Citat:
Ursprungligen postat av Ernst_Busch
Gammalkyrkligt (stränga straff och att lyssna på vad prästen säger, ungefär som biskopen i Fanny & Alexander) och Frikyrkligt kan jag förstå, men vad menar man egentligen med högkyrkligt???
Hmm, har visst lite svårt att slita mig från de här tråden, då det står mycket intressant här. För att göra en enkel beskrivning av rörelserna inom Svenska kyrkan, skulle man kunna se det som följande:
Lågkyrklighet - lyfter fram individens väg till frälsning. Lägger stor vikt vid individuella bibelstudier i församlingshus och liknande. Tonar ner prästens auktoritet. En kristendomstyp som rör sig mot frikyrkligheten.
Högkyrklighet - motsatsen till lågkyrklighet. Poängterar istället kyrkans liturgiska arv. Liturgi och riter såsom rökelse, mässljus, prästskrudar, gregoriansk sång och liknande ligger högt på listan. Medan lågkyrkligheten sträcker sig mot frikyrkan sträcker sig högkyrkligheten mot katolicismen. Katolicism utan påve, helt enkelt.
Gammalkyrklighet - Den som håller hårdast fast vid det lutherska. Betonar starkt prästens auktoritet som lärare och själasörjare, men uppmanar samtidigt till flitiga bibelstudier hos församlingen. Alla former av kyrkligt utomstående församlingsliv bör dock undvikas.
Så om lågkyrklighet = frikyrklighet och högkyrklighet = katolicism så är gammalkyrklighet snarast någon form av ultra-lutherdom. Men som jag poängterade i mitt förgående inlägg så har högkyrkligheten knappt synts till i Sverige, då den främst hör till den anglikanska kyrkan. Min uppfattning är att både Kronobergs och Kalmar län är i grunden gammalkyrkliga, vilket t.ex. syntes tydligt i folkomröstningen rörande rusdrycksförbud. De frikyrkliga var starkt för det, de gammalkyrkliga var starkt emot det.