Väninna har blivit frälst (hos Göteborgskyrkan)

tl;dr version: Väninna har blivit frälst hos Göteborgskyrkan och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det.

Jag ska börja med att formulera min relation till min vän, låt oss kalla henne Claudia.
Vi har gått i skolan tillsammans och hade en snabb romans som hon blåste av, men vi var vänner efter det och är fortfarande väldigt nära vänner. Under skoltiden har vi alltid småskrattat på religionsundervisningarna och filosofilektionerna åt människor som har en religiös övertygelse. Jag har alltid varit av den uppfattningen att hon precis som jag tyckt att religion är något som hör till de utan kompass och behöver någon som berättar för dem vad som är rätt och fel - alltså att en person som utövar religion/tror på högre makter är lite mindre kapabel att ta hand om sig själv, to put it lightly. Alltså något negativt. Vi har till exempel alltid skrattat åt Carola och hennes utspel, och mumlat "Det här händer ju bara inte.." till videoklipp av predikningar på diverse frikyrkliga tillställningar.

Nu är det så att Claudia har kommit hem efter en helg med kristna ungdomar (medlemmar i Göteborgskyrkan) i fjällen och hon hävdar att hon har haft kontakt med gud.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här, eftersom vi har den historien vi har. Hur kan hon gå från vitt till svart så fort?

Jag håller självklart inte med henne om hennes övertygelser och tycker fortfarande att det helt vansinnigt att låta en kyrka styra ditt liv. Jag har inga problem med de så kallade "Kristna-light", alltså sådana som tror på gud men inte låter det påverka resten av deras vardag, men tydligen så ska hon gå med i kyrkverksamheten och börja träffa mer människor från församlingen. Det verkar omöjligt för mig att någonsin kunna ha en relation på något plan med någon som är så troende.

Nu har jag några frågor, om någon kan svara på dem:
1. Kan man ha en opåverkad relation efter en sån här sak? För mig ser det väldigt mörkt ut, men jag tycker om henne väldigt mycket... (Not in that way)
2. Hur ska jag konfrontera henne med vad jag tycker om hennes övertygelse? Hon är inte dum, jag tror att hon redan har listat ut vad jag tycker om det.
3. Jag vill verkligen inte bli av med min vän. Men går det att få henne bort från den här banan? finns det argument jag kan använda för att övertyga henne, eller är hon bortom all räddning?

Jag tror du har förlorat din vän, helt ärligt alltså. Hade jag råkat ut för en liknande vän hade jag sprungit därifrån. Du kan säkert ta striden och försöka få bort henne från "sin bana", tror dock du kämpar i motvind. "Frälsta människor" är oerhört svåra att väcka, det går, men kräver kanske din själ, är det värt det?

Ska gärna svara dig men då behöver två uppgifter till:
Ålder på Claudia.
Hur har hon varit innan när det gäller att hoppa på och av intressen/förhållanden/utbildningar/jobb/kontakt med vänner, föräldrar och syskon.

1) Nej, låt henne sätta agendan, släpp er dåvarande relation och inse att du har mot din vilja fått en ny med henne.

2) Du ska inte konfrontera henne varför skulle du det ?
Bara för att hon inte tycker som du ?
Låter som om det är dags för dig att göra upp med dina känslor för henne.

3) Krävs troligen avprogrammerare för att rycka ur henne från något sådant.
Om du gör det kommer hon bara se det som om du är elak osv...
Hon är borta tills hon själv vill komma tillbaka.

Kontra med att du har fått kontakt med satan när du var ute på en skogspromenad och inte kan prata med henne förrän hon sluta med denna idioti.

Var ju inte direkt måttligt troende denna kyrka.

citat från en "upplysningshistoria" från göterborgskyrkans hemsida

Först och främst så ser jag inte riktigt problemet med att hon vill umgås med övriga församlingsmedlemmar? F.ö. så finns det en stark rekommendation i Bibeln att kristna skall umgås och stärka varandra.

Jag är djupt bekännande kristen men bland mina absolut närmaste vänner så finner du ett lesbiskt par, en gaykille, två muslimer (även om en av dem är tämligen sekulariserad) mfl. De har inget problem med min religiösa övertygelse och jag har inga problem med deras livsåskådningar eller val i livet.

Så jag ser inte riktigt problematiken med att ha en relation med din kompis? Har ni inte trevligt tillsammans längre?
Far hon illa av den? Drabbar den dig negativt? Om inte, varför är din syn på hennes val av sådan vikt att du måste "konfrontera" henne?
Det vore en sak om hon höll på att fastna i någon farlig sekt men så verkar inte fallet?

1:acceptera att er relation är förändrad men ändra inte på dig för att vara till lags. 2: påminn henne om de gånger hon har skrattat om Carola och dylikt eller bara skämta på som förut och kolla hennes reaktion. 3: börja med att fråga henne om omständigheterna runt hennes upplevelse var nog med att inte döma eller håna inledningsvis då cementerar du bara hennes tro ännu hårdare. Slutligen hon kommer förmodligen mer och mer vilja umgås med sina nyfrälsta vänner. Om du inte har tid, lust eller ork att motverka detta umgänge så kommer du att förlora.

Sun ruler att tro att ens ben kan spontan växa genom gudomligt ingripande kan vara farligt om man väljer bön framför vård. Handshake om du är trygg i din livsåskådning kan du ju följa med på henne på möten så kan ni diskutera efteråt lättare och om de har bibelstudier grupper hon går till gå med och ställ obekväma frågor på ett vänligt sätt vem vet du kanske kan påverka fler än henne.

Skulle inte detta agerande kunna förstås som någon form av "ateistisk mission"? Att söka sig till kyrkor för att "påverka" de troende människorna där?

För övrigt anser jag det tråkigt att TS inte kan vara kompis med en religiös person.

Allt gott!

Klart att det skulle kunna tolkas så mumfiss och det är väl inget fel i det eller är det bara religion som får spridas i dina ögon? Vi ateister skall kanske sitta i ett hörn och hålla käft enligt dig? Man kan också tolka det som att man är en person som gillar att diskutera och är man på plats för diskussion gar ju även motparten en ärlig chans att övertyga en om att ens inställning är fel.

Forna ateister som konverterar till vilken religion som helst är oftast de som blir mest fanatiska.

1. Jag har ett par kristna vänner som vet mycket väl vad jag tycker om kristendommen, de respekterar mig och jag respekterar dem. Dock har jag aldrig varit med om att någon har gått från icke troende till troende. Men jag tror det blir svårt för er relation att inte påverkas, men på vilket sätt kan jag inte säga.
2. Har hon redan listat ut så är det väl bara att du tar upp det på ett fint sätt så att hon inte blir förolämpad.
3. Om hon vore min vän så skulle jag låta henne hållas och respektera hennes val, vilket jag anser är en del i att vara någons vän. Men om du vill ha argument emot hennes eventuella inträdi i Göteborgskyrkan, försök att gräva i deras förflutna och se om du kan hitta några smaskiga detaljer och påpeka att kyrkan inte är så perfekt som den vill framställa sig själv.

Det känns som ett väldigt marginellt problem bland världens kristna att de undviker att uppsöka vård och om så vore fallet med trådskaparens vän så ser jag inte hur det skulle påverka deras vänskap?