Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Sandra som har så mycket pengar och visar upp en livsstil som många inte är i närheten av; varför ska hon tjäna ännu mer pengar på adlinks för kläder? Såsom i dagens inlägg. Klarar hon sig inte väldigt gott utan den inkomsten? När hon vet att textilindustrin är en av de smutsigaste industrierna på jorden. Hon måste vara enormt hungrig på stora pengar.

Sandra bryr sig väl inte om smutsiga industrier? Hon bryr sig varken om djur, miljö eller människor. Hon vill festa, vara smal och äta gott, resa och klä sig i dyra kläder och väskor.

Jag avskyr verkligen de här "Vad jag hade på mig"-inläggen som dyker upp titt som tätt. Ser det bara som en ursäkt för henne att få visa upp - och skryta om alla väskor och skor från Gucci och dylikt.
Så ointressant.

Jag tycker dagens outfit är mycket roligare än alla korvpromenader, kläder/mode är en av anledningarna till att jag började följa henne. Men det är ju en smaksak såklart. Adlinks är väl ett väldigt enkelt sätt att ha lite extra inkomst utan nån större ansträngning så jag fattar att hon har det, kanske särskilt nu när hon bloggar mindre & väldigt slappt. Sen håller jag såklart med om att textilindustrin är smutsig, men tycker inte det är mer uppseendeväckande än nåt annat influencers gör.

Håller med om att de är så trista, man har ju redan sett kläderna tidigare fast i ett vanligt blogginlägg? Det enda som är tråkigare är skärmdumpar på facetimesamtal som involverar bebisen, kan någon annan än föräldrar och mor/farföräldrar tycka att det är intressant?

I anslutning till inlägget om utekvällen på franska rivieran undrar någon bland kommentarerna hur S kan ha råd med sin flådiga livsstil.

Svaret blev: ”jo, man tjänar visst pengar på att vara influencer. man behöver inte göra femtielva samarbeten för det. jag gör ca 3 samarbeten i månaden (främst instagram) och fakturerar Elle en blogglön. Och för det kan jag gå runt. Mitt företag kan du se hur det går på allabolag.se, sandra beijer ab. Lägenheten vi äger är belånad, men har man väl börjat göra "bostadskarriär" kan man fortsätta (och belåna sig mer). Vi har ingen bil, ingen sommarställe, inget stort hus med saker som kostar. räntan är låg på vårt lån. vi äter på restaurang nån gång i veckan. att bo två nätter här och där på hotell är inte jättedyrt (alltså det är dyrt, men det ruinerar oss inte). Huset i Italien vi hyrde kostade 12 000 för en vecka, det är 6000 kronor var. Det är mina föräldrars landställe i frankrike så här bor vi gratis. vi lagar nästan all mat hemma och gör storhandlingar och det kan jag verkligen rekommendera, god mat från grunden. jag vet att vi är extremt priviligerade and so on, men några fickor som aldrig tar slut har vi inte. det är miljöerna som är vackra, och i de ligger ett privilegium.”

Vad tänker ni om det svaret? Finns det fler inkomstkällor än ovan nämnda, tro? Tänker på familjens förmögenhet i och med chefstitlar o.s.v. Tidigare har S iofs påstått att dessa yrkesval inte påverkar henne alls utöver tillgången till ”sommarhuset” i Frankrike. Vill ändå minnas att mamman finansierade hennes studietid så hon slapp ta lån en gång i tiden. Detta förekommer väl visserligen även i mindre bemedlade familjer. Hade varit skoj att veta om hon exempelvis ärvt stora summor eller liknande.

Mamman och styvpappan har säkert haft goda inkomster under många år, men förmögenheten kommer huvudsakligen från att de sålde Titan Television, och fick betalt i ägande i köparen som sedan såldes vidare till MTG 2013 för 770 miljoner. Sandras föräldrar ägde en del av det, ingen vet hur mycket, men det var säkert några procent. Man kan nog anta att huset på Cap d Antibes kostat det mesta av dessa miljoner, och idag säkert är värt mångdubbelt mer.

En copywriter-utb på Berhs kostar idag ca 200k, för 10-15 år sen kanske 100? Det är knappast den kostnaden eller uteblivna studielån som gör skillnad för om Sandra kan köpa ett par pastellfärgade skor för 10k eller dricka skumpa för 30€ glaset på sin semester. Jag tycker hon verkar vara en duktig företagare inom det kreativa. Tydliga riktlinjer för vad hon vill och inte vill göra, och hon gör nästan bara sånt som passar hennes röst.

Sandra har nog gjort en förhållandevis blygsam ”bostadskarriär” i jämförelse med många andra i hennes ålder i Sthlm. Först hyresrätt, sedan dyrt hyrt boende i NY, sedan ägarlägenhet som inte får belånas, och nu flyttat ihop med någon som bott i Göteborg som inte haft samma utveckling alls. Hennes kompisar har säkert gjort helt andra klipp på sina boende under de gångna 10-15 åren.

Klart att Sandras familj har pengar men jag fattar inte varför det är ett problem? Framför allt kanske det har gett som hon säger, tillgång till fina saker och miljöer som inte kostar henne något, men också ett slags självförtroende som bara förmögna har, där man kan satsa på sina författardrömmar och säga upp sig för att hoppas att det går vägen, och gör det inte det så det inte hela världen, eller flytta till Ny på chans, för att ta ett exempel.

Jag tror att influencers som Sandra och Elsa tjänar flera miljoner på sitt influencer-skap.

Sen på bollen nu, men jag såg precis klart Allt som blir kvar på SVT Play och det var bland det tråkigaste jag sett. Brydde mig inte om någon av karaktärerna, var irriterad på alla. Det var längesen jag läste boken nu, men jag har för mig att jag gillade boken. Miron är väl inte så obehaglig i boken, eller? Och slutet, var det verkligen samma? Var det inte något mer dramatiskt i slutet på boken?

Ja, serien är bedrövligt tråkig faktiskt. Nu är jag väl inte rätta målgruppen direkt men nån slags känsla för karaktärerna kan jag ändå få i andra dramatiseringar med ungdomar i huvudrollerna.

Är ganska säker på att S nämnt att serien bara delvis bygger på boken, att hon känt visst missnöje med ursprungsmanuset och därför tillåtit sig att revidera innehållet en aning inför ”filmduken”.

Du har säkert redan läst det, men Sandra har ägnat dagens blogginlägg åt information gällande serien -inspelning, manusarbete o.s.v.
Hon skriver att de ändrade slutet till ett som var mer lämpligt fören tv-publik. Jag läste boken när den kom men minns inte hur den slutade, och serien har jag inte orkat se klart då den är rätt kass och ointressant.
Känner att jag verkligen inte tillhör målgruppen. Är lika gammal som Sandra men gick själv vidare från att vilja pussa pojknackar för sisådär femton-tjugo år sedan. ( Fy satan vad deprimerad jag blev nu ändå, är så gammal! )

Intressant att Sandra ogillar både havet, stranden och solen. Visst har man läst om just solskygga människor förut (bl.a. henne) med motiveringen att det är för varmt och svettigt, bländad av ljuset, dåligt pigment o.s.v. Samma med sand som fastnar mellan tårna. Kan nog till delar skriva under på dessa saker även om jag trivs på en solig beach utomlands (under begränsad tid iofs). Men någon som inte alls gillar havet var för mig något nytt. Nu är jag visserligen stadsmänniska rakt av men upplever ändå att hav inger nåt slags lugn, samt kan upplevas väldigt mäktigt och rentav lite mystiskt som det ibland porträtteras på film.