ung, har rökt cannabis ett antal gånger (har inte testat några andra droger bortsett från alkohol), men fått utstå något av ett helvete då jag haft en sanslös otur med mitt testande av cannabis och hela min värld vändts uppochner genom detta (upptäckt nästan direkt när jag testade första gångerna, och sedan tagen på en festival igen). Har av dessa händelser dragits en tid med ångestattacker, och inte känt mig i balans med mig själv på mycket länge. MEN, vad man inte dör av gör ju en starkare, brukar man säga. Jag har kämpat mig tillbaka något sånär, och litar på att det kommer fortsätta så, och kanske ta ett språng när man flyttar hemifrån. Och här i förra veckan kände jag mig i bättre balans än på länge.
För att komma till poängen med denna text: I Onsdags var det nånting som exploderade i slowmotion under dagen, med bland annat ett lyckat rep med bandet (spelar rätt mycket musik) och en fantastiskt inspirerande föreläsning på kvällen. Och just här var det någonting som hände.
När jag gick ut från den föreläsningen var det som att allt hade fallit på plats, jag förstod exakt vad som var problemet med allt, jag försökte förklara det för mig själv och mina polare, men kunde bara få fram nåt i stil med att "Man måste finna kärnan i det! Allt är så vackert! Folk förstår inte osv...". Mina vänner försökte få mig att förklara vad det var som folk inte förstod, och jag försökte tänka efter, men kunde inte förkalra just då, utan sa att jag skulel svara senare när jag tänkt färdigt på saken.
Jag svävade fram och skrattade över hur vackert allt var i en eufori som var så stark att jag helt plötsligt blev nervös över hur lycklig jag var, vilket jag sedan återigen började skratta åt när jag insåg hur dumt det var att bli nervös för att man mådde bra. Jag kände mig så att säga hög på livet, som efter en joint, fast utan att faktiskt bara bäng. Ingen mindfuck, ingen seghet, inget cannabisrus, utan ungefär som att man skulle ta alla de bästa och mest fantastiska delarna av cannabisruset och bara upplever dem, utan risk för nojja eller för att bli fasttagen. Allt var bara fantastiskt!
Detta höll i sig i ett antal dagar, och började mattas av under helgen (misstänker att det kan ha att göra med relativt stora mängder alkohol och för lite sömn, vilket på nåt sätt fick mig att tappa fokuset på den där "kärnan" jag babblat om). Igår vart jag tillbaks i en oroligare tillvaro, och har idag mest försökt samla ihop mig själv.
Innan jag avslutar vill jag också nämna att jag under ca ett halvår har läst extremt mycket om kreativitet, höger/vänster hjärnhalva, och speciellt sen ett par månader tillbaka har jobbat ganska mycket för att bosta höger del av hjärnan, som står för kreativitet, fantasi, vidaretänkandet, känslor rent allmänt osv, medans vänster arbetar mest med logiskt resonemang, och allt som hör därtill. Som jag flrstått det symboliserar den högra hjärnhalvan artisten, medan vänster symboliserar kontoristen. Cannabis är en drog som aktiverar vissa delar av höger hjärnhalva på ett nytt sätt.
Det jag alltså undrar är vad tusan detta jag upplevde var för något. Det måste finnas fler som har haft samma upplevelse, och det måste ju också finnas nån anledning till att man tar sig dit, samt en väg eller ett sätt att ta sig dit igen (utan cannabis tänker jag ju då). Nån som har något att säga om detta?^^
Peace//
Jag blir då och då hög på livet, även jag i ca två veckor. Alltså: jag blir verkligen hög. Som ett rus, och inget kunde få mig att "nyktra till " och se vardagen ur ett nere-på-jorden perspektiv under dessa veckor. Blir även sjukligt intresserad av en viss hobby/ ett fritidsintresse (det har varit tex modellande, festande på klubb, måleri, djuruppfödning) jag har förresten varit med om det ett par tre gånger under senaste året. 
jösses.
