2013-02-12, 19:53
#1
Min Morsa har länge varit sjuk, haft psykiska besvär efter en hel del upplevelser i sitt tidigare liv. Haft en pappa som varit narkoman och dog relativt ung, och en mamma som sket fullständigt i henne.
Hon tog beslutet i tidigare tonåren att rymma från mormor och starta upp ett eget liv, träffade nya människor samt pojkvän hon spenderade en längre tid med.
Hon har berättat många gånger hur hon älskade den här killen, sin första kärlek. Hur hon aldrig trodde att han ville henne något ont. De flyttade ihop och levde ett harmoniskt liv i ett år när sedan även denna kille började behandla Morsan som en skit dvs slog henne, spottade på henne, hatade henne.
Han förvandlades till Djävulen och gav Morsan ännu ett liv i helvetet. Än mer psykiskt omtumlad lyckades Hon ännu en gång få sig på fötter. Lämna aset och starta ett nytt liv, på ny ort.
Hon träffade sedan min pappa, en storföretagare med både stålarna och sinnena i välbehåll. De levde fint under en tid, fick mig som enda son. Han stack iväg kort efter jag föddes så Morsan fick uppfostra mig på egen hand.
Idag går Morsan på väldigt mycket mediciner, haft ett hårt förflutet och tampas ständigt med sina psykiska dysfunktioner. Gråter ständigt, blir ibland elak och kallar mig saker, gör kroppsliga rörelser mot mig vilket indikierar till att hon vill slå mig. Eller så sitter hon bara någonstans och glor i flera timmar.
Hon örsvinner ofta iväg och kommer tillbaka sliten, har kommit tillbaka blodig. Säger ingenting om vad som hänt, bara viftar till mig och hävdar att jag ska gå.
Vi pratar inte så mycket, hon är inte så ofta på humör för det längre. Hon känns nästan hatisk och frånvarande från mig. Vi bor fortfarande tillsammans i en tråkig och ovårdad 3:a, dock jag är ofta borta hos flickvännen hela dagarna.
På nätterna hör jag ofta hur det rasslas i morsans rum med någonting, hon sover typ aldrig. Glider bara omkring i lägenheten i tystnad och gör saker hon inte vill visa.
Har legat sömnlös många nätter då hennes nattvaka även förstör min sömn. Har hört hur hon öppnat upp min dörr på glänt och bara stått där och tittat på mig, länge. Har hört hur hon viskar saker till sig själv i sitt rum om nätterna. Har hört hur hon plockar med saker på sitt rum i hemlighet.
Saker blir värre och tydligare, jag frågar varför hon sitter uppe om nätterna men hon förnekar bara. Skakar på huvudet och påstår att jag är dum.
Låg vaken för några nätter sedan och hörde henne smyga omkring i sitt rum, pratandes med sig själv i högre ton än vanligt. Sedan tog det bara stopp och det blev helt knäpptyst. Vände mig om i sängen efter att ha analyserat hennes beteende i rummet fundersam om vad i funtan som försiggår. Hon skrek till, cirka 10sekunder inpå tystnaden, började klappa med händerna och hoppa jämfota. Sedan blev det tyst igen.
Reste mig från sängen, öppnade dörren till hennes rum där hon satt på golvet. Hade en stol framför sig med kuddar staplade på varandra. Jag frågade vad i helvete hon höll på med. Hon satt kvar i nästan katatoniskt tillstånd, knäpptyst och helt stilla.
Hon vände sig om mot mig i nästan slow-motion, ställde sig upp och gick mot mig. Gå ut härifrån sade hon. Vad gör du, frågade jag. Hon svarade inte, utan satt sig tillbaka på golvet med ryggen mot mig stirrandes in i väggen.
Jag gick in och lade mig igen och försökte sova. Efter en timme kommer hon in till mig, öppnar upp dörren sakta så den står på glänt. Hon tittar på mig, jag får en kall kår längs hela ryggraden. Jag vänder mig om och tittar rakt i ögonen på henne. Hon stod bara kvar och vi tittade på varandra, hon stängde sedan dörren och gick därifrån. Jag blev fan livrädd. Kunde inte sova på hela natten.
Hon fortsätter göra såhär och när jag konfronterar henne så svarar hon inte, jag tror att Morsan börjar bli psyk-sjuk och vill göra mig illa.
Jag slaggar oftare hos flickvännen numera men är fortfarande oroad för Morsan, vad i helvete ska jag göra?
Hon tog beslutet i tidigare tonåren att rymma från mormor och starta upp ett eget liv, träffade nya människor samt pojkvän hon spenderade en längre tid med.
Hon har berättat många gånger hur hon älskade den här killen, sin första kärlek. Hur hon aldrig trodde att han ville henne något ont. De flyttade ihop och levde ett harmoniskt liv i ett år när sedan även denna kille började behandla Morsan som en skit dvs slog henne, spottade på henne, hatade henne.
Han förvandlades till Djävulen och gav Morsan ännu ett liv i helvetet. Än mer psykiskt omtumlad lyckades Hon ännu en gång få sig på fötter. Lämna aset och starta ett nytt liv, på ny ort.
Hon träffade sedan min pappa, en storföretagare med både stålarna och sinnena i välbehåll. De levde fint under en tid, fick mig som enda son. Han stack iväg kort efter jag föddes så Morsan fick uppfostra mig på egen hand.
Idag går Morsan på väldigt mycket mediciner, haft ett hårt förflutet och tampas ständigt med sina psykiska dysfunktioner. Gråter ständigt, blir ibland elak och kallar mig saker, gör kroppsliga rörelser mot mig vilket indikierar till att hon vill slå mig. Eller så sitter hon bara någonstans och glor i flera timmar.
Hon örsvinner ofta iväg och kommer tillbaka sliten, har kommit tillbaka blodig. Säger ingenting om vad som hänt, bara viftar till mig och hävdar att jag ska gå.
Vi pratar inte så mycket, hon är inte så ofta på humör för det längre. Hon känns nästan hatisk och frånvarande från mig. Vi bor fortfarande tillsammans i en tråkig och ovårdad 3:a, dock jag är ofta borta hos flickvännen hela dagarna.
På nätterna hör jag ofta hur det rasslas i morsans rum med någonting, hon sover typ aldrig. Glider bara omkring i lägenheten i tystnad och gör saker hon inte vill visa.
Har legat sömnlös många nätter då hennes nattvaka även förstör min sömn. Har hört hur hon öppnat upp min dörr på glänt och bara stått där och tittat på mig, länge. Har hört hur hon viskar saker till sig själv i sitt rum om nätterna. Har hört hur hon plockar med saker på sitt rum i hemlighet.
Saker blir värre och tydligare, jag frågar varför hon sitter uppe om nätterna men hon förnekar bara. Skakar på huvudet och påstår att jag är dum.
Låg vaken för några nätter sedan och hörde henne smyga omkring i sitt rum, pratandes med sig själv i högre ton än vanligt. Sedan tog det bara stopp och det blev helt knäpptyst. Vände mig om i sängen efter att ha analyserat hennes beteende i rummet fundersam om vad i funtan som försiggår. Hon skrek till, cirka 10sekunder inpå tystnaden, började klappa med händerna och hoppa jämfota. Sedan blev det tyst igen.
Reste mig från sängen, öppnade dörren till hennes rum där hon satt på golvet. Hade en stol framför sig med kuddar staplade på varandra. Jag frågade vad i helvete hon höll på med. Hon satt kvar i nästan katatoniskt tillstånd, knäpptyst och helt stilla.
Hon vände sig om mot mig i nästan slow-motion, ställde sig upp och gick mot mig. Gå ut härifrån sade hon. Vad gör du, frågade jag. Hon svarade inte, utan satt sig tillbaka på golvet med ryggen mot mig stirrandes in i väggen.
Jag gick in och lade mig igen och försökte sova. Efter en timme kommer hon in till mig, öppnar upp dörren sakta så den står på glänt. Hon tittar på mig, jag får en kall kår längs hela ryggraden. Jag vänder mig om och tittar rakt i ögonen på henne. Hon stod bara kvar och vi tittade på varandra, hon stängde sedan dörren och gick därifrån. Jag blev fan livrädd. Kunde inte sova på hela natten.
Hon fortsätter göra såhär och när jag konfronterar henne så svarar hon inte, jag tror att Morsan börjar bli psyk-sjuk och vill göra mig illa.
Jag slaggar oftare hos flickvännen numera men är fortfarande oroad för Morsan, vad i helvete ska jag göra?
!