Smugglarkungen Algoth Niska (1888 - 1954)

Någon vård skulle han knappast få i Tyskland.Till och med i finsk fängelse skulle han ha det bättre.Han sökte upp finska konsulatet i Stettin och berättade vem han var.Den 5 september gick han ombord på ett fartyg destinerat till Helsingfors.
Under resan blev han emellertid akut sjuk och kräktes blod.Han sattes iland i Riga,där han togs in på sjukhus.Niska var en stor karl som normalt vägde över hundra kilo.När han anlände till sjukhuset vägde han 67.Efter operationen blev han emellertid snabbt bättre och tog tåget till Reval i Estland.Där var läget kaotiskt.Kriget närmade sig och människor flydde.En morgon låg ryska krigsfartyg i hamnen och Reval var avspärrat.

För 60 estniska kronor köpte Niska en murken roddbåt.Det var i slutet av oktober.En kall och dimmig gryning gav han sig i väg.Båten läckte som ett såll och han öste med en gammal ansjovisburk.Hans enda bagage var en liten väska,men den var å andra sidan full av pengar.
Båten var så usel att ingen misstänkte att han kunde vara på väg ut till havs.Han bluffade sig ut mellan två av de ryska fartygen och rodde ut mot Finska viken.
På den estniska ön Aksi fick han mat hos en fiskare och köpte en gammal bordduk som han riggade till segel med ena åran som mast.Det blåste en frisk sydväst.Niska seglade norrut mot Finland och öste med sin ansjovisburk.

Mörkret föll och han siktade ljusen från Äransgrunds fyrskepp på den finska sidan.Då dök en eskad ryska fartyg upp.Strålkastare spelade över vattnet.Niska tog ner bordduken och låg stilla tills ryssarna avlägsnat sig.En stor dimbank rullade in och därmed var han skyddad från upptäckt.Han riggade duken igen,men hade svårt att navigera utan vare sig kompass eller stjärnor.Han fick lita till att vinden fortsatte blåsa från sydväst.
Medan han färdades genom dimman sjöng sina favoritmelodier från Zigenarbaronen och Trollflöjten för att hålla modet uppe.Tillslut låste han styråran,lade sig på den blöta durken och somnade.Han väcktes av att stäven hackade mot en klippa.När han satte sig upp fick han syn på den välkända siluetten av Söderkärs fyr strax intill.Han var bara 18 distansminuter från Helsingfors.

Det blev stiltje och Niska rodde hela dagen mot land.Det närmade sig midnatt när han steg i land på holmen Torra Hästen.Utmattad och genomfrusen vacklade han fram längst en stig.Plötsligt hördes röster och tre män dök upp i mörkret.De tvärstannade när de fick syn på den luggslitne båtflyktingen.Så sa en av dem: "Nejmen,är det inte Niska?"
Det visade sig vara en gammal bekant,förre europamästaren i skridsko Gunnar Strömsten,som var ute i sin sommarstuga med ett par vänner för att fiska.Niska placerades vid en sprakande brasa och serverades soppa kokt på färsk torsk.Han åt två liter.

Snacka om att ha levt ett spännande liv.

Han kanske tilltalades av spänningen som smugglarlivet erbjöd.

Smugglarkungen Niska är en släkting till min mormor =) Mycket spännande läsning yatsy !

Då kanske du vet lite mer om honom.Som hur han levde sista tiden eller någon annan information som du kanske vill delge?

Han visste att han förr eller senare måste anmäla sig för polisen.Men i en månad höll han sig gömd i Helsingfors och skrev ett långt försvarstal,där han redogjorde för vad han hade haft för sig i Tyskland.När han var klar,tog han försvarsskriften och gav sig iväg mot polishuset.Det var den 30 november.Medan han gick,började de första ryska bomberna falla över Helsingfors.Det var inledningen till Vinterkriget.

Han gick in i polishuset,men där var det fullständigt tomt på folk.Så småningom hittade han poliserna i ett skyddsrum i närheten.Niska presenterade sig och berättade att han kommit för att anmäla sig.Då började poliserna skratta våldsamt.
"Niska har då en underlig förmåga att uppenbara sig vid en sån tidpunkt då lagens arm inte kan nå honom".
"Hurså?"
"Det är krigstillstånd i landet.Nu har vi inte tid att befatta oss med småsaker".
Niska gick fri.Den långa försvarsskriften blev i stället första utkastet till hans bok "Över gröna gränser".Han anmälde sig som frivillig till finska försvarsmakten och hade under kriget hemliga uppdrag i länderna kring Östersjön,bland annat i Stockholm.

Vad dessa uppdrag gick ut på är okänt.Om detta har den annars så talföre Algoth Niska aldrig skrivit.Man får förmoda att han än en gång fick användning för sin erfarenhet av smuggling och dubbelliv.Det enda han talar om i sin sista bok,är att han vid vinterkrigets slut i mars 1940 åter befann sig i Berlin,nu med falskt danskt pass.
När kriget var över för Finlands del begav sig Niska iväg hemåt.På vägen stannade han till i Köpenhamn där han träffade damer och roade sig.Han var kvar den 9 april när tyskarna marscherade in.Tysk militär uppenbarade sig på hotellet och sökte honom.I Tyskland var han fortfarande efterlyst för flyktingsmuggling,fast nu under sitt svenska alias Ovesen.
Åter tvingades han fly över gränsen.I slutet av april smög han ombord på den finske ångaren Saturn där besättningen gömde honom i tom naftatank.Han var nära att kvävas av syrebrist och naftagas medan tullen sökte igenom båten,men släpptes ut i sista minuten,sattes i land i Skåne och tog sig därifrån hem till Helsingfors.

Niska påstod själv att han slutade helt med spritsmugglingen efter fängelsestraffet i början av 30-talet.Kanske är det sant,kanske inte.Efter tiden som hemlig agent under kriget,gick Niska som styrman på några av det svenska Sveabolagets små stimbåtar,som gick i styckegodstrafik i Östersjön och Nordsjön.
Hans första fartyg hette ironiskt nog "Skuld".Han lär också ha seglat styrman i "Bele" och i "Grim".Sjöfolk har ju aldrig varit främmande för att dryga ut hyran med lite smuggling.Det vore nästan konstigt om den gamle smugglarkungen inte gjort detsamma.

I början av 50-talet var fadern till författaren av denna bok överstyrman på s/s Grim.Där berättades att Niska en tid varit 2:e styrman ombord. 2:e styrmans hytt var därför specialinredd med en mängd hemliga utrymmen för smuggelgods.Alla skotten gick att skruva loss.Bakom dem fanns sinnrikt konstruerade hyllor perfekt avpassade för literbuteljer och ciggaretlimpor.Kojen hade dubbla bottnar med plats för 25 limpor cigaretter i lönnutrymmet.

Kanske var det verkligen Niska som snickrat alla lönnfacken,kanske var det bara legenden om smugglarkungen som fortfarande följde honom.Ingen vet säkert.
Algoth Niska dog vid 65 års ålder i maj 1954.

En dokumentärserie i fyra delar om några av de mest kända tjuvarna, bedragarna och skurkarna inom sverigefinsk kriminalhistoria finns nu att beskåda på SVT Play. Första avsnittet berör sol- och våraren Pertti Lindgren, och sista avsnittet handlar om bankrånaren Matti Markkanen.

Men Algoth Niska föräras hela två avsnitt, och det är näppeligen förvånande. Vilket makalöst levnadsöde! Fotbollsstjärna, spritsmugglare, människosmugglare och mer därtill:

https://www.svtplay.se/gentleman-och-bedragare

Hoppas att upphovsmannen till denna trevliga serie avhandlar fler desperados framgent.

Stort tack för länken.

Kommer att titta på avsnitten om Algoth Niska. Han var redan under sin livstid en legend på båda sidor om Östersjön.

Alltså, varför görs det ingen film om Niska? Eller en serie? Man behöver knappast tumma på sanningen för att få till en riktigt spännande historia här.

Instämmer.

Algoth Niska var sannerligen en "larger than life"-karaktär!

Absolut.

Inte bara i Finland och Sverige utan även i Estland var han ett mycket känt namn. Han hade också en bror som också var en kändis men då inom ett annat område. Tror att denne broder var operasångare och har för mig att han hette Adolf Niska.