Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Tycker det är underligt med hennes bok, att hon skrivit nästan 90000 ord men har hela 504 sidor. Då är sidorna halvfulla? Eller väldigt många kanske bara en mening? Känns udda att ha så lång bok med så lite text

Bloggen finns nog mest till för att S vill ha en viss nivå på sin livsstil. Jag tror inte det kommer hålla i sig speciellt länge till. Spännande vad S ska jobba med då?

En bidragande faktor till att bloggen känns tråkig är nog att den släpar så fruktansvärt mycket. Kollar man hennes instagram ibland har man redan sett bilderna och vet vad hon har gjort. En vecka är eoner av tid på sociala medier. Tidsinställda inlägg är bra och smidigt för bloggaren såklart, men tråkigt för läsaren.

Didrik är alldeles för gammal för att sitta i vagn.

Jag är rätt ny på Sandras blogg och just detta med de släpande inläggen stör mig jättemycket. Det finns ju bloggar som bara uppdateras ett par gånger i veckan och då känns det mer okej att ha nån slags sammanfattning av det som hänt sen sist.

Men Sandra lägger ju ändå ut inlägg varje dag och det stör mig skitmycket att läsa om förra veckans händelser idag.

Råkade av en händelse sätta på en ljudbok igår, som hette ”How to be Parisian”. Den var oerhört fånig men jag slogs snabbt av att man kände igen vissa element från en viss bloggerskas liv. Bland annat deklamerades det att en parisiska minsann aldrig skulle sluta leva sitt liv, festa etc bara för att hon råkat få barn. Hm? Fanns fler ”nuggets” som fick mig att lyfta på ögonbrynen i igenkänning. Nästan så man kan tro att Sandra läst det här tongue-in-cheek-skräpet och valt att betrakta det som en livsstilsmanual.

Kommer ni förresten ihåg hur hon för ca 10 år sen brukade fota saker skevt (typ inte centrera objekt utan låta dem nästan vara på väg ut ur bild) och i extremt ljus? Hon slängde även upp många bloggrubriker på engelska av någon anledning. Jag tror att hennes inspiration kom ifrån franska livsstils-influencers och Vogue-reportage. Att bli tillfrågad om att vara med i Une fille, un style var förmodligen hennes våtaste dröm. Får lite känslan av att hon nu tio år senare lajvar en livsstil som hon inte ens var en del av när det begav sig. Syns i hur hon snurrar runt och posar för assistentens kamera, kastar med håret och beter sig som om hela världen tittar på.


Det borde hon definitivt gjort. Eftersom hon sabbade resan för Petra borde hon överlåtit hotellvistelsen åt henne, som kompensation och födelsedagspresent. Det hade varit elegant. Men vid detta laget vet man ju dessvärre att Sandra inte är elegant.


Det är han sannerligen. Men att göra saker man är för gammal för är väl hela familjens modus operandi. De borde sitta i spjälsäng alla tre, medan någon matar dem med pommes frites och håller dem med tv-spel och klistermärken.

Jag tycker bloggen är tråkig nu också för att Sandra skriver så lite om hur det känns att ha flyttat till Paris (om än tillfälligt). Det är mest en uppräkning av vad hon gör på dagarna. När hon var flera veckor i Sverige i somras så hade hon också kunnat skriva om hur det känns att vara tillbaka i Sverige.

Ja bloggen är extremt tråkig efter flytten, jag läser inga inlägg som bara handlar om vad hon gjort. Känns också pinsamt att ha en assistent och filma menlösa reels när man bor i en stad där det VERKLIGEN lär finnas intressantare personer att följa. Skulle inte förvåna mig om det bara i hennes egen trappuppgång finns större stilister och mer inspirerande modetjejer.

Håller med dig om detta! Hade mycket hellre läst mer om praktiska aspekter av flytten, hennes känslor, eventuella kulturkrockar och vardagsproblem än vad hon ger oss nu.

Jag tror inte hon är förmögen att ta in och reflektera över sådant. Hon slår mig inte som särskilt djup, verkar mest röra sig i sin lilla dockhusverklighet med artificiella kulisser och ytliga mål.

Tror inte man behöver vara särskilt "djup" för att skriva den sortens inlägg. Däremot får jag intrycket att hon blivit mer vaksam, eller mindre bjussig, när det kommer till att bjuda på privatlivet. Men det som blir kvar är ju inte så särskilt intressant tyvärr.

Byt ut djup mot perceptiv och reflektiv då. Hon slår mig inte som en person som tar in särskilt mycket om det inte levereras av ett glossigt magasin. Hon har väl gång på gång demonstrerat att hon inte tar hänsyn till sin omgivning och sällan reflekterar över hur andra tänker och fungerar. Kort sagt, hennes egocentrism inbjuder inte till den typen av reflektioner du och andra här efterfrågar. Det är något av ett under hur en såpass ytlig person/blogg fortfarande har en trogen publik.

Hon har antagligen sidorna i bokformat, inte A4. Vet att hon använder ett skrivprogram för författare, inte Word