Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Världsvana Sandra som pendlar Paris-Sthlm-Antibes. Hon är precis som Elsa, de förflyttar sig ibland geografiskt men lever i exakt samma bubbla, med samma människor, samma göromål, bara nya kulisser. De lever ju som statister i livet de önskar att de hade men aldrig vågar offra eller riskera något för att få på riktigt. De upplever ju aldrig något.

Det är visst något av en dockskåpstillvaro va? Det tillkommer kontinuerligt nya tillbehör och pryttlar, det ser prydligt och tillrättalagt ut, men utvecklingen har stagnerat sen flera decennier tillbaka. Undrar ärligt talat om dessa depressioner de medicineras för inte egentligen är helt vanlig livsleda, det som de flesta dras med i låg grad men som hos dessa priviligierade dockor antar astronomiska proportioner just för att deras föräldrar aldrig lärde dem att ha tråkigt.

Jag hittar inte kommentaren nu, men såg att hon svarat att de planerar att stanna till Didrik börjar förskoleklass, alltså ytterligare ett år. Sen skrev hon något om att det var inga problem att skriva över sig till Sverige igen efter USA-vistelsen.
Jag antar att man måste skriva över sig om man bor längre än ett år? Eller kan man fuska med det? Såg att folk ifrågasatte varför hon inte skrivit över sig och att hon fortfarande fick rösta i alla tre valen.

Otroligt fegt av henne att bara släppa fram vissa kommentarer så att det ser ut som om hon aldrig får pushback. Förutom när hon vill att hennes lojala svans ska kasta sig över någon då, förstås.

Huuuur ska hon överleva skolplikten ? Hon kommer dö tristess-döden. Men det är klart, hon kan dricka vin när läxhjälpen är där och lär Didrik skriva.

Det blir extra trist eftersom hon har försvarat sitt frekventa resande (flygande) med att hon tror att det är viktigt att uppleva andra kulturer. Hon verkar ju inte umgås med lokalbefolkningen direkt, så vad är det hon upplever egentligen? Stränga, franska hårfrisörskor? Kokosyoghurt i matbutiken?

Med en tv-spelsrecensent från Borås i släptåg.

Vår kära låtskrivare och författare och kluriga copy har skrivit en snapsvisa till en vän.

https://www.flickr.com/photos/sandypandycandy/55521986410/in/photostream/

Stavelser och sånt tråkigt behöver vi inte bry oss om väl?

Helan går = Petra fyller år

Och resten av texten var ju bara slapp och dålig.

Sandra kan bättre än så här men det är så talande att hon aldrig orkar anstränga sig för någon annan sig själv. Om det inte gagnar henne själv är det inte värt att lägga tid eller pengar på.

Vilket helvidrigt inlägg idag. Hon är som ett litet narcissistiskt barn med sina dock-outfits och smycken som ser ut att komma från en leksaksaffär eller tuggumiautonat. Men värst är nog ändå hennes poser: upp med benet, huvudet på sne och fläk up läpparna (som jag håller med om måste ha sprutats in något i) så alla reglerade tänder syns ordentligt. Main character syndrome så det skriker om det. Hade aldrig bjudit en sådan skrikig person på fest. Man riktigt ser hur hon suger energin ur ett rum. Känner faktiskt ett par irl och ingen gillar dem. Allt handlar om dem: tårta? Åh den matchar ju MIG!

Märkligt ändå att flera månaders vistelse i Paris inte gett henne bättre stil och manér överhuvudtaget. Exakt vilken annan festdeltagare som helst skulle smälta in bättre i Paris än hon. Hon hör mer hemma på någon japansk gameshow (ni vet de där med äckliga äldre gubbar som tafsar på yngre kvinnor, hennes överdrivna gester och mimik passar perfekt där) eller någon trailer park i USA med den outfiten.

Hon hade ju förvisso en röd klänning på ett bröllop också. Det här med att ta fokus från huvudpersonen/personerna på en tillställning verkar vara något hon brinner för.

Eller aldrig lärde henne att hantera besvikelser; jag tänker på att besvikelserna bara blir fler och fler ju äldre hon blir; medan förmågan att hantera dem är kvar på noll, vilket ju blir enormt deprimerande för den som lärt sig få allt den vill, hela tiden.

Jag tänker på hur fruktansvärt tomt och otäckt det måste kännas - till och med hennes bekantskapskrets som består av ganska ytliga personer har ju börjat prioritera mer äkta värden i livet (äkta relationer, föräldraskap, bygga upp något, ge sitt bästa till sina kära istället för sig själv osv) med åldern, så hennes fantasivärld krymper och krymper för varje år. Färre som prioriterar selfie-barhäng framför givande umgänge, färre som imponeras av ytliga vinningar i livet, färre som tycker det är charmigt att det viktiga vid en nära väns 40årsfest är ens egen outfit och synlighet...

När inte ens den ultimata flykten, att byta stad, hjälper; eftersom även franska jämnåriga har andra värden i livet än en 17årings horisont, vart ska man ta vägen då? Förstår att man behöver antidepressiva

Mycket bra formulerat. Blir mer och mer klarsynt kring vilket deppigt filter som ligger över hela hennes plastiga blogg. Det är konstigt, när man är inne i det och läser den troget över många år, tillochmed gillar upphovspersonen, så ser man det inte lika tydligt. Men sen när man ”gör slut” ser man tydligt hur osund relationen var och hur mycket man såg genom fingrarna för att kunna fortsätta intala sig att detta var en person värd att lyssna på, rent av se upp till.

Undrar uppriktigt om hon har kvar någon betydande andel av sina original”fans” eller om det mesta är utbytt mot yngre generationer nu? Å andra sidan har jag svårt att se hur någon född 1984 ska kunna imponera på ungdomar. Kanske beror på att jag inte tänker som en ungdom längre, vem vet.