Vad är ett värdigt liv för en katt?

Detta var något jag kom att tänka på när min vän grät för att hans katt hade gått bort. Men han försökte i alla fall muntra upp sig själv genom att övertala sig själv att katten i alla fall hade ett "bra och värdigt liv". Jag tyckte det var opassande att fråga honom vad exakt han menade med att katten hade ett värdigt liv, så jag tänkte fråga alla kattälskare och kattägare där ute: vad är ett värdigt liv för en katt egentligen? Jag har kommit att tänka lite extra på detta då kattungen som jag adopterade för fyra månader sedan fortfarande är rädd för människor och jag undrar egentligen om hon skulle ha haft ett värdigt liv, om hon fortsatte vara rädd för omgivningen livet ut.

Eftersom de knappast vet om sin egen existens och inte kan filosofera om vad ett värdigt liv är själva så är det ju en svår fråga.. Men det mest "värdiga" livet för en katt borde ju vara som vild katt då de får leva sitt naturliga liv.

Mat,ren låda och skydd från väder och vind vid behov. Annars drar katten ändå om du inte sköter om dessa saker. Katten vet hur man utnyttjar dig inte tvärt om.

Våra tamkatter är inte vilda katter utan domesticerade djur. Så att ett värdigt kattliv skulle vara ute "i det vilda", särskilt i vårt svenska klimat, håller jag inte med om. Finns inga vildkatter i Sverige, bara förvildade katter och dom är inte anpassade för klimatet.

Ett värdigt liv för en katt är ett liv där den får sina artbundna behov tillfredställda såklart. En katts behov ser enkelt beskrivet ut såhär:

-Jaga/leka (Kan tillgodoses både ute som inne)
-Motion (Kan tillgodoses genom jakt/lek både ute som inne)
-Bra mat utefter kattens behov (katten är carnivor, man är därför enligt mig, skyldig att ta reda på VAD egentligen en katt ska äta och ta reda på vilken blötmat och torrfoder man ska använda och ge katten detta oavsett pris. Ingen ska tvingas leva på skräpmat livet ut och drabbas av sjukdomar och vara trött och hängig)
-Skyddas mot sjukdomar (regelbundna vaccinationer)
-Aldrig nekas vård
-Slippa könsdrift som är onödig, skapar stress och ev. sjukdomar som juvertumörer och livmoderinflammation. Domesticerade djur har ett stört och felaktigt parningsmönster som inte är bra för varken människorna de lever med eller djuren själva. Djuret bör alltså för att må så bra som möjligt bli kastrat.
-Social stimulans (tillgodoses av en kattkompis eller av människor som är hemma större delen av dygnet och umgås med katten)
-Fri tillgång till vatten
-Minst en egen kattlåda som städas minst en gång per dag. (Har man fler katter ska katterna ha minst en kattlåda var, så att de har valmöjligheter, samt vem sjutton vill gå på toa i en smutsig toalett?)
-Klätter- och klösmöjligheter (Klösträd)

Du pratar även om din skygga kattunge. Jag jobbar med skygga och förvildade katter och är dom endast lite skygga går detta snabbt över om man engagerar sig i katten. Det finns mängder med information om hur man gör detta på bästa sätt om du söker på internet. Alla skyggisar blir inte helt och hållet bekväma, men de lever ett fullgott liv med sina kattkompisar som de kan vara sociala med, och så länge de vågar gå och äta och gå på toa är dom egentligen inte särskilt rädda. Om dom springer undan när man går mot dom eller dom hör ett högt ljud är det ofta bara en instinkt och inte rädsla i sig.

Min skyggis lever ett jättebra liv, hon umgås inte mycket med människor alls, men hon är inte heller rädd. Hon tycker bara inte om dom. Så länge jag låter henne vara ifred mår hon jättebra och leker dagarna i ända med sina kattkompisar. Ibland vill hon bli klappad och då får hon självklart den mysstunden. Skyggisar vill ofta ha allt på deras villkor och det är väldigt speciellt när man får tillit från en sådan katt.

Det finns förvildade katter (ferala) som är utefödda och knappt aldrig ser människor. Dessa katter mår bäst av att stanna i sin miljö, men att bli kastrerade, vaccinerade samt id-märkta. Får de sedan mat varje dag och små isolerade hus att värma sig i vid behov så mår dom alldeles utmärkt, leker och solar

Alla däggdjur anpassar sig efter klimatet om de är utomhus i övergången mellan årstiderna. De utvecklar både sk. vinterpäls samt någonting som kallas för brunt fett som håller dom varma under vintern.

Dock håller jag självklart med om att vårt samhälle med bilar, elaka människor, höghus och motorvägar knappast på något sätt är en "naturlig" miljö för ett djur, domesticerat eller ej. Så att låta en katt leva "fritt" och tro att det är naturligt är bara en villfarelse. Mitt ute i skogen kan det vara bra för katten att få gå ut, men annars får den ett lika gott liv inom om den får sina behov tillfredställda.

Jag tycker katter ska ges möjlighet till både inne och utevistelse. Enligt mig mår de allra flesta katter bäst av att kunna springa ut i naturen men samtidigt kunna ha en inomhusmiljö med mat och värme och kärlek.

Optimala är en kattlucka så de kan gå och komma som de vill men självklart så kan man få katter att trivas som inomhuskatter med men jag tror ändå att deras livskvalitet ökar om de kan få gå utomhus med.

Nu bor jag själv mitt i skogen längst in på en grusväg och kilometer till närmsta asfalt så för mig är det enkelt att tillgodose mina katters utevistelse behov men självklart är det inte lösbart för alla och visst kan man ha lyckliga katter inomhus. Men det ultimata är nog att de får både och .

en katt som skänkt kärlek till dess ägare och fått kärlek har haft ett värdigt liv. så tänkte jag när min fågel som jag haft i 4 år flög iväg. jag tänkte över alla fina stunder vi hade tillsammans och vår vänskap.

Att ha haft en människa som tofflat för den och försökt ge den allt den verkar behöva och älskat den lilla pälsbollen ordentligt. Det tycker jag rent generellt måste vara ett värdigt kattliv.

Vilda katter har det inte lätt. Speciellt inte i det svenska klimatet.

Det mest värdiga är att katten kan ges möjligheten att välja hur mycket "vild" denne kan vara. Dvs, alltid ha tillgång till att få komma inomhus men även få komma ut och vara en tiger när den så vill det.

Och bra mat, helst massa barf, som den får av en ägare som älskar kissen.

Tror du på fullaste allvar att en katt kan vara ute en svensk vinter med temperaturer ner mot 30 minus utan att riskera förfrysningsskador bara den fått sätta ordentligt vinterpäls först?

Och hur kommer det sig att dom förvildade katter du pratar om får små isolerade hus att värma sig i vid behov, dom borde ju klara sig alldeles utmärkt utomhus med ditt resonemang?

Du vet att även ex. Mexikansk nakenhund är ett däggdjur va?