Välkommen in i min hjärna. [Ätstörningar /mod]

Ja först behövs insikt och sen viljan att förändras, fattar inte riktigt vad du menar? har jag sagt att inte fallet är så?. När TS har kommit till insikt måste TS sträva efter en förändring, vilket inte verkar vara fallet. Och ser TS det psykiska tillståndet som permanent då lutar det åt att han ger upp.

Ok men tycker att hen(TS) vill sträva efter en förändring då hen startat tråden. Men jag kan ha missuppfattat. Men önskar TS lycka till.

Rubrik korrigerad. Tänk på 0.01, att rubriken ska ge en uppfattning om vad tråden handlar om.

/mod

Jag strävar absolut efter förändring, men som vi vet är ätstörningar är inte bara påfrestande fysiskt, utan (såklart) även väldigt påfrestande psykiskt. Man blir trött. Och jag är så fruktansvärt trött. Man kämpar av bara helvete, men efter över 6 år är energin ganska jävla slut.

Ja, det är klart att jag strävar efter förändring, dock är det inte nödvändigtvis därför jag startat tråden. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte fullt ut varför jag startat tråden. Jag kanske har inbillat mig att det på något vis ska hjälpa bättre än att skriva till mig själv.

Ja öppenhet leder 100% säkert till ett bättre liv. Spelar ingen roll om någon: skär sig, svälter sig, äter sig fet, super, ligger runt, slåss, skriker det är alla symptom och utlopp för sätt att ersätta psykisk smärta personen ej blivit upplärd att hantera mot fysisk smärta.

Lär er att psykisk smärta är stress = kortisol och att naturen gett oss de mycket starka hormonerna oxytocin, endorfin och serotonin. Använd dem, läs och lär och länkarna innehåller MER information:

Oxytocin är ett belöningshormon (lugnande-må-bra-hormon) som verkar avslappnande, lugnande, skapar trygghet, förbättrar relationer, minskar stress och ångest. Förbättrar näringsupptaget, ökar tillväxten hos barn, ökar läkningshastigheten av sår, stärker immunförsvaret, höjer smärttröskeln, minskar blodtrycket, förbättrar matsmältningen, minskar rädsla och fientlighet, motverkar depressioner.

​Oxytocin frigörs vid kroppslig beröring, kramar, massage, sex, amning, socialt umgänge, dans. Även yoga och meditation frigöra oxytocin. Oxytocin minskar stresshormonet kortisol. Närhet, massage och kroppslig beröring kan därför motverka och minskar stress.

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm#oxytocin

Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex och förälskelse. En studie har visat effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm#endorfiner

Serotonin är ett belöningshormon (må-bra-hormon) som påverkar humöret så man känner sig glad, nöjd och lugn. Är en signalsubstans. Reglerar även koncentrationsförmågan, reglerar impulskontrollen, sömnen och sexlusten. Gemenskap, samhörighet och trygghet höjer serotoninnivån, motverkar depressioner.

http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm#serotonin

LL

Jag tror inte att jag förstår vad du försöker säga. Att jag ska använda mig av de naturliga hormon som stimulerar hjärnan till glädjeupplevelser? Jag förstår hela grejen, men jag vill poängtera att jag är inte deprimerad; jag är bulimiker. Jag har varit deprimerad, så jag vet hur det är och jag vet även att jag inte är det nu. Jag vet även hur det är att tillföra dessa ämnen via antidepressiva.

Man kanske kan tro att depression och ätstörningar går hand i hand, men så är det i alla fall inte för mig (just nu). Jag vet inte hur jag ska förklarade på annat vis än att säga att jag inte mår psykiskt bra, men jag är inte deprimerad.

Jag har egentligen inte speciellt dåligt självförtroende heller, utan det handlar snarare om en rädsla... Jag vet inte hur jag annars ska förklara det.

Snälla hjärtat, läs på länkarna och tänk i lugn och ro igenom vad det står där. Ja du är rädd, rädsla medför ångest och detta är naturliga känslor. Naturen har även gett oss verktygen att hantera rädslan men kunskapen verkar ha gått förlorad. Läs, tänk, läs, tänk. Det står där OCH det är kortfattat. Och nej du är inte deprimerad men du utsätter dig för RISKEN att bli det OM du fortsätter vara rädd och låter kroppen pumpa ut kortisol utan motviktshormonerna. LÄÄÄÄÄÄÄÄS!

Argh..

Jaaa, ångest, ångest, ångest. Jag läser, jag har läst, jag fattar etc. etc. Det är inte så att jag är dum, jag vet hur kroppen fungerar rent biologiskt... Men du måste förstå att detta inte är enda faktorn som påverkar psykiska tillstånd (det är kanske dessutom är lite "hönan eller ägget" också, kan tilläggas). Det handlar inte om att folk med psykiska tillstånd är oblivious till faktumet att fysiska tillstånd påverkar psyket, eller att vi "glömt bort det". Vi vet kanske till och med detta bättre än någon annan.

Jag tränar minst 3 gånger i veckan.
Jag kramas, pussas, har sex med min sambo.
Jag älskar min sambo.
Jag har vänner.
Jag träffar mina vänner.
Jag älskar mina vänner.

Men detta är inte receptet på medicinen mot bulimi.

Jag älskar dig för att du skrivit detta. Sätter ord på exakt allting jag känner varje dag, men aldrig fått ner känslan i ord.

På något konstigt vis skönt att höra att det finns fler som känner så. Som att verkligheten är väldigt diffus liksom?