Livet är tristess, utan mening ?

Upplever ni också att tillvaron känns meningslös ? och att livet och "alla" händelser som sker.. är överskattade... Lever ni i självbedrägeri eller vad =?

Kan komma i perioder ja. Men sen gäller det att hitta mening i livet enligt sig själv. Det finns ingen mening som stämmer in på alla förutom kanske kärlek. Även om min mening i livet ibland är att vara sur och skita i att diska i nåra veckor och jag ligger i sängen och sover alldeles för länge, så är det som gör mig nöjd för tillfället och sen hitta nästa grej som gör en nöjd. Länge kan man gå utan också och det måste vara en sån period du har fastnat i. Det suger. Det gör det. Men det är som en jävla teenage breakup. Tid och tålamod även fast det inte verkar som man komma leva i en vecka till för allt är meningslös.

Ibland, ibland inte. Ibland känns allt meningslöst och jag tycker det är lika bra att dö och ibland vill jag leva för alltid för det finns så många roliga saker att göra. Ibland känns allt överskattat, ibland underbart och det kan vända på 5 minuter. Varför undrar du?

Därför jag pendlar ständigt mellan hopp och förtvivlan..... "skönt" att jag inte är ensam om att känna så, ingen tröst men ändå hehe

nej du är inte ensam, men jag brukar fundera på varför jag det svänger så och varför det kan kännas så totalt olika på 5 minuter. Som att all glädje försvinner eller all livsglädje bara uppstår från ingenstans och allt känns roligt.

Tycker nästan att det här ligger närmare psykologi än filosofi, meeen;


Är väll kroppens "obalans-signaler" sådana där svajor. De flesta lever på sätt som människor verkligen inte är anpassade för: Droger, onaturlig belysning, dålig sömn, dålig mat och matvanor, avskuren från naturen för att leva i cementkuber, sitta och stirra på skärmar, läsk å skit, vara i kontakt med upprörda människor, medicin, inte röra sig tillräckligt, osv osv..

Så att; organismen som genererar upplevelserna sätts ordentligt ur balans av alla dessa onaturliga saker och därför är upplevelserna svajiga, har dippar och så.

Edit; justeja,; TS


Jag tycker att väldigt många händelser är underskattade. Som att gå t.ex. Eller ännu mer; att gå i regn (när det inte är allt för kallt). Eller att djupt och lugnt andas in frisk luft.

Med "att tillvaron känns meningslös?" menar du väll; "att det känns fett jobbigt, otaggat och deppigt att leva?"?

vart fel.

Håller inte alls med och är det inte mer vi människor som väljer vardagstristessen som ett säkrare sätt? Det behöver inte vara fel och är många gånger realistiskt, dock får man väl se upp så att det inte leder till depression.

Skaffa en hobby, börja träna, tvinga sig göra saker man inte brukar sen är det werry guut varje dag.

Livet är meningslöst. Tristessen är känslan av livets tomhet.

Det beror väl på hur man ser på saken. Mitt livs mening (antagligen alla andras också) är att bli så lyckliga som möjligt. Vad som gör en lycklig spelar ingen roll. Men ens livs uppgift är nog att förstå själv vad som gör en lycklig.
Då menar jag inte pengar enbart. För alla vill nog kunna göra vad dom vill när dom vill utan att ha pengar i åtanke. Men med för mycket pengar kommer ju konsikvenser också.
Att ha familj, kärlek etc är en del som gör en lycklig här i livet. Om du gör det som du tycker känns rätt oavsätt konsikvenser eller hur jobbigt det än må vara så kommer du nog finna en inre frid och känna att man är en god människa.

Sen är det ju som Einstein sa. "Jag vill inte uppnå mina högsta drömmar, för då har jag inget att drömma om"

Även fast jag tror att man alltid kommer att ha något att drömma om. Ifall du har ALLTING , kommer din dröm förmodligen vara att du inte hade allting... ;P

Som sagt, livets mening = va lycklig.

Det är min mening med livet iaf

Känner igen mig i det många gånger.