Ställ era random astronomifrågor

Du drar vissa slutsatser som idag inte alla i fältet skulle hålla med om. Vi vet inte om solen bildades i ett kluster eller i ensamhet, eller hur nära det eventuellaklustrets centrum. Med tanke på att vi börjar upptäcka allt fler stjärnsystem med stora och små planeter om vartannat i relativt tunna plan så verkar det som att vårt solsystem inte är unikt på något sätt.


Nja, det stämmer inte heller. Mikrolinsnings-observationer har visat att en betydande del av alla stjärnor har Jupiter-liknande planeter på avstånd mellan 0.5 och 10 AU. Kepler upptäcker framför allt de som ligger nära sin stjärna, men med mikrolinsning kan vi upptäcka de längre bort. Vi förstår ännu inte planetmigrering, men det är troligen en viktig del i att skapa planetsystemen som de ser ut.


Håller inte riktigt med om att det är lätt att forma en jord. Det finns problem med att forma jorden som vi inte förstår helt idag. Man är inte så bra på att beskriva hur man går från centimeterstora partiklar till bumlingar på flera hundra meter. På mindre skalor så "klistrar" partiklar lätt ihop sig med varandra, och på större skalor så är kollisioner effektiva på att slå ihop kroppar, men däremellan funkar inga av dessa metoder. Det har föreslagits att "strömningsinstabilitet" kan leda till att partiklar grupperar sig till "flygande grushögar", men det är långt ifrån välförstått.


Jag frågade just en kollega som arbetar med just sådana studier av meteoriter, men han höll inte med om att det finns bevis på att supernovaberikning skett efter solsystemets bildande, däremot relativt kort tid innan.


I början upptäckte man mest gasplaneter eftersom de är lättast att detektera. Nu har man börjat upptäcka fler och fler små planeter (den senaste mindre än Merkurius), och om man räknar lite statistik på det hela (och korrigerar för vilka som är lättast att upptäcka) konstaterar man att den vanligaste sortens planet är någonstans mellan jorden och Neptunus i storlek (stort spann, men det beror på att man fortfarande har relativt lite data).


Man har väl inte hittat exceptionellt många exoplanetsystem som är väldigt excentriska? Och stor inklination mellan planetbanorna, nä? De flesta exoplaneter har hittats med Kepler, och det teleskopet kan inte upptäcka planeter med väldigt olika inklination (om de inte råkar vara orienterade på precis rätt sätt, vilket är osannolikt att särskilt många är).


Nej, man syftar på att det vid solsystemets födelse fanns en högre halt tyngre grundämnen (radioaktiva och stabila) än vad som vanligen hittas i universum. Detta kan förklaras med en eller flera supernovor i närheten kort innan solsystemet bildades. Det är egentligen inte så konstigt, eftersom supernovor kommer från relativt unga stjärnor (då endast massiva stjärnor blir supernovor, och massiva stjärnor har kort livstid), och därmed borde uppträda relativt frekvent i områden med stjärnbildning.


Man har konstaterat att massiva planeter kräver generellt sett hög metallicitet (halt grundämnen tyngre än helium), medan jordliknande planeter kan bildas också runt stjärnor med mindre mängd metaller. I övrigt är jag inte bekant med några trender.



Det finns två sorters datering: Relativ och absolut datering. Man att materialet en gång varit flytande, och vid relativ datering använder man relativt kortlivade isotoper, t ex 26Al som sönderfaller till 26Mg på några hundra tusen år. De olika grundämnena kommer i den flytande fasen att befinna sig i olika skikt, och när en 26Al-atom blir 26Mg kommer den att migrera till Mg-lagret. När materialet stelnar så är denna förflyttning inte längre möjlig, och alla nya 26Al-sönderfall kommer att bilda 26Mg-atomer som ligger kvar i Al-lagret. Man kan då genom att undersöka hur stor 26Mg-halt som finns i Al-lagret hur lång tid efter T=0 som materialet stelnade, och sedan jämföra detta med hur mycket 27Al man hittar i samma sten. Man kan sedan jämföra 26Mg/27Al-kvoten med andra stenar för att konstatera vilken som är äldst (men man får bara relativ ålder). Vid absolut datering använder man extremt långlivade isotoper (flera miljarder års halveringstid), som uran. I övrigt är metoden ungefär densamma, men noggrannheten är sämre - men eftersom ursprungsisotopen fortfarande finns kvar kan man få en absolut ålder. Med hjälp av detta har man fastställt jordens ålder till 4.567 miljarder år.


Jag märker det . Jag förstår inte vad du menar med "grundämnen som inte passar i solsystemet". Alla grundämnen som vi ser i meteoriter finns också på jorden, halterna och isotopkvoterna är dock lite olika. Strålningen från någon supernova tror jag inte har skapat liv i ursoppan, de supernovor som du talar om hände nämligen innan solsystemet bildades. Däremot tror jag att strålningen från Solen räcker för att hjälpa livet igång. Med tanke på vilka molekyler vi hittar i gasen runt unga stjärnor (enkla sockerarter, metanol, eter, osv) så tror jag att bildandet av liv kan ha fått en skjuts av att komplexa molekyler fanns på jordytan redan när jorden bildades.


Alla kondruler (som är millimeterstora partiklar som bygger upp de meteoriter som kallas kondriter) har en nollställningsålder på 4.562 - 4.567 miljarder år. De har alltså bildats ungefär samtidigt. Sedan finns det så kallade CAI (Kalcium-Aluminium-rika inklusioner) som är ännu mer avgränsade i ålder, och troligen älre än kondrulerna (4.567 miljarder år).

Kometer är mycket svårare att studera på detta sätt, då de troligen påverkas dramatiskt av solen när de kommer i närheten. En sample-return mission till Oorts moln känns som något lite väl krångligt - men visst hade det varit viktigt och intressant. Troligen hade de visat samma ålder som kondrulerna, men det kan vi inte veta.

Är det en slump att dom första 4 planeterna är stenplaneter och dom 4 sista är gasplaneter?

Vi vet inte, men det verkar så. Här är ett system där det är varannan liten, varannan stor: http://en.wikipedia.org/wiki/Kepler-20

Nej det gör vi inte, men de flesta stjärnor bildas i klustrar, och det vet vi. Då är det rimligt att anta att solen bör ha bildats i en kluster, och eftersom vi inte är i en kluster nu och vi har vad som ser ut att vara ett väldigt ostört planetsystem så är formationen i utkanten nästan ett måste.

Visst, jupiterplaneter har vi hittat i de omloppen, men det är knappast en homogen fördelning. Vi har en stor överrepresentation av jupiter-planeter som befinner sig <1 AU från sin stjärna. Om detta enbart är observationell bias eller om det verkligen är så är för tidigt att säga.


Okej, det var lite klumpigt uttryckt av mig. Som du skriver så är det problematiskt att gå från pebbles till planetesimaler, bortser vi från det så är det ju dock inte allt för svårt (visserligen ett "rätt viktigt" steg )

Jag är inte helt 100 på det själv, mindes bara att jag läst det i någon artikel. Men om berikningen inte var homogen så måste det väl ha funnits någon struktur i solsystem reden?


I början upptäckte man mest gasplaneter eftersom de är lättast att detektera. Nu har man börjat upptäcka fler och fler små planeter (den senaste mindre än Merkurius), och om man räknar lite statistik på det hela (och korrigerar för vilka som är lättast att upptäcka) konstaterar man att den vanligaste sortens planet är någonstans mellan jorden och Neptunus i storlek (stort spann, men det beror på att man fortfarande har relativt lite data).



De flesta exoplaneter är ju på mycket mer eccentriska system än solsystemet. Plotten säger allt (Jorden blå, resten av solsystemet grönt). Längst ner till vänster ser vi också våra Varma Jupiters.

http://ars.els-cdn.com/content/image/1-s2.0-S1387647311000443-gr2.jpg

Plotten jag sett för inklinationer i flerplanetsystem kan jag inte hitta just nu.

Resten orkar jag inte svara på just nu, är på semester, har inte varit nykter på vääldigt länge nu (Det är väl lite av mitt försvar för mina klumpiga uttryck också)

Går teorier om multipla universum ihop med faktumet att universum expanderar?

Såg en teori i illustrerad vetenskap där multipla universum skulle ligga bredvid varandra ungefär som ett oändligt antal ballonger i ett oändligt rum där nya ballonger smäller och uppstår titt som tätt. Men om universum expanderar bör vi ju förr eller senare kollidera med ett annat universum, i synnerhet eftersom alla andra universum också bör expandera om vårat gör det? Eller kan det vara så att det obegränsade rummet som alla universum i så fall skulle befinna sig i expanderar i en motsvarande takt så att den inbördes avstånden förblir de samma? (svårt att förklara vad jag menar, hoppas någon begriper).

Eller ligger de olika universumen i helt olika dimensioner fysiskt på ett sånt sätt att vår uppfattning om tid och rum vore irrelevant?

Den nuvarande uppskattningen på antal planeter i galaxen, räknas till 1.6 per stjärna.
Nu undrar jag, är det så att man menar att varje stjärna har i snitt 1.6 planet(er) kring sig, eller räknar man även med så kallade rogue-planets, planeter som inte är bundna runt en stjärna, i denna uppskattning?

Och en andra fråga, hur upptäcker man rogue-planets egentligen? Random microlinsning som uppstår i teleskopen? Lär ju inte gå att få en ordentlig observation, ifall så är fallet

Tack för svaret.

Vad jag tänkte på var om olika stjärngenerationers supernovor ger upphov till olika system.
Tänkte som så att första gen. startar med väte, helium och lite litium. Novan skapar tyngre ämnen som nästa generation startar med och vid denna supernova skapas...

Vissa typer av system borde inte kunna skapas förän efter andra eller tredje generationens supernovor då dessa tyngre ämnen inte genererats i tillräckligt hög omfattning och då borde man kunna hitta vissa typer av system beroende på ur vilken stjärngeneration den är bildad...

Lite lösa tankar jag hade bara...

Dina lösa tankar fick mig att fundera och jag undrar nu:

Andra och tredje generationens stjärnor och supernovor läste jag ofta om
(länge sen) och begriper "cyklen" någorlunda.
Jag är medveten om att stjärnor har en mycket varierande levnadstid beroende
på massans storlek och känner någorlunda till vad chandrasekhargränsen vill
säga, men hur är det nu med fjärde generationen stjärnor och supernovor?
Har några sådana hunnit bildats – någonstans? Varför/varför inte? När kommer
dessa att bildas? Om 5 miljarder år? Hur var det nu det hela funkade? /Glömsk

Kluster kan vara av varierande storlekar. Jag förstår ditt argument för att solen troligen inte bildades mitt i ett stort GMC (även om jag vet att somliga numeriska astrofysiker inte är övertygade om att det är omöjligt), men solen kan mycket väl ha bildats i ett mindre kluster (kanske även i mitten av det), liknande t ex Rho Ophiucus eller Corona Australis.


De som har hittats av Kepler är definitivt biaserade - Kepler skulle inte kunna hitta vår Jupiter då den har för lång omloppstid, men Kepler kommer enkelt att hitta de stora planeter som har mycket kort omloppstid.
Mikrolinsningsobservationer säger att 17% av alla stjärnor har Jupiter-liknande planeter på avståndet 0.5-10 AU, motsvarande för Neptunus-liknande är 52%. Dock ska sägas att felmarginalerna på dessa procentsatser är väldigt stora än så länge, men att det finns gott om stora planeter på större banor är det ingen tvekan om.



Att berikningen blir fraktionerad kan skyllas på många olika saker, t ex kemiska reaktioner som ger prioritet till en viss isotop, massortering, osv.


Hm, sant. Så vitt jag förstår när jag läser på gäller det framför allt de stora planeterna, mindre planeter verkar generellt ha mindre excentricitet.


Dessa föreslagna multiversumteorier postulerar att de övriga universumen ligger som skivor uppradade intill varandra, där denna uppradning sker i en dimension som vi inte är bekant med. Därmed kan vart och ett av dem expandera utan problem.


Siffran 1.6 planeter per stjärna räknar bara sådana som är i omloppsbana runt stjärnor. Denna siffra bör dock anges med standardavvikelser, 1.6(+0.7 / -0.9), dvs det korrekta värdet ligger med 1sigma säkerhet (typ 67% sannolikhet) mellan 0.7 och 2.3. Det stora felet beror på att man har ganska få detektioner - det bygger på endast 10 planetdetektioner.


Både observationerna som jag nämnde ovan och de som lett till upptäckten av de fritt strövande planeterna görs med mikrolinsning, där man mer eller mindre slumpmässigt tittar på olika stjärnor tills man får ett mikrolinsnings-event. Man kan då med en del tur se en signatur av en planet runt en stjärna, eller en ensam planet. Efter att eventet är slut kommer man "aldrig" att kunna se planeten igen, eftersom upplösningen med vanliga instrument är för dålig.


Precis, en förstagenerationsstjärna (population III) skulle inte kunna bilda några stenplaneter.


Man ska inte tolka de tre generationerna helt bokstavligt, det kan säkert finnas stjärnor som innehåller materia som genomgått både fyra och fem supernovor. Generellt delar man dock in stjärnor i population I, II och III (där I är de nyaste, något förvirrande), beroende på hur hög halt metaller de innehåller.

.
Vem kan svara?

Hur kommer det sig att planeterna och månarna i vårt planetsystem snurrar i skilda riktningar och dessutom i otroligt divergerande hastigheter vad gäller axelrotation, och att de till råga på allt lutar i en massa olika vinklar (förutom den största anomalin att himlakropparna är så sjukt olika beskaffade), om nu allt har uppstått av sig själv från ett homogent moln i likformig rörelse?

Endast seriösa, vetenskapligt väl underbyggda svar, tack!

Molnet var kanske homogent till att börja med, men allt eftersom att planetesimaler i disken började klumpa ihop sig så kan man knappast kalla den homogen längre. Under de första årmiljonerna skedde en otrolig mängd interaktioner mellan planetesimaler, och detta påverkade givetvis omloppsbanor och rotationshastigheter. Du skriver att planeterna snurrar i skilda riktningar, men alla snurrar ju åt samma håll runt solen (däremot inte runt sin egen axel).

Du verkar anse att man av ett homogent moln borde få ett antal identiska planeter som snurrar åt samma håll med samma tilt med jämna avstånd från stjärnan, är det korrekt? Det skulle vara ett mycket osannolikt resultat.

Det där är ju bara en vild hypotes...

Ja, jag syftar på runt sina egna axlar. Men det där med solen är ett missförstånd, men jag får tyvärr inte diskutera vidare kring detta i denna forumdel...

Osannolikt resultat, varför?