Ställ era random astronomifrågor

Väldigt intressant fråga, ska fundera mer på den. Men rent spontant skulle jag säga att; Ja man hade upplevt en ljusgradient och man hade sett den på så sett att man hade kunnat se djupare in i gasen som belyses med mer ljus. Hur det skulle se ut har jag inte en aning om, kanske inte ens skulle gå och se skillnad, vet ej. Men eftersom att jupiter är så jävla stor så hade skillnaden i luminositet mellan den delen som är närmst solen och resten definitivt varit märkbar.


Nu är ju dock jupiter/saturnus gasjättar, så frågan är då om man kan se skillnad på mängden solljus som träffar per m² i hur det blir med gasen.

Till det som man brukar kalla dessa planeters "yta" är de optiskt tjocka, så det blir inte någon skillnad.

Gällande gasjättar, kan man rent tekniskt flyga rakt igenom dessa utan att träffa någon hård kärna?

Jupiter tros innehålla en iskärna på ~10 jordmassor (Jupiter är 300 solmassor).

Sen går även densiteten upp alldeles för mycket när man närmar sig mitten för att man skulle kunna flyga igenom utan problem.



Ah okej, isf så.

Jag har en fråga om Hubbles konstant, som ju säger att galaxer avlägsnar sig från oss snabbare ju längre bort de befinner sig. Detta skulle innebära att universum expanderar snabbare med tiden.

Men ju längre bort en galax befinner sig från oss i rummet, desto längre tillbaks befinner sig ju denna galax även i tiden. Därmed borde det väl vara mer korrekt att säga att universum expanderade snabbare i forntiden, vilket innebär att universums expansion saktar ned?

Jag har en fråga som jag grubblat på.
Är det så att det är lika långt ut i rymden var man än tittar, att jorden (eller observationsplatsen) alltid är i mitten, så att säga?
För det är väl inte så att man måste titta åt ett visst håll för att komma nära Big Bang?

Det stämmer bra! Varenda person är "mitten av universum" på ett sätt, då oavsett vart ifrån man tittar, så är det ljuset som hunnit nå till dina ögon som definierar slutet på det observerabara universum.
Många tror även som du säger att big bang var i en viss punkt som allt sedan flög ut ifrån, men det stämmer inte. Utan det är som du säger, att universum expanderar inuti denna punkt, som var big bang.

Det stämmer bra! Varenda person är "mitten av universum" på ett sätt, då oavsett vart ifrån man tittar, så är det ljuset som hunnit nå till dina ögon som definierar slutet på det observerabara universum.
Många tror även som du säger att big bang var i en viss punkt som allt sedan flög ut ifrån, men det stämmer inte. Utan det är som du säger, att universum expanderar inuti denna punkt, som var big bang.

schipperke77
Väldigt intressant fråga, så har jag aldrig tänkt förut, men det var ju en ganska bra iakttagelse, hoppas nån av de tre stora har ett bra svar på frågan

Nej. Den första slutsatsen du drar, när du säger att expansionen ökar med tiden blir fel. Det avlägsna supernovor visar är att expansionen var långsammare förr, dvs för galaxer som ligger långt bort.
Jag tror tankevurpan uppstår när du säger att expansionen måste öka bara för att galaxer långt bort avlägsnar sig snabbare än de som är närmare.

Hur många fotoner finns det ungefär varje sekund i universum?

En annan intressant fråga!

Du är i rymden iförd en rymddräkt, en bra bit från jordklotet.

Till din analöppning har du en anordning fastsatt som tillåter att gas släpps ut ur din rymddräkt i fall du fiser.

Du har ansiktet vänd mot solen, du känner hur gas börjar ackumuleras vid din analöppning, du släpper dig en fjärt!

Kommer fjärten att vara tillräcklig för att ta din kropp ska nå solen?

Är det möjligt för en måne att ha ett ringsystem? Borde det inte slitas sönder av moderplaneten?