Fria val är dagens skam

Om vi skulle se till termen Angst så ser ju att existensialisterna redan har greppat detta, men jag skulle ändå vilja använda begreppet ångest och rädsla som en samhällsfara för den vanlige medborgaren. Allt sedan 70-talet skulle jag vilja säga har fria val varit en central del för det svenska demokratiska samhället, min tanke är att vi människor kan inte hantera att vara allt för fria i alla val, det skapar för mycket ångest och rädsla.

En rädsla som skapar en passivitet och ger en förlamande känsla genom en människas hela liv, du har ingen tillhörighet eller en känsla av värde. Du jobbar inte för att din omvärld skall överleva utan du jobbar för dig själv och kanske din familj, du har inget egentligt värde samtidigt som du har extremt många fria val som skall numera definiera dig. Detta leder allt som oftast till en gruppering som istället skadar individualismen, vi ser hur människor söker sig till redan fasta grupper likt människor har sökt religion i alla dess tider.

Jag inser att det blev ganska rörigt men min huvudsakliga mening är att alla fria val som vi har idag är förlamande och lögnen "Du kan bli vad du vill" är något som skapar en oerhörd ångest.

Om man ska vara lite cynisk så anser jag att existentialisternas prat om ångest snarast är en projicering av personliga problem.

Om samhället skapar ångest så är det fel på samhället. Att ett mycket stort antal valmöjligheter ensamt skulle ge en person ångest är nonsens.

Möjligen är det nonsens i ett filosofiskt perspektiv. I reella, psykiatriska termer finns gott om empiri att det inte nonsens.

Försök argumentera litet bättre.

Ja det stämmer väl det. Du kunde ju bara formulerat påståendet: " Med för många val blir det svårt att välja" Är ju inte jättekonstigt kanske

Inte bara svårt att välja, det ger ett omöjligt krav att vi alltid kan bättre och mer.

Pratar du av egen erfarenhet? Jag känner inte igen mig.

Om du inte vill fatta beslut själv kan jag göra det åt dig. Eller vem vill du ska styra ditt liv? Politiker? Föräldrar? Religiösa ledare? Andra auktoriteter? Vilka val vill du ha att välja mellan och vilka ska tas bort?

Nej, jag pratar om vad jag har noterat, människor som lever i en ständig känslomässig misär för att dom inte vet vad som är det rätta valet(inte för att det finns något men men). Är detta rätt jobb för mig, är det rätt utbildning, skall jag vara med den här människan för resten av mitt liv, skall jag bo här m.m.

Jag tror tanken på att vi alla skall vara några sorts supermänniskor som alltid strävar uppåt, jag tror att en fast tillhörighet i livet där valen är begränsade ger ökad lycka.

ts, vilka piller ska jag skriva ut till dig idag?

Om jag ska vara än mer cynisk vill jag hävda att livet i sig självt kan leda till viss ångest och att existentialistisk sådan snarare kommer ur en självmedvetenhet som kanske är mer utvecklad än hos gemene man.

Självmedvetenheten är ju botemedlet enligt existensialisterna, om vi inte går efter Kierkegaard då men Sartre.

Jag tror det handlar om att vi behöver mer fasta traditioner och regler.

Klart vi ska sträva uppåt, vore ju rätt tråkigt om vi slutade utvecklas.

En bemannad rymdfarkost till Mars och så småningom andra delar av rymden är i mina ögon en bra punkt för att föra mänskligheten samman till en gemensam grund och tillhörighetskänsla.

Du menar att om inte alla hade helt fria val hade det alltså inte skett? Människan skulle sluta utvecklas om lite mer av vardagen skulle vara bestämd?