Ställ era random astronomifrågor

Men hur kan någonting explodera från "ingenting"?

Ingenting exploderade. Allting började expandera. Allting var samlat i en enda punkt. Sedan började tiden att gå. Då först kunde tid och rum existera.

Kan man inte använda något bättre begrepp än "expandera"? "Inflation" är inte bättre. Det som händer är väl att densiteten minskar på stor skala. Det är väl ingenting som växer, rummet i sig är vad brukligt kallas just "ingenting". Att ingenting skulle växa och ha svarta "hål" i det förvirrar folk av god anledning. Det är sloppy language.

Ett annat ord vore felaktigt. Vad är poängen med att säga något som inte är sant enbart för att minska folks förvirring? Bättre vore väl att öka folks förstående.
Rummet är absolut inget "ingenting". I rummet ryms hela universum. Även det som kallas tomrum är universum. För där finns energi, elektromagnetisk strålning, materia och med dessa alla de krafter som format universum. Så även en liten kubikcentimeter med "perfekt vacuum" är inget tomrum alls. Det finns inget "ingenting" i universum. Om det är förvirrande för folk, synd. Universum är allting och universum expanderar.

Jag tror att man behöver vända på referensramarna här och formulera det på ett annat sätt, också. Kan man inte bara säga att det som händer och alltid har hänt är att densiteten minskar, på stor skala? Så slipper man vilseledande föreställningar om att allt växer från en explosion någonstans någon gång.

Nu låter det som om ingenting (rum) växer ur ingenting (pre-bigbang). Och miljarder förnuftiga skolungdomar nickar hånflinande och tänker att de nog ska rikta in sig på nånting verkligt istället för på astronomiska fantasier.

Vad får dig att tro att begreppet "densitet" skulle vara enklare att förstå? För det finns mängder med folk här på FB som inte har en aning om vad densitet är. Så vad skulle "densiteten minskar" betyda om en person inte ens förstår densitet? "Hur kan densitet bara minska" skulle motfrågorna bli. "Vad minskar densiteten in i?" Det blir ju bara löjligt! Inte nog med att du vill lära folk ett helt felaktigt begrepp, folk skulle ha betydligt mindre chans att förstå begreppet överhuvudtaget.

Det skulle åtminstone ta bort missförståelsen om att allt exploderade i en punkt nån gång (ur ingenting på riktigt, vilket bara är en pinsam undanflykt för en misslyckad Sherlock Holmes som följt alla spår men ändå inte kom nånvart). Big Bang ägde rum i varje minsta lilla bit av allting, i hela mig och i hela dig. Inte någon annanstans, utan överallt. Och vad som hänt är inte bara en minskad densitet på största kosmologiska skalan, utan på en något mindre skala även bildandet av en vävnad av mörk materia kring vars noder galaxkluster har bildats. Det intressanta som hänt sedan Big Bang är inte att "rumtiden har blivit större" (i takt med att kalendern blir längre). Det som händer är att olika geometriska och interaktiva strukturer bildas och finns på olika skalor.

"Densitet" är nog inte ett bra begrepp. Men nån som påstår sig förstå det här borde hitta på en bättre term än bloody big bang. För det tigger den uppenbara frågan som inte kan besvaras. Åtminstone retoriskt är det en självmordskvarn att formulera sig så. Men det kanske håller intresset uppe för en god sak, liksom myten om liv på Mars.

Namnet Big Bang hittades på av Fred Hoyle som inte trodde på teorin och som väl mest ville ironisera. Han hade ju sin egen Steady State-teori. Men BB satte sig ändå i huv'et på folk, så nu är det det officiella namnet.

Annars har du ju rätt i sak om hur teorin fungerar. Och att den missförstås i breda lager och kanske mycket pga namnet. Men Big Bang var ju inte en explosion. Explosioner drivs av tryckgradienter -- högt tryck på insidan och lågt utanför -- men enl BB var ju trycket (väldigt nära) samma överallt.

Det jag kanske ändå också undrar är om något annat namn hade gett så mycket bättre förståelse bland alla dessa iofs ofta vettiga människor som helt enkelt inte bryr sig så där jättemycket om astrofysik.

Hur tror ni att universums geometri är? Det känns som att det är som ytan på en sfär. Åt vilket håll man än åker i rummet så färdas man längs ytan på sfären. Det finns typ ingen synlig kant på universum, utan det expanderar som en uppblåsbar ballong. Är det typ så man tänker sig universum? För att lämna sfären skulle man behöva färdad i en riktning i en rumsdimensiob högre än 3

Istället för en sfär som expanderar utåt så tänk dig en inverterad sfär som krymper inåt. Ja, jag vet att det är skitsvårt att visualisera. Men rent matematiskt är det enkelt.

Fast man kan väl dela upp det i space och materia
Och det märkliga är väl att det inte är materia som åker ifrån varandra utan space som växer?
För skulle man hålla en linjal mellan galaxer skulle den visa samma hela tiden?

Och sfär/ballong förklaringen är väl bara en analogi för universum?
Något som är finite but unbounded

edit haha fast det leder till "Why does space expansion not expand matter?"
som verkar ha sin förklaring
http://physics.stackexchange.com/questions/2110/why-does-space-expansion-not-expand-matter
Kort sagt, materia sträcks ut men samtidigt håller gravitation tillbaks den

Detta är en möjlighet, men det är inte den enda. Just nu pekar mätningar på ett platt universum som då skulle kunna vara oändligt, men inte måste vara det om den t ex har en hypertorus-topologi. Men om medeldensiteten bara är något större (inom mätningarnas felmarginal) så har vi det positivt krökta fall som du beskriver, som måste vara ändligt. Om medeldensiteten istället är något mindre än den kritiska så har vi negativ krökning och möjligen ett oändligt stort universum, men även i detta fall så kan det vara ändligt om man har en sådan topologi.

https://en.wikipedia.org/wiki/Shape_of_the_universe