Vad står ni Antifeminister för?

Vad pratar du om, antifeminismen är ju en motreaktion mot rådande feminism. Orättvisa skapar alltid motreaktioner, så du kan underminimera män hur mycket du vill, men vi vet ju att det kommer slå tillbaks med dubbel kraft i framtiden.

anti-feminister förespråkar inte jämlikhet i alla lägen, anti-feminismen förespråkar ingenting förutom det faktum att de är en motståndsrörelse mot rådande feminism. Det är feminister som försöker se kvinnlig orättvisa i varenda hörn och försöker dra billiga fördelar utav det.

Att feminister har noll sympati för svaga och utsatta män är heller ingen nyhet, vilket du endast bekräftar här. Jag hyllar kvinnor som förtjänar att hyllas, däribland kvinnliga elitidrottare osv, däremot hyllar jag inte rikspolitiker endast för att de är "rikspolitiker", det vore ju absurt.

Absolut, där har du korrekt. Men det kommer inte göra att jag ignorerar och helt bortser från de många åsikter som finns om kvinnor här. Oftast handlar det ändå om vad människor tycker och därför tycker jag att det är relevant att adressera.


Trots att ämnet är feminism och jämställdhet står där mycket som inte handlar om det, utan snarare handlar om att förminska kvinnor och generalisera hur kvinnor fungerar. Jag tror dessa gör en del skada eftersom många män lätt snappar upp synsätten och väljer att se kvinnor som mycket mindre kompetenta, bara tjatiga, mm. Som en man så vet man mycket mindre om vad man pratar om när man beskriver kvinnor och alltså kan man ta in generaliseringarna mycket hårdare. Ungefär som när feministiska kvinnor beskriver män och exempelvis påpekar att alla män är potentiella våldtäktsmän. Ganska tröttsamt som sagt, och definitivt skadligt.


Klart att du lägger värde i vad som sägs, precis som jag, och de flesta andra. Jag gillar inte heller könstävlingen. Tycker inte den medför mer än en skadlig "vi och dom"-känsla och missförstånd om andra könet.


Ja, där läste jag visst det jag själv skrev tidigare. Det har jag förstått, att det skapas pga mäns frustreringar över de generaliseringar de möter. Dock vill jag tillägga att män alltid har haft generaliseringar av kvinnor, och det är förmodligen bättre idag än vad det har varit.


Jag anser att alla bör få yttra sig, men att människor som har väldigt obelästa inskränkta åsikter ska motverkas. Det är det som jag gör. Det är inte emot yttrandefrihet, utan snarare ett sätt att använda min yttrandefrihet. Det som irriterar mig mest är när generaliseringarna används för att omyndigförklara kvinnor, det är nämligen dåligt för yttrandefriheten.


Jag förstår att det hedrar mig i dina ögon. Dock är jag endast för det som jag tror vara mest korrekt, vilket just nu inte är kvotering. Dvs. om jag skulle få en legitim förklaring på varför kvotering bör ske så skulle jag likväl lyssna på denna. Men jag fokuserar mycket på sakliga argument för att bli övertalat, och skulle alltså inte godkänna känslomässiga argument.

Var god läs det som du skrev tidigare:


Om du faktiskt skulle komma att prata med en feminist som är för kvotering så vill jag påpeka att ditt sätt att diskutera inte är särskilt användbart.

I denna text har du nämligen utgått från att feminismen är en dum och dålig utgångspunkt öht. Ingen feminist skulle sätta sig och lyssna på detta för att sedan komma överens om att "ja, du har rätt, allt jag står för är bara dumt och fel". Hon skulle istället se hur du skapar en "vi och dom"-känsla och därmed gå in i försvarsposition.

Alltså tror jag att du skulle kunna vinna mer på att faktiskt försöka lyssna på henne ett tag. Uppmärksamma henne på om hon har osakliga känslo-argument, och svara på de sakliga argumenten istället. Om du lyssnat på henne så är det troligare att hon är öppen för att lyssna på dig, baserat på att du har sakliga argument då förståss. Om du kommer med känsloargument kommer hon nämligen också med känsloargument. Kolla gärna vilken bas hon utgår ifrån, och förklara din bas. Ett sakligt argument kan vara att om man kvoterar så bör man utgå från hur kvoteringen män/kvinnor ser ut bland människor som faktiskt är intresserade av positionen. Om det är 90 procent män och 10 procent kvinnor av de intresserade så blir det ju okorrekt att bestämma att 50 % ska vara inkvoterade kvinnor och alltså kommer detta få skadliga effekter.

Jag försöker diskutera på dessa vis med människor som jag träffar. Ibland fungerar det, ibland inte, men jag är sällan med om arga diskussioner där ingen får fram någon punkt öht. Det handlar inte om att vinna utan om att hitta det som är mest korrekt, och då kan man inte utgå från att någon annan har 100% fel. Förmodligen har ni någon gemensam brytpunkt ändå, ex att båda söker jämställdhet.

Så mycket frågor! Men jag vet inte jag, du verkar ha missförstått hela grejen, antifeminism är ingen ideologi, det är en av dom mest spretiga och icke-homogena "grupper" som finns, den enda gemensamma nämnaren är att man kräks lite i munnen av all feminism.
Som man i feminismens Nordkorea så handlar det inte ens om ett val, det handlar om du som man har någon självbevarelsedrift eller inte.
Avsaknaden av rättsäkerhet pga. feministisk lobbyism och dekonstruktionen av det manliga könet med hjälp av tidig genusindoktrinering av våra barn är det som jag finner överlägset mest sjukt med svensk statsfeminism och också därför det är så solklart att man blir antifeminist men något val som man handlar det inte om.

Antifeminism har för övrigt inte ett skit med kvinnosyn att göra, det är emot feminism inte mot kvinnor, den retoriken använder bara feminister för att försöka gömma sig bakom sitt kön, riktigt smutsigt.

Som jämställdhetist håller jag INTE med om att anti-feminism skulle sakna doktriner och en oskriven ordning för vad man ska tycka. Jag är en person som är helt övertygad om att varje enskild individ är sin egen (o)lyckas smed och det avviker på flera punkter från både feminismen och anti-feminismen som jag upplever är kollektiva ideologier från början till slut. Både feminister och anti-feminister ser på det andra könet som ett sunkigt kollektiv som man ska se ner på och förtala, jag föredrar att se på varje individ var för sig.

Jag kan erkänna att jag påverkas av TV väldigt mycket. När jag ser på TV så läser jag av tonläget och följer den stil som vinnarna kör. Jag ser idel blyga karlar som gillar att vi kvinnor bestämmer och då är man ju inte dummare än att man utnyttjar tillfället i andra lägen.

@ Whitewidow. En karl som visar aggressivitet och ilska är ännu värre än en vanlig mes. Blattarna kör ju ofta den aggressiva stilen och jag kan lova dig att sådana drägg inte går hem ute i arbetslivet. För jag antar att vi inte snackar om sexlivet nu ?

Jaså? När kom denna plötsliga vändning?
Du har ju ju vid ett flertal tillfällen sagt att du hatar män.

Väl förklarat!

Höll faktiskt med innan jag råkade uppfatta vem du var också.
(Jag: "men wait, what!?")

Vad som är intressant är att man också lättast minns de hårdaste uttrycken. Jag kollade en persons kommentarer och fann att min syn var färgad av kommentarerna intill hans. Tror detta är ett exempel på hur snabbt och lätt vi börjar generalisera så att det gör skada. Medvetenhet om detta är en stor del av utvecklingen tror jag. Ser inte riktigt utvecklingsmöjligheterna i det klassiska hårdgeneraliserande som ofta resulterar i "name-calling", osv...

Absolut förstår jag att antifeminism inte är en ideologi. För enkelhetens skull rikta jag mig mot gruppen med mina frågor.

Dock tycker jag mig se ett samband som jag tror att många skulle hålla med om. De som skulle kunna placera sig själva i antifeminism-gruppen har oftare en dålig kvinnosyn. Alltså har antifeminism visst det ett skit att göra med kvinnosyn, även om det ena absolut inte innebär det andra.

Själv undrar jag lite över hur stor andelen antifeminister med dålig kvinnosyn är. Du och jag kan nog ha ganska olika åsikt om vad som är en dålig kvinnosyn också. Alltså utgår jag från min egna definition.

Lika lätt som att rasister/nazister har lätt att söka sig till Sverigedemokraterna, som media smutskastar dagligen är ett främlingsfientligt parti.

Oftast är det människor som inte intresserar sig för den djupgående idén utan endast går på den ytliga idén, dvs rasism eller då "kvinnohat".

Jag anser mig inte vara en "antifeminist" men jag står heller inte för vad en feminist förespråkar idag, men inte betyder det att jag har en dålig kvinnosyn? Jag har en sambo och enligt henne har hon aldrig blivit mer respekterad och väl bemött av en man som hon blir av mig.
Likväl att varje Sverigedemokrat inte direkt blir en rasist (vilket också är en annan historia), det kallas fördomar.

Jag har sagt det vi några tillfällen enbart på grund av att jag var rasande, men det är inte några kommentarer som går på djupet. När det känslomässiga anfallet går över tänker jag klart igen.

Du låter som en kvinna, vet du det?

På vilket vis är antifeminismen en kollektiv homogen rörelse? Kan du ta några punkter som styrker detta?

Först kan vi ta del av att fördomarna ofta bygger på en grund. Sedan kan vi jobba med vår medvetenhet om att fördomen inte är en korrekt beskrivning och att vi först behöver undersöka vad individen egentligen har för grunder innan vi kan placera in dem i hårda fack.

Att jag uppmärksammat ett samband innebär inte att jag inte tänker uppmärksamma individen. Mina frågor är öppna för att folk ska kunna förklara att de inte har en dålig kvinnosyn och på så vis motverka missförstånd.

Ja, Sverigedemokrater möter detta mycket. Jag har dock aldrig menat att Sverigedemokrater = rasister, lika lite som jag menar att antifeminister = dålig kvinnosyn. Jag svarade bara på Burros inlägg om att det inte hade ett skit med vartannat att göra, vilket jag anser vara okorrekt.

Att folk inte går in på den djupare idén är naturligt. Det gör det däremot inte okej, men det gör det vanligt. Det är dock något som kan utvecklas, och om man vill se den utvecklingen så får man jobba för det själv också.