Ställ era random astronomifrågor

Det är ju ingen som stoppar dig. Rent vetenskapligt så är det meteorer du pratar om, men du kan ju säga nattstreck, himmelrand eller ufo om du vill

Meteorer ja, & om dom når jordens yta, ovanligt eftersom dom flesta brinner upp när det når syret, kallas meteoriter om jag inte minns fel Hur har vi det med asteroider då? Större himla kropp, men vart går gränsen från meteor & asteroid, eller är jag ute & cyklar nu?

Såg nämligen ett stjärnfall i förrgår & började tänka ett steg länge, det kan för fan inte vara en sol som trillat ner, nää det måste vara nån mindre himlakropp, för solar (stjärnor) brukar inte ramla runt. Ser ganska häftigt ut när den liksom brinner upp & försvinner. Har för mig att i dom flesta fallen så försvinner meteorerna på det viset & att det trillar ner flera meteorer varje dag.

Ifrån Wiki:

Vid jordens atmosfär. En asteroid (och komet) blir en meteor när den faller genom jordens atmosfär oavsett hur stor den är. De små stjärnskotten är egentligen också asteroider. De bara råkar vara små gruskorn och, ibland, stora som bowlingklot.

(De brinner inte egentligen. Asteroider består till största delen av stenmaterial som redan är oxiderat. Stenar brinner inte. Det är den enorma värmen från friktionen med atmosfären som gör att de hettas upp så mycket att de förgasas. Alla världar med en atmosfär har alltså meteorer oavsett om det finns syre där eller inte.)

1. Finns det någon relation mellan jorden rotation kring solens axel och sin egen axel? Är båda medurs?
Hur förklarar man riktningen på jorden rotation kring sin egen axel?

2. Ser vi alltid samma del av vintergatan eller varierar det med årstiderna?
Ser man alltid samma del ex. vintertid?
https://www.google.se/search?q=solar+system+angle+to+galactic+plane&biw= 1280&bih=680&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEw jh-b2LmJ3LAhXKFJoKHSMcA_QQ_AUIBigB#imgrc=oAdUaGIbBE6T OM%3A

Ska säga direkt att jag inte är påläst om något om det här så ta inte detta som ett svar när det finns så kunnigt folk här på.

Men om man tittar från ett specifikt håll så snurrar både jorden kring sin egen axel medurs och jordens bana kring solen medurs, och från andra hållet går båda moturs. Men vi kan se från "medurs"-hållet.

Alla kända planeter i solsystemet snurrar medurs kring solen, och de flesta planeterna snurrar medurs kring sin axel.

Inte alla, Venus snurrar moturs, Uranus snurrar helt skevt (sydpolen alltid mot solen), och Pluto något mellanting mellan dessa båda.

Jag tror att detta beror på samma sak som om du har en tung kula hängande i ett tygstycke, som tyngs ner av kulan, och sen rullar andra kulor längst med tygstycket så kommer de när de når den stora kulan tillslut börja vridas runt sin egen axel åt samma håll som de glider kring den stora kulan.
Med undantag såklart, vissa kommer stanna upp innan de hinner byta håll, men det är till följd av friktionen som finns i mitt exempel, som inte finns i rymden.

Att alla cirkulerar solen åt samma håll tror jag beror på att de största vinner. Låt 1000 saker cirkulera fritt kring en sfär så kommer alla tillslut cirkulera åt samma håll på grund av kollisionerna.

Observera igen att detta är vad jag tror. Kanske taget från luften, kanske taget från tidigare inhämtad information som glömt bort men ändå ligger kvar någonstans.

Inget rör sig medurs. Allting rör sig moturs. Solen må verka röra sig medurs på himlen men det är inte solen som är i omloppsbana runt jorden. Det är ju tvärtom...
Men allting rör sig som det gör för att allt i solsystemet bildades ur samma dammoln. Detta sattes i rörelse för länge sen, exempelvis av en närbelägen supernova, och började rotera runt en axel. Och det hade bara en axel att rotera runt. Därför roterar allt i solsystemet runt samma axel. Den där första rörelsen har nedärvts till solen och planeterna.


Det varierar med årstiderna precis som solen och stjärnorna verkar ändra position under året. Alla de stjärnor vi kan se med våra ögon är ju Vintergatan så vårt perspektiv ändras under året beroende var i vår bana runt solen vi befinner oss.

Det beror iofs bara på från vilket håll man ser det. Sett norrifrån (om man följer jordens rotationsaxel "uppåt" i s a s nordlig riktning), och sen tittar bakåt på jorden och solsystemet, så blir ju det mesta moturs. Men sett söderifrån så blir det ju medurs.

Varför är det standard att se det från norr? Beror väl helt enkelt på att forskarna mm som först redde ut det där bodde på norra halvklotet. Men egentligen skulle man ju lika gärna kunna vända på jordgloben och alla världskartor mm och ha Australien och Sydamerika och södra Afrika längst upp. Är iaf en perspektivövning som man kan ägna en tanke.

Om man startar en rymdraket från nordpolen och en från sydpolen och kör rakt upp.

Vart kommer man då? Finns det riktningar i rymden?
Kommer man till samma ställe?

Om universum vore krökt samt att rumexpansionen ej accelererade så hade dom ju frontalkrockat med varandra förr eller senare..

Nu verkar ju dock universum ha en platt geometri samt att universum expanderar accelererande, så då skulle dom avlägsna sig från varandra i all evighet.

vad är det för något som finns där rymden tar slut?

Rymden tar inte slut, vare sig det är ändligt eller oändligt.

När, var, hur och vem upptäckte att de yttre planeterna är gasplaneter?