1) SMB3 spelade man skiten ur 1991. Först hos någon kompis som hade en piratkopia som gick i 60hz (så jävla snabbt!) sen hemma i original från Bergsala (märkbart långsammare). Var köpte folk dessa cartridges egentligen? Det var en ljusgrå kassett (inte mörkgrå som vanliga NES-carts) med maskoten för Weekly Famitsu i cowboymundering istället för Mario…
2) SMB2 (Super Mario USA i Japan) har man också lirat löjligt mycket. Kul sidonot att både tvåan och trean är från 1988 (men trean kom först 1991 till EU).
3) SMB1 också såklart, på kombinationskassetten med Duck Hunt. Minns när jag körde 2-player med yngre grannen och jag ville spela. Då sa jag till honom ”du kan gå ner i hålet där”. Sen var det min tur igen.
Efter dessa tre klassiker blir det svårare att gradera.
Jag räknar inte ens Paper Mario, för de avskyr jag.
SMW finner jag överskattat. Aldrig gillar Yoshi.
SM64 fult (redan 1996 tyckte jag det) och tråkigt.
Med Galaxy och New Super Mario Bros var jag med på tåget igen, liksom 3D World på Wii U och 3D Land på 3DS som jag verkligen gillade.
Det är nog världens bästa spelserie ändå.