Citat:
Ursprungligen postat av Strix m/94
...innan jag accepterar att just knarkmarknaden skulle utgöra ett lysande undantag från allt annat vi vet om förhållandet mellan utbud, efterfrågan och pris.
Jag ska försöka förklara varför knarkmarknaden utgör ett undantag från den ekonomiska teorin som de flesta andra marknader följer.
Om man tar en vanlig marknad, säg potatismarknaden, så kommer efterfrågan påverkas av priset enligt ekonomisk teori. Om utbudet på potatis sjunker, så kommer priset öka och med ökande pris kommer potatiskonsumenter i allt större grad välja substitut till potatis (ris eller annat) eller helt enkelt klara sig utan potatis. På marknadsnivå syns detta som lägre efterfrågan på potatis.
Det som hela denna ekonomiska teori bygger på, är att människor tar rationella beslut. Individer kan väga nyttan av att köpa potatis, mot nyttan de skulle få om de köpte något annat eller sparade pengarna. I de allra flesta fall tar människor rationella beslut, men inte när det gäller droger.
Ingen missbrukare vill vara missbrukare. Detta är självklart eftersom missbruk för med sig dålig hälsa, social stigmatisering, är brottsligt och leder till arbetslöshet och risk för att bli hemlös. Dessutom är det självklart eftersom ingen börjar använda droger med intentionen att bli missbrukare. Missbruk uppstår då en individ tar ett felaktigt beslut och provar på droger, i tron om att de aldrig skulle kunna bli missbrukare eller i en situation då beslutet baseras på irrationella grunder (grupptryck, psykisk ohälsa, alkoholberusning, impulsivitet, läkarordination). Majoriteten klarar dock av att pröva droger utan att börja missbruka.
Vissa personer forsätter dock att ta drogen trots att de rationellt vet att de inte borde. Då börjar missbrukandet och härifrån styr inte längre rationalitet individens beslut utan det är beroendet till drogen som styr individens handlingar. Det är också detta som gör att drogberoende
är en psykisk sjukdom.
Drogmarknaden styrs alltså inte av rationella beslut från konsumenter, utan (mest) av irrationella psykiskt sjuka individer. Till en mindre grad av nyfikna eller momentant irrationella individer. Därför kan man inte applicera de normala ekonomiska teorierna på drogmarknaden.
En missbrukare som ser priset på sin drog stiga högre och högre, har inte som alternativ att minska sitt bruk eller sluta helt. Hade han det skulle han redan slutat enligt ovanstående resonemang. Hans alternativ är att försöka skaffa mer pengar (bli kriminell i praktiken) eller substituera sin drog mot någon starkare som är billigare per dos (eller byta till ett farligare intagssätt som injicering) som givetvis leder till ännu kraftigare beroende. Priset på droger säger bara hur mycket besvär missbrukare måste utsätta sig själva och andra för för att underhålla sitt beroende. Efterfrågan är missbrukare oförmögna att påverka. Det är det som gör dem till missbrukare.
Eftersom drogmissbruk är en psykisk sjukdom så gäller det omvända sambandet istället. Ju lägre drogpris (ur många synvinklar) desto mindre negativ påverkan har denna psykiska sjukdom på samhället. Genom att erbjuda effektiv vård till missbrukare som de kan uppsöka utan risk för legala sanktioner så kan drogproblematiken hållas på minimal nivå i samhället.