Ställ era random astronomifrågor

Att viktlöshet pga fritt fall är exakt samma sak som viktlöshet pga frånvaro av stora massor, är själva grundfundamentet till den allmänna relativitetsteorin. Och accelerationskrafter är exakt samma sak som tyngdkraft. Denna princip kallas för den allmänna relativitetsprincipen.

https://en.wikipedia.org/wiki/Equivalence_principle

För att vara alldeles kristallklar så är det alltså inte den yttre ytan, den vi kan se som skulle kunna vara fast. Det är däremot möjligt att det långt därunder finns en mindre kärna av fast material och den kärnan har ju också en yta i så fall.

Det finns väldigt många observationer och experiment som verifierar den allmänna relativitetsteorin, men visst, det är omöjligt att kolla allt. Vore förstås spännande om det faktiskt ändå finns någon liten skillnad.

[Hoppsan, detta var tänkt att vara en edit av förra inlägget. Men det går väl så här också.]

Bara en atmosfär? Måste inte en atmosfär ha något att vara atmosfär runt?

Det blir väl en etymologisk fråga om ordet atmosfär per definition förutsätter något för atmosfären att vara runt. Om det är en förutsättning så borde man inte kalla det atmosfär om en planet enbart bestod av gas. Rent fysiskt så kan såklart en gasplanet bestå enbart av gas men då kanske man borde kalla det något annat än atmosfär.

Det finns gas i rymden som "svävar" fritt, i stora oformliga "moln" ungefär.
Gasjättarna är emellertid klotformade, och det torde ge en god indikation om vad som finns där i "mitten".
Dvs gasen får fäste av kärnans tyngd, gravitationen håller på så sätt kvar gasen/atmosfären kring sig.
När gasplaneterna en gång bildades, så var det kring en kärna av tung, fast materia - och rimligtvis finns den kvar.
Annars hade sfärerna lösts upp och drivit mot närmaste gravitationspunkt, närmaste tunga föremål.

Varför upplever astronauter på ISS inte samma "magen i halsen"-känsla som man gör vid fritt fall på jorden?

Förutom då att gas i sig faktiskt kan bilda sfäriska himlakroppar, utan inblandning av tyngre element. Enligt gängse mening, om du köper det.

Och hur förklarar du då stjärnors form? Fast kärna i mitten?

Du har helt enkelt fel. Gravitationen i sig KAN vara nog med "fäste". Ett tillräckligt stort gasmoln kan hållas ihop av sin egen gravitation och sakta förtätas allt mer när den strålar bort sin överskottsvärme, vilket då sänker trycket som annars skulle hålla emot.

Det skulle de säkert göra om de gick från 1 g till 0 g på någon sekund eller så. Jag kan tänka mig att när raketmotorerna stängs av på uppfärden och man går in i omloppsbana så känns nog en sådan känsla en kort stund. Jag skulle säga att det är mer den snabba förändringen i upplevd tyngd än tyngden i sig som ger den där känslan.


Jag skulle i normala fall säga som ni men vi måste ha missat något här. Ambelain kan inte ha fel, det går bara inte så vi måste grubbla vidare på vad vi och så många andra kan ha förbisett.

Inte riktigt. Men stjärnor började sina liv som små kroppar som samlade på sig gaser och damm. När de blev så pass massiva att fusion började i sina centrum så blev temperaturerna så höga att endast plasma kan existera.


Inte helt fel. Visst. Kan kan det. Men inte i närvaro av andra gravitationskällor som andra planeter och en stjärna. Gasmolnet måste vara, i princip, helt fritt från starka gravitationscentrum inklusive dammpartiklar. Annars skulle gaserna bara ansamlas på dessa centrum. Dammpartiklar kan "klibba" ihop via statisk elektricitet och bilda allt större kroppar mycket snabbare än vad gravitation ensamt skulle samla ihop gaserna. Och när dammpartiklarna är stora nog så tar gravitationen över. Så, naturligtvis, om gasmolnet har sällskap av andra partiklar så kommer dessa bli kärnorna på den nya gasplaneten.

Så ett ensamt gasmoln skulle ta väldigt lång tid på sig att bilda ett gravitationscentrum och bli en planet (eller stjärna). Men minsta närvaro av dammpartiklar skulle ha en dramatiskt accelererande effekt på planetbildningen.


Ambelain har inte alltid rätt, något jag påpekat många gånger, men han har inte alltid fel heller.

Stjärnor har till exempel atmosfär, fastän de saknar fast yta.