Citat:
Ursprungligen postat av
sdfg
Tackar!
Följdfråga: Hur kan man vara säker på att universum expanderar även om man kan se en acceleration? Min spontana tanke var att om man tex smäller av en bomb på jorden, och fokuserar på "splittret" som följer av explosionen, väljer ut en sten som färdas uppåt och i en tidpunkt där den accelererar, får man inte i princip samma resultat då? Alltså att det är svårt att veta att den faktiskt vänder nån gång i framtiden även om man ser att den klart och tydligt accelerar?
Relativt enkel teori, men svåra observationer.
Expansionen var långsammare när universum var yngre. Materian (gravitationen) bromsade expansionen fram till z~0.5. Efter det började den mörka energin ta över och expansionen att öka.
Ungefär som om du kastar upp en sten och gravitationen frpn Jorden bromsar. Men innan den stannar sker något märkligt, den ökar helt plötsligt och försvinner upp mot himlen.
Tekniken de använder är att de tittar på 1a-supernovor, eftersom de alltid exploderar vid exakt samma massa så blir det ett perfekt objekt att mäta ljuset på. Dessa kallas för standardljuskällor (Standard candles) och sätter man in dem i ett diagram så är avger de alltid lika mycket ljus vid en angiven tidpunkt i händelseförloppet. Detta med en viss korrektion, eftersom olika stjärnor avger olika typer av elektromagnetisk strålning.
Anledningen att man vet massan när den exploderar är att den vita dvärgen successivt ökat sin massa från sin kompanjonstjärna. När den når 1.44 solmassor så exploderar den.