Smugglarkungen Algoth Niska (1888 - 1954)

20-talet var spritsmugglarnas storhetstid längst de nordiska kusterna.I Norge och Finland var spriten totalförbjuden,i Sverige hade hårda restriktioner införts.Billig 96-pocentig smuggelsprit från Estland och Tyskland gav väldiga förtjänster.
Skärgårdsborna tjänade betydligt mer på att smuggla än på att fiska strömming.Varje ö av betydelse hade sin storsmugglare.
Men den mest legendarisk av dem alla var den finlandssvenske smugglarkungen Algoth Niska.




(Ur Stig Linnells bok)

Under ett enda år på spritsmugglarnas glada 20-tal,skeppades 7 150 000 liter 96-procentig sprit ut från hamnen i Danzig.Från Kiel exporterades samma år 2 324 000 liter.Tillsammans blir det närmare 10 miljoner liter.Det mesta hamnade i törstiga finska,norska och svenska strupar.Den svenska tullen lyckades samma år ta 13 000 liter i beslag,alltså 0,13 procent.
I Danzig och andra exporthamnar betalade man 40 öre litern.Innan smuggelspriten nådde köparna i på Stockholms och Helsingfors gator,späddes den ut med två tredjedelar vatten.Sen gick den för 10 kronor litern.

En enkel kalkyl visar att inköpspriset var 4 miljoner,försäljningspriset 300 miljoner och intäkterna,som smugglare och langare kunde dela på,alltså 296 miljoner kronor.Det här var år 1928,när en svensk arbetare tjänade omkring 60 kronor i veckan,ett glas konjak på krogen kostade drygt en krona och en ny bil omkring fyra tusen.
Några uppgifter om hur mycket som skeppades ut från de baltiska hamnarna Riga och Reval har vi inte.Sannolikt var det lika mycket till.I så fall kan vi nog dubbla siffrorna i kalkylen.Det här är förstås inga absoluta tal,men det ger en uppfattning om vilka enorma pengar pengar det var frågan om.Och de gyllene tiderna för spritsmugglarna varade i närmare 20 år.

Det var en tid då tyska och estniska depåfartyg lastade med hundratusentals liter sprit i tioliters plåtdunkar ständigt låg och väntade utanför territorialgränserna,när små snabba smugglarbåtare i skydd av mörker och dimma smög mot land genom slingrande leder där bara skärgårdsbor hittade vägen,när skotten ekade mellan kobbarna i vilda båtjakter,sjöbodar och klippskrevor fylldes av svartmålade spritdunkar,pengarna strömmade till som aldrig tidigare och det gick rykten om att det stod ett piano i var och varannan bod i skärgårn.

En verkligt intressant person som du har tagit upp i dina tråd. Algoth "Agi" Niska föddes i Viborg 1888 och avled 1954 men fortfarande pratas det ibland om honom i TV, tidiningar och på nätet.

Han skrev också två böcker om sitt intressanta liv. Tyvärr är dessa mycket svåra att få tag numera.

Jag det ska bli intressant att läsa om smugglarkungen Algoth Niska.Så fortsättning följer.

Bra artikel om Niska här:
http://www.magasinetparagraf.se/historiskt/smugglarkungen-algoth-niska

Tack för bilder på Algoth Niska.

Smugglingen var en brottslighet som förstås var direkt kopplad till samhällets restriktioner av handel med alkohol.Opinionen för rusdrycksförbud eller åtminstone stränga restriktioner hade växt sig stark vid sekelskiftet.Då hade nykterhetsrörelsen i de nordiska länderna utvecklats till en betydande politisk kraft.Den hade sin rötter dels i religionen,dels i arbetarrörelsen,och hade vid den här tiden fler medlemmar än både frikyrkorna och fackföreningarna.
Majoriteten inom nykterhetsrörelsen ville ha totalförbud för rusdrycker och förbud blev det också.Först i Finland 1917,därefter i Norge 1919.På andra sidan Atlanten,i USA,inleddes förbudstiden 1920.I Sverige blev det aldrig något totalförbud.Motståndarena segrade knappt i folkomröstningen 1922.Här hade dock det så kallade Bratt-systemet med motbok,nykterhetsnämnder och strikta och strikta bestämmelser för spritservering på krogen införts redan 1916.Motbokssystemet var inte särskilt rättvist.Tilldelningen var mellan en och fyra liter per månad beroende på inkomst och social ställning.Det medförde också en stark myndighetskontroll.De som inte ansågs skötsamma fick ingen motbok alls.Andra avstod från att söka för att slippa granskning.

Stora grupper var också starka motsåndare till förbud och restriktioner.I Sverige bedrev till exempel fackföreningspionjären August Palm ilskan kampanjer mot såväl förbudsivrare som Bratt-systemet.Att halva befolkningen var förbudsmotståndare,gav förstås goda förutsättningar för den illegala sprithanteringen.Med ett mordernt språkbruk kan man säga att det var "marknaden" som kom till tals genom den stora efterfrågan på smugglar-och langarsprit.Inom stora delar av befolkningen betraktades inte heller smugglarna som kriminella i vanlig mening,snarare som romantiska hjältar och äventyrare.Inte minst gällde det på skärgårdsöarna,där motståndet mot påbud inifrån huvudstaden traditionellt var starkt och där smugglingen gav ett dittills okänt välstånd.

Men det var ändå fråga om en kriminell och ljusskygg verksamhet.De flesta smugglarna var handlingens män som inte gärna pratade om vad de hade för sig.Med tanke på hur många som på ett eller annat sätt var inblandade i hanteringen,är det förvånansvärt ont om berättelser om spritsmugglingens storhetstid.När Sjöhistoriska museet efterlyste smuggelhistorier för en utställning,var det många tullare som hörde av sig liksom folk som träffat smugglare,men ytterst få som själva smugglat.

Undantaget i denna tystlåtna skara är Algoth Niska,den mest legendariska av smugglarepokens många äventyrare.Han skämdes aldrig för sitt liv som laglös fribrytare på Östersjön.Tvärtom.Han skrev till och med böcker om det.De smugglarhistorier som följer är till stor del hämtade ur Niskas egna berättelser och därför inte särskilt objektiva eller opartiska.

"Mina äventyr" från 1931 börjar med en dikt.

Skummet yr kring bogen och
ögat stirrar och spejar.
Söker ett glimmande ljus
långt ut på havet.
Där ska hon finnas nånstans
skutan med last.
Ifrån lyckligt lottade länder där vinet är en glädje.
och icke ett brott som skall sonas
likt mördarns och tjyvens.
Se på det kallt: Tror någon kristen själ att Hösterman någonsin känner
rulens tagg med tusen liter i ladan?
Illa kännen I då,fanatiker,
skärgårdens söner!

Niska var finlandssvensk,och kom från en så kallat god familj.Brodern Adolf blev framgångsrik barytonsångare,medverkade i Ernst Rolfs 20-talsrevyer och uppträdde på Oscars i Stockholm.Algoth Niska tog sjökaptensexamen och gick på 10-talet som styrman i finska segelfartyg.Han var också en duktig idrottsman som bland annat spelade vänsterytter i finska fotbollslaget vid olympiaden i Stockholm 1912.

När spritförbudet infördes i Finland 1917,råkade Niska ha kontakt med en rysk spritimportör som satt på ett stort lager whisky och konjak.Nu blev spriten plötsligt värdelös eftersom den inte fick säljas.Niska tog hand om lagret och sålde till vänner och bekanta.När det tog slut visste Niska att här fanns stora pengar att tjäna.Förbudet hade på intet sätt utplånat den finska törsten.Så här skriver han:

Alla restauranger i vårt land serverar sprit som förut.Det känner alla till.Det är bara ordnat på ett annat sätt.Händer det någon sällsynt gång att man störes av ett alarm,ja då dricker man bara ur.Så enkelt är det.Det är ju inte förbudet att dricka i lagen.Men att inneha.Och när man en gång druckit ur "innehar" man inte längre.

Ännu gick det emellertid inte att smuggla sprit över gränserna.Första världskriget pågick och i Finland utbröt inbördeskrig i början av 1918.Det dröjde något år,men i november var det fred kring Östersjön igen.Fisket och den civila sjöfarten kom igång.Ute på havet stötte svenska och finska fiskare och sjöman ihop med tyskar,polacker och estländare.Man började byta varor.I det länder där kriget dragit fram var det brist på mycket - kakao,te,socker och kläder.I Finland var spriten förbjuden och Sverige hade hårda restriktioner.
Efterfrågan på sprit ledde till att ester och tyskar började köpa upp 96-procentigt och lasta det i allt som kunde flyta.Det var lastskutor,fisketrålare och utrangerade örlogsfartyg.Snart låg depåfartygen och guppade på internationellt vatten utanför de nordiska huvudstäderna.

Algoth Niska,som redan 1917 insett spritsmugglingens möjligheter,var tidigt ute,hans första smugglarbåt hette Karolina,en gammal skötbåt han själv beskriver som "någon slags kroasering mellan fiskarbåt,basfiol och bondkamp".Karolina hade en tvåcylindrig motor,hopplockad av olika delar från skrotade maskiner,och gick bara någon timme i taget.
Båtens eländiga utseende hade emellertid den fördelen att tullen aldrig misstänkte att hon var en smugglarbåt.Karolina fraktade många spritlaster från fartyg ute på Finska viken till små undanskymda vikar och bryggor i trakterna av Helsingfors.Hon sjönk på grund av överlastning en midsommarafton vid ön Rövarn i Esbo skärgård,när Niska var på väg in från ett depåfartyg vid Mickelskären med det sista av ett parti på totalt 48 000 liter.Dunkarna flöt dock och Niska lyckades bärga hela lasten.

Ful var hon men trogen.Vid storm väva bränningarna mot Rövarns klipphällar en silverkrans över platsen,där gamla Karolina sjönk,skriver han.

Pengarna rullade in. Niska uppträdde i snitsiga skräddarsydda kostymer när han vistades i Helsingfors eller Stockholm.Vid operabesöken eller på fest bar han smoking med en röd nejlika i knapphålet.Också hans båtar blev alltmer eleganta och ändamålsenliga.Nu hade tullen börjat jaga spritsmugglarna på allvar.Men tullens båtar var oftast långsamma.För smugglarna var det en bra affär att investera i snabba farkoster.

Ett gratulationstelegram som Algoth Niska fick när han muckade från kåken. Originalet finns på Tullmuseum i Stockholm, där de i alla fall för ett par år sedan hade en liten utställning om Niska och hans kollegor.
http://skarn.se/?attachment_id=1257

Vem var Mr G ?

Ingen aning. Kanske det inte var så lyckat att sätta ut sitt rätta namn på ett telegram till en person som fick polisen i både Sverige och Finland att klia av häktningslust. Det finns ett till telegram från en annan lika anonym avsändare. Har det på datorn någonstans, men minns inte längre vad det stod. Någonting rätt snarlikt tror jag.

Med tiden fick Niska kontakter som gjorde att kunde hoppa över mellanledet med depåfartygen och själv hämta sprit direkt i utskeppningshamnarna.För detta ändamål skaffade han år 1921 båten som alltid blev hans favorit.Den hette Flyer och var ett 20 meter långt före detta ryskt kustbevakningsfartyg.Flyer hade kabyss och skans med kojer för åtta man föröver.Midskepps låg den eleganta salongen,mässen och navigationshytten.Två åttacylindriga motorer gav en fart på 21 knop,vilket i början av 20-talet var en oerhörd hastighet.

Premiärturen gick till Riga.Ombord fanns Niska tillsammans med delägarna Canadian Jack och Kalle K.Dessutom en maskinist och tre besättningsmän.På väg hem till Finland med lastrummet fullt av spritdunkar gick man tätt intill estniska kusten,blev upptäckta av kustbevakningen som sköt varningsskott med artilleri och skickade ut båtar för att intrånget.
Niska hissade finsk flagg i aktern och signalflagga A på förmasten.Det betyder på den internationella koden: " Vi gör fullfartsprov och vika för ingen".Flyer gick upp i maxfart och kom undan.Följande dag hade Helsingin Sanomat ett telegram från Riga om incidenten." Häftig sjöstrid på Finska Viken" stod det i rubriken.

En del av spriten skulle lastas om till andra båtar vid Juktiskubben kvällen därpå,men när Flyer i mörkret gled in mot mötesplatsen,visade det sig att två tullkryssare låg på lur.Det blev vild jakt mellan holmarna när Niska försökte ta sig ut till havs med sin last.Än en gång blev tullen frånkörda och tvingades ta till maskingeväret.Den här gången var emellertid Niska bättre förberedd än han varit när tullen sköt på Kickan II.Flyer var försedd med skottsäkra visir som snabbt fälldes ned bakom styrhytt och akterspegel." Vi kunde därför ta tullens salut med ett visst jämnmod",skriver Niska.

Hela följande dag låg smugglarna och väntade ute på öppet vatten.I kvällningen gick man in mot land,men mötte en tullångare som sköt prejskott med kanon.Flyer vände ut till havs igen.Men nu hade det blivit mörkt.När Niska såg att tullångaren gav upp och styrde mot land,följde han efter med släckta lanternor.Hela vägen in till Helsingfors smög man i tullens kölvatten.När tullångaren gick in i Norra Hamnen,fortsatte Flyer mot Sörnäs,där spritdunkarna gömdes i en pråm för att senare transporteras vidare på bilar.