2013-02-16, 14:09
#1
Jag har varit singel i ett 1 år ungefär, innan det hade jag ett långt förhållande med en underbar flicka som just nu har ett stor plats i mitt hjärta, men vi fungerade inte tillsammans som en enhet, och då valde jag att bryta upp.
Nu sitter jag här ett år senare, och jag ångrar ingenting, och jag ser att både hon och jag mår bra av detta, precis som jag visste det skulle bli.
Men nu till mitt problem, jag lyckas inte träffa tjejer? ( har nog för höga krav efter förhållandet )
Jag satt precis och drack mitt kaffe och åt mandarin och bara slappnade av, det är lördag och kvällen kommer bli grym!
Jag mår bra förövrigt, allt går som det ska, jag verkligen känner hur allt bara rullar på och hur jag som person utvecklas mer & mer för var dag som går.
Min fråga är egentligen, hur ska jag träffa någon tjej?
Vet hur dumt det låter..
Jag har inga problem med att "fixa ragg" osv osv osv, verkligen inte.
Jag ser bra ut, är väldigt social, har humor, u name it ( precis som alla andra som skapar såna här trådar ) bort sett från att detta då kanske är mer sanning än i de flesta fallen.
Dom som känner mig skulle aldrig kunna tro att detta är ett problem för mig, det är just det som är grejjen, jag förstår det knappt själv, vad får mig att känna så här?
Jag söker inte någon att knulla, sen dumpa, utan snarare någon att prata djupt med, ha skojj, allt det där som jag hade då jag hade förhållande, men måste det verkligen bli så "seriöst" då man träffar någon?
Finns det inget mellanting?, även om jag skulle umgås med en tjej länge, så får jag feelingen att man skulle hoppa in i ett förhållande-mönster, och det vill jag inte, men samtidigt vill jag ha "det där extra" i in /vänskaplig relatation/, men ändå så vill jag inte det?
Jag går i skolan på vardagarna, efter skolan så blir det att läsa böcker, sitta vid datorn, umgås med kompisar, träna, laga mat.
På helgerna brukar det bli öl hos någon kompis, för att sedan dra ner på krogen och träffa ytliga människor man egentligen skiter i, ( det bara blir så ), med andra ord så gör jag inget för att träffa någon " vacker, intelligent, flicka "
Jag tror jag vet vad jag gör för fel, jag tror jag vet vad jag ska göra åt det, men jag gör det inte.
Är jag kär i kärleken?
Behöver jag bli sårad för att sedan få en annan syn på saker och ting?
Har jag för bra självförtroende?
Eller ska jag helt enkelt avvakta för att sedan hoppas att jag på något mirakulöst vis träffar någon som genuint intresserar mig, inte bara sexuellt, utan även på de andra planen.
Eller är det så här alla singlar egentligen känner?
Nu blev det mycket frågor och funderingar, skriv vad ni tycker om mina åsikter o funderingar, jag personligen fattar knappt själv vad jag precis skrev.
OM ni svarar, så skriv om ni är tjej eller kille, lättare att dra en slutsats då.
Tack & bock
Nu sitter jag här ett år senare, och jag ångrar ingenting, och jag ser att både hon och jag mår bra av detta, precis som jag visste det skulle bli.
Men nu till mitt problem, jag lyckas inte träffa tjejer? ( har nog för höga krav efter förhållandet )
Jag satt precis och drack mitt kaffe och åt mandarin och bara slappnade av, det är lördag och kvällen kommer bli grym!
Jag mår bra förövrigt, allt går som det ska, jag verkligen känner hur allt bara rullar på och hur jag som person utvecklas mer & mer för var dag som går.
Min fråga är egentligen, hur ska jag träffa någon tjej?
Vet hur dumt det låter..
Jag har inga problem med att "fixa ragg" osv osv osv, verkligen inte.
Jag ser bra ut, är väldigt social, har humor, u name it ( precis som alla andra som skapar såna här trådar ) bort sett från att detta då kanske är mer sanning än i de flesta fallen.
Dom som känner mig skulle aldrig kunna tro att detta är ett problem för mig, det är just det som är grejjen, jag förstår det knappt själv, vad får mig att känna så här?
Jag söker inte någon att knulla, sen dumpa, utan snarare någon att prata djupt med, ha skojj, allt det där som jag hade då jag hade förhållande, men måste det verkligen bli så "seriöst" då man träffar någon?
Finns det inget mellanting?, även om jag skulle umgås med en tjej länge, så får jag feelingen att man skulle hoppa in i ett förhållande-mönster, och det vill jag inte, men samtidigt vill jag ha "det där extra" i in /vänskaplig relatation/, men ändå så vill jag inte det?
Jag går i skolan på vardagarna, efter skolan så blir det att läsa böcker, sitta vid datorn, umgås med kompisar, träna, laga mat.
På helgerna brukar det bli öl hos någon kompis, för att sedan dra ner på krogen och träffa ytliga människor man egentligen skiter i, ( det bara blir så ), med andra ord så gör jag inget för att träffa någon " vacker, intelligent, flicka "
Jag tror jag vet vad jag gör för fel, jag tror jag vet vad jag ska göra åt det, men jag gör det inte.
Är jag kär i kärleken?
Behöver jag bli sårad för att sedan få en annan syn på saker och ting?
Har jag för bra självförtroende?
Eller ska jag helt enkelt avvakta för att sedan hoppas att jag på något mirakulöst vis träffar någon som genuint intresserar mig, inte bara sexuellt, utan även på de andra planen.
Eller är det så här alla singlar egentligen känner?
Nu blev det mycket frågor och funderingar, skriv vad ni tycker om mina åsikter o funderingar, jag personligen fattar knappt själv vad jag precis skrev.
OM ni svarar, så skriv om ni är tjej eller kille, lättare att dra en slutsats då.
Tack & bock
