Vad är ett värdigt liv för en katt?

Skulle passa in på många människor.

Angående skyggisar (blygisar) så är de minst lika underbara som de som är framåt och sociala men ändå avlivas dessa på rutin. Ingen som helst respekt utan alla ska vara likadana. Usch!

Ja, vad är ett värdigt liv för en katt i Sverige?

Jag anser att alla mina katter har ett värdigt liv. Vi bor på landet o katterna kan gå ut- o in som dom själva vill. Dom får fri tillgång till både torrfoder varvat med vanlig burkmat samt även rester från vanliga hushållet typ kokt torsk, rå nötfärs, kycklingvingar osv samt valfritt vatten eller mjölk. Vintertid ligger de mycket o sover antingen på soffor, sängar eller fåtöljer eller framför öppna spisen. När de får lust så leker med varandra så att man tror att de fått överskottsenergi o ska riva huset. De jagar dagligen mängder med skogsmöss som de leker med ända tills musen är så pass försvagad så att det är dags att mumsa upp den.

De älskar dessutom att parkera sig i rangordning på mig soffliggande från halsen ända ner till fötterna.

Mina katter är friska o jag hävdar nog att de får ett värdigt liv. Är dock tveksam till det som Mann1 skrev att det mest värdiga livet för en katt är att få leva som "vild katt". En vild katt får ju ständigt vara på sin vakt o lär i det vilda livet knappast uppnå speciellt hög ålder innan den blir mat åt ett annat djur.

Vi pratar om innekatten, ett framavlat husdjur så nä, ett värdigt liv handlar inte om att leva i vilda naturen.

Dessutom ska man inte i onödan släppa ut katten. Nu har väldigt många skaffat katter och de går hårt åt fåglar och smådjur när de går själva ute. Katten är inte ett naturligt inslag utomhus i naturen utan snarare en marodör och rovdjur som är ett hot mot det vilda livet.

Okay, men ett värdigt liv är som flera redan skrivit att katten blir kärleksfullt omvårdad och får sina behov tillgodosedda. Det ska inte vara för trångt i lägenheten, dvs katten ska ha tillgång till flera rum och gärna att man inte bara har en katt utan två.

Ett värdigt liv för en katt är att få vara ute i naturen, skydd från väder, veterinärvård, hälsosam mat och lite kärlek. Våran bondkatt på 13 år har levt såhär och är verkar helnöjd, han ser inte ut att vara en dag över 5 år! Tror nog det är det ultimata livet

Vad som är ett ovärdigt liv är att vara en (inavlad) raskatt med intryckt ansikte och mängder med päls som lever instängd i en lägenhet... Tragiskt!

Håller fullständigt med dig i detta. Ett bevis är väl mina fyra katter...

bilder: http://www.fotoalbumet.se/elektronikfreak/

...även snö är inget hinder: http://img87.imageshack.us/img87/5624/19mars2006.jpg

Du tror inte en vildkatt utan tillgång till "små isolerade hus" kan hitta skydd i naturen?
En vildkatt är en katt ingen tar hand om som har lärt sig leva efter sina förutsättningar, kör du ut en katt till en ö där den inte har chans att ta sig tillbaka tror jag knappast att den skulle dö, förutsatt att det fanns tillgång till mat på ön, sorkar, möss, fåglar osv. En fet innekatt hade kanske inte klarat sig många dagar visst.
Varför tror du katten jagar råttor och möss? det är en instinkt att hålla sig i form med sitt jagande.
Katter är sjukt smarta överlevare, är därför den springer över till grannen om den får mer mat där.

Vi har inga vildkatter i sverige, bara domesticerade som blivit förvildade och de håller sig kring bebyggelse och människor eftersom de behöver söka skydd för väderet under vintern i sverige. Det springer inte omkring förvildade katter i våra djupa skogar. En hård vinter reducerar antalet förvildade katter likväl som en mild vinter skonar många.

Den enda kattras i sverige som klarar stark kyla är lodjuret. Vanliga domesticerade katter är ursprungligen ökendjur och visst klarar de kyla eftersom de har päls men att tro att en katt alltid klarar sig är totalt fel. Det beror också på vilken ras och päls som katten har, vi ser inga förvildade nakenkatter i sverige, dels för att raskatter oftast inte släpps vind för våg, men också för att de klarar sig ofta sämre. Långhårskatters päls skulle tova ihop sig och sluta fungera som fullgott skydd. Djurskydd/hemmen är fulla av katter med bortfrusna örsnibbar, frostskadade tassar, svansar, öron.

Under vintern är det dessutom svårt för katterna att hitta möss, och fåglar är bara i farten under dagen vid dagsljus, flyttfåglar minskar antalet fåglar och hittar katten inte mat för dagen så fryser den än mer.

Jojo men på dig lät det som att katter som inte har skydd i form av små isolerade hus självklart dör, och där tror jag du har fel, tror definitivt att en katt kan söka skydd i annan form i naturen, och självklart kan en katt riskera att få förfrysningsskador, men tror inte en katt skulle ställa sig som en pinne mitt i snålblåsten och undra var den mysiga stugan tog vägen. Det jag ville få fram egentligen är att jag tror en katt kan ha fullvärdigt liv utan ägare, dom är ju grymma på att anpassa sig.
Och det finns ju många katter som bor i oisolerade lador osv.
Och visst det var dumt av mig att inte ta med alla raser i beräkningarna, men vanliga bondkatter är ju stentuffa.

Du blandar nog ihop mig med någon annan, men det spelar mindre roll. Jag håller inte helt med dig i övrigt. Katter i sverige har inte ett värdigt liv om de släpps lösa.

Däremot kan man nog se många katter som trivs utomordentligt som förvildade i varma sydeuropeiska länder, men de lider ist. av parasiter och sjukdomar som förkortar och försvårar deras liv.

Sjukdomar drabbar även vilda djur, men domesticerade katter som förvildats håller sig kring människor och lever i städerna och har nedärvt att söka sig till människor för mat och skydd. En katt i tex. södra Italien som får springa ute som den vill men har en ägare som tar hand om den och håller den frisk, ger den mat och omtanke, den katten har nog det mest fullvärdiga kattlivet.

Ge den kärlek och mat
Den kanske växer ifrån sig blygheten inför andra människor.

Självklart måste katten få skydd mot väder vid behov. De klarar som sagt inte hur mycket kyla som helst. Men förutom det har du fel. De är inte domesticerade på samma sätt som hundar, vilket du verkar tro. De är mycket mer vilda i sina instinkter. Varför skulle de annars döda fåglar och andra bytesdjur och käka upp? En lycklig katt är en katt som får vara ute och klättra i träd och jaga byten. Och komma in i värmen när den känner för det.

En katt är inte tam som en hund. Att den visar kärlek är bara för att du ger den mat. Som nån skrev tidigare, den utnyttjar dig. Jag lovar, att om en katt skulle vara stor som en tiger, så skulle den äta upp dig!

Jag älskar mina två katter, men tama är de inte. Det är bara så det verkar. De gosar med mig för att det är jag som är matgivaren.

Man kan inte domesticera en katt till att sluta jaga. Hundar är flockdjur och deras jaktinstinkt skiljer sig från katters. Katter är solitärdjur, de måste jaga för att försörja sig själva, en hund litar till flocken och människorna ingår i en hunds flock. Du kan inte heller påstå att katter är mindre tama än hundar, återigen jämför du äpplen med päron.

Katter visar inte kärlek bara för att de får mat, katter är självförsörjande solitära djur som inte har något behov av att ha en ledare. Man kan vända på det du säger och påstå att hundar är verkligen dem som älskar sina ägare just av den anledningen att de ger dem mat. En hund behöver en ledare och försörjare, det behöver inte en katt.

Katter intar ett kattungeliknande förhållande till sina människor, därför att de som solitärdjur inte behöver någon ledare, hundar som behöver en ledare ser upp till sina människor och är människorna inte nog ledare för sin hund så tar hunden över den rollen och det är sådana hundar som blir olydiga, besvärliga och ofta farliga. En katt blir aldrig psykologiskt vilsen om människorna inte leder dem, men domesticerade katter tyr sig till människan. Lössläppta katter håller sig kring människor för att tigga mat och uppmärksamhet. Givetvis innebär det inte att domesticerade katter kan släppas vind för våg, vi har domesticerat katten och gjort den beroende av oss, en katt som inte får sin människas uppmärksamhet blir till slut deprimerad.

Om en katt var stor som en tiger... är en jämförelse som haltar därför att dels skulle katten om den var stor fortfarande vara domesticerad och vilda tigrar är inte domesticerade hur tama dom än är.
Om katten var stor som en tiger skulle den givetvis vara mer potentiellt farlig, men det skulle även hunden vara om den var så stor.

Hundar är farligare än katter eftersom de är flockdjur och deras ledarinstinkter avgör om de vill/behöver gå till anfall, en katt anfaller bara om den blir hotad eller utav hunger och då bara mot smådjur eftersom en katt inte äter människor. Solitärdjur drar sig för att "bråka" eftersom att de kan bli skadade och en skadad katt överlever inte då den inte kan försörja sig själv med föda. Ett flockdjur kan "bråka" utan risk att förlora sin försörjning av föda eftersom flocken hjälper till med det. Därav har vi hundar som vakthundar och de anfaller vid hot, katter är solitära och flyr vid hot, om de inte blir trängda och måste försvara sig själva.