Finns tiden?

Hej.

Finns det någon tid?

eller är det bara en uppfinning?

Självklart finns tid. Tid är ekvivalent med förändring och därmed skulle du inte kunna ställa frågan du nyss ställde om tid inte finns.

Hade inte tid funnits så hade din fråga kunnat bli besvarad innan du ställde den.

Annars kan man beskriva tiden som en dimension i vilken händelser sker i sekvens, alternativt ett händelseförlopps varaktighet.

Du har fel! Han hade inte ens kunnat ställa frågan utan tid.

Tid är ett mätsystem för hastighet

Det enda beviset vi har för tid är sinnets funktion. Vi minns saker och vi förutspår saker, därav notationen att det förflutna och framtiden finns.

Det främsta skälet jag ser till att tid inte är något reellt är att det finns minst 3 modeller som alla beskriver verkligheten. En är vår nuvarande modell med en tidsriktning. En annan förenklar kvantmekaniska beräkningar genom att låta tiden gå åt båda riktningarna. Den tredje tar bort tid från tidsrymden och ersätter med rymd, något som också leder till vissa förenklingar.

Fram till dess att någon teori fastslår att vi måste göra på ett visst sätt med tiden för att det ska funka så finner jag det mer sannolikt att tid bara är något vi människor behöver.

Tja, tid ar bara ett ord, ord betyder det vi tycker att de betyder, sa sa lange vi later ordet tid beskriva nagot som finns och som vi vet vad det ar (aven om vi inte vet deras fundamentala natur) sa finns tid.

Den intressanta fragan blir da: vad ar tid.

Har skulle jag vilja halla med vissa andra i traden, och kanske dig sjalv. Vi upplever tid for att vi har en uppfattning om vad som har hant, men inte om vad som kommer att handa. Vi lever i vart eget ogonblick och kan tillgodogora oss information om saker som har hant forut. Det beror dock inte pa just att det har hant forut, utan det beror pa att vi har informationen inprantat i vara hjarnor. Dvs, vi lever vid alla tillfallen, men varje version av oss ser en tid som gatt med en viss upplevd hastighet och vi tolkar det som om vi fardas i tiden, dvs att tiden gar.

I enighet med min forsta paragraf innebar det dock att vi helt enkelt kan definiera tid som det som vi upplever passera, och det existerar ju, eftersom vi satte ett ord pa nagot vi observerade, snarare an att hitta pa nagot och kolla om det existerar.

Vilket flum du skriver. Tid är det man mäter med en klocka - vilket är förändring. Självklart finns förändring/tid.

Det finns frågor som inte kan besvaras. Tid använder vi för att beskriva annat med men vi har inget som vi kan använda för att beskriva eller förklara tid med.

Det är nog inte så självklart som du tror. Det finns många som är inne på just det som han skriver. Man kan inte ta för givet att saker och ting sker i den ordning som vi upplever det. Bara för att medvetna varelser upplever livet från en tidpunkt till en annan så är det inte säkert att universum i sig går från en tidpunkt till en annan. Det kan vara så att allt (dåtid, nutid och framtid) sker samtidigt, men våra hjärnor sorterar händelserna i ordning från dåtid till framtid.

Här har du en länk som du kan läsa: http://www.epochtimes.se/articles/2010/05/11/19222.html

Ett utdrag ur artikeln:

Idén om bristen på sammanhang hos tiden som föreslagits av Barbour är ett försök att i ett teoretiskt sammanhang förklara ett universum sammansatt av många punkter som han kallar för ”nu”. Men sådana ”nu” ska inte förstås som flytande ögonblick som kom från det förflutna och kommer att dö i framtiden. Ett ”nu” skulle bara vara ett bland de miljoner "nu" som existerar i den universums oändliga mosaik i en speciell dimension som är omöjlig att upptäcka, där varje "nu" är kopplad till varandra på ett subtilt sättt utan att något skulle vara mer framstående än grannen. De existerar alla samtidigt.
...Uppenbarligen är det enda alternativet att sjunka in i en “tillfällig illusion” om denna evighet, medveten om att det finns ett rum där vårt förflutna fortfarande existerar och vad vi gör ändras inte. Eller som Einstein själv skulle säga ”Folk som oss, som tror på fysiken, vet att skillnaden mellan det förflutna, nutid och framtid bara är en envist efterhängsen illusion.”

Jag kan ju i och för sig varna för boken som beskrivs i artikeln. Den var inte den enklaste att förstå sig på. Jag köpte den engelska versionen (finns ej översatt) och det gäller att kunna matematik för att över huvud taget kunna bilda sig en uppfattning om Barbours idéer är rimliga eller ej. Men oavsett om Barbours utvecklade (och invecklade resonemang) stämmer eller ej så är grundidén fortfarande aktuell, enligt vad jag förstår..

Inom termodynamik brukar man säga att tiden är den riktning som ett systems entropi ökar i. Tycker det är en rätt bra definition.

Vi ska alltså ta din "argumentation," baserad på ren intuition, som mindre flummig än att basera sin förståelse på vetenskapliga teorier? Där avstår jag nog måste jag säga.