Trött på min ekonomiska situation, vägledning sökes

Hej Flashback! Har suttit och tittat på Lyxfällan som jag tidigare kunnat le lite åt och känt att det är underhållande och kul. Men verkligheten börjar verkligen komma ifatt mig, för nu efter att jag kollat igenom två avsnitt och försökte sova så låg jag och grubblade på min egen ekonomi vilket jag aldrig tänkt på särskilt mycket innan. Vet inte varför, för det borde jag ha gjort, men jag har väl levt i det tänket att "allting löser sig".

I alla fall så började mina problem med ekonomin så fort jag blev myndig. Nu är jag snart 24 och bor fortfarande hos mina föräldrar, och både jag och dom börjar verkligen tröttna på det. Börjar känna mig som en riktig loser som sitter fast riktigt hårt i min situation. Okej, nog svamlat.

När jag blev 18 år tog det inte lång tid innan jag gick och skaffade mig det absolut senaste på mobilfronten, hade verkligen längtat efter att kunna få välja vilket mobil jag ville. Jag levde då på studiebidraget, 1050:- i månaden och jag tror den totala månadskostnaden skulle vara någonstans runt 500:-, alltså hälften av vad jag hade att röra mig med varje månad, och det var alltså de fasta kostnaderna. Jag hade aldrig haft abonnemang innan, så jag hade inte så stor koll på vad det skulle kosta att ringa och SMS:a. I vilket fall slutade den första räkningen jag fick på mitt nya abonnemang på nära 3000 kr. Det visste jag att jag inte skulle klara men jag skämdes för mycket för att gå till mina föräldrar och be om hjälp. Tog ett SMS-lån, och jag kände väl att "WOW, vad lätt - kan ju spendera dessa och kanske vänta lite med betalningen". I vilket fall så togs det fler såna EXTREMT korkade beslut under en kort tid, och helt plötsligt hade jag 2 mobilabonnemang och SMS-krediter på ca 15,000:-.

När inkassokraven började ramla in så tog min pappa mig åt sidan och bad om att få se vad jag egentligen gjort. La korten på bordet och berättade. Givetvis tyckte han att jag var otroligt korkad i mitt handlande men han hjälpte mig med att rensa bland mina skulder. Pengar jag fick av han till det, med löfte om att aldrig göra något liknande igen, och att jag inte skulle få en krona igen till den lyxkonsumtion och idiotbeslut jag gjort.

Allt hade kunnat sluta så bra, om inte det ramlade in en räkning från mobiltelefonerna jag hade ringt ifrån, den här gången på runt 5000:-. För att få ihop pengar till detta så sålde jag båda telefonerna jag tagit på abonnemang. Dock får man inte så mycket för begagnade mobiltelefoner och jag fick ta ett SMS-lån till. I det här läget hade jag i princip gett upp, jag hade börjat med gambling för att försöka få in pengar till det som fattades och det gick... som väntat, nu i efterhand - käpprätt utför.

Hoppade av gymnasiet och blev deprimerad, låg hemma och visste inte vad jag skulle ta mig till. Så levde jag i något år, och det enda jag gjorde var att ta lån, köpa saker på faktura som jag sen sålde för att ha råd att leva någotsånär och gå ut och festa till & från och upprätthålla en fasad utåt om att jag skulle "ha det bra".

2 år senare försökte jag rycka tag i mig själv och skaffade ett telefonförsäljarjobb som gav lite sidoinkomster samt började studera på komvux med fulla studielån och bidrag. Levde ganska bra. Det smarta vore här om jag hade betalat in det jag tjänat på mina skulder som nu låg hos kronofogden och sen började leta lägenhet, men det gick till lyxshopping, utekvällar och resor. Och de slutade i att jag blev deprimerad igen och fullföljde inte gymnasiet och lät allt vad CSN-skulder och liknande också fall till fogden.



I alla fall nu ytterligare 3 år senare, jag har kommit till massor med insikter, det kan nog vara en bra början för att ta sig ut en sån här situation. Jag förstår att jag haft ett shoppingproblem och jag vet att det har grundat sig i dålig självkänsla och en önskan om att ha en fasad utåt som den där "rika" killen som hade allt det senaste. Men här står jag, snart 24 år, arbetslös, fortfarande boende hos mina föräldrar och har absolut INGEN riktig inkomst. De få pengar jag får sticker nära släktingar till mig när jag hjälper till med grejer. Så i runda slängar går jag runt på en tusenlapp i månaden. Precis som innan jag fyllde 18, fast med ca 70-80.000 Kr i skulder. Dock har jag påbörjat ett litet jobb som i bästa fall kommer inbringa 10,000:- i ett engångstillfälle på en månads jobb, men lönen är rörlig så att säga.

Vad jag hade önskat, var en vägledning eller några sorts punkter så att jag ska veta var jag ska börja. Jag vill inget hellre än att flytta hemifrån och bli skuldfri och jag tror inte jag är välkommen att bo hemma länge till även fast jag hjälper till otroligt mycket av rädsla för att bli utkastad. Men det här är ohållbart i längden.

Så vad ni har att jobba med är en snart 24-årig kille med skulder över öronen, det känns som jag bränt alla tänkbara broar till utbildning för att ha chansen att få tag i ett välbetalt jobb o.dyl. Att baka ihop mina lån hos någon långivare är inte att tänka på.

Jag hade blivit ytterst ytterst tacksam om ni mer privatekonomiskt kunniga kunde skriva vad ni hade gjort om ni nu mot all förmodan hamnat är jag hamnat, för jag vet inte alls var jag ska börja och hur jag ska gå till väga. Söker jobb hela tiden men det är få som nappar på en sån som mig.
Tack på förhand!

Ta kontakt med en skuldsanerare! En sån brukar finnas i varje kommun. Gå till ditt kommunhus och så frågar du efter en skuldsanerare och/eller ber om hans nummer. Du kommer förmodligen få ett nummer eller visitkort. Ring direkt!

80 000 är inte mycket pengar. Hade du haft över en miljon i skulder hade jag förstått dig, men 80 000 kan jobbas ikapp relativt fort. Skuldsanerarens uppgift är att bromsa räntorna för skulderna och mecka runt med räkningarna så att skulderna sänks. T.ex. så brukar företag dumpa räkningar som är tillräckligt gamla. Ett företag tänker att den måste få in pengar från en kund! Om en kund inte har pengar, vad gör man då? Jo skuldsaneraren kan komma överens med företaget och göra en "deal", t.ex. att kunden får betala halva räkningen istället för hela, etc. Vissa kan t.om. makulera fakturan efter några år. Sånt här ska du ta upp med honom/henne. Lån kan också betalas med ett annat lån för att få ner räntan.

Viktigt att du är ärlig med din situation och verkligen visar alla räkningar, utgifter och anmärkningar du har.

Sedan är jobbsituationen viktig. Du måste ha en inkomst med överskott och du måste vara beredd på att snåla varje månad. DU MÅSTE SKAFFA ETT JOBB!

Jobba arslet av sig 1-2 år och sedan bli skuldfri, det är vad du måste göra!

Tragisk djävla sits du sitter i, kontakta de som har krav på dig och förklara situationen. Många är villiga att skriva ner skulderna och lägga upp avbetalningsplaner. Oftast skriver de av ackumulerade räntor och förseningsavgifter utan knot.
Se till att du får en a-kassa så du har något att leva på eller i alla fall en försäkringskassa så att du kan sjukskriva dig för utbrändhet och psykiska besvär orsakade av dina skulder. Jag vet att det är ett ruttet sätt att lösa saker på men du kommer knappast vidare i dit liv med en skuld som skall betalas, lev sedan på så lite pengar som möjligt så kan du lösa skiten på ett år eller två. Att skaffa ett jobb när man inte har utbildning och knappast erfarenhet är ruggigt svårt. Hör efter med alla du känner och deras vänner åxå om de vet något, det brukar vara mycket lättare att få jobb den vägen än genom arbetsförnedringen. Dra dig inte för att dela ut tidningar eller att köra grispiss på en maskinstation. Så länge du inte kontaktar de som du är skyldiga pengar så kommer räntorna och förseningsavgifterna ticka på i en snabbare takt än vad du hinner betala dem. Vad du än gör så ge dig inte in i SMS låneträsket, det blir det bara värre av.

Ursäkta mitt svammel och lycka till.

Kom precis att tänka på andra tillfälliga jobb som var enkla att få för ett par år sedan i alla fall, idag vet jag inte hur det är dock. Lärarvikarie brukade vara rätt enkelt och det enda kravet brukar vara att man är ostraffad. Se efter om det finns en vikariepool du kan anmäla dig till i din närhet eller så.

Anmal dig till Manpower eller liknande (vad som finns i din stad) och sag att du vill ha alla jobb de kan erbjuda. ALLA! Det ar inte sa mycket som hanger pa erfarenhet som man kan tro mycket ar ren vilja och framatanda. Las pa om hur man gor en lyckad jobbintervju.
Jobba 70 timmar i veckan tills du ar skuldfri. Lycka till.

du som fortfarande bor hemma har en utmärkt chans att bli skuldfri, snabbt...

Ett vanligt jobb ger dig runt 10 000 i månaden, så 8 månader kan det ta för dig att bli skuldfri, försök att jobba på kvällar och helger så mycket som möjligt.

Det skulle vara illa om detta hände efter att du hade flyttat hemifrån, ellerhur?

Lycka till!

80 papp back är inget att gå under för! Du har nått en glasklar självinsikt - bara det gör att halva jobbet är klart.

Du snackar i nattmössan och blandar ihop begreppen fullständigt.

Skuldsanering kan man ansöka om man uppfyller vissa hårda kriterier. Googla det.

Skuldrådgivare kan man däremot kontakta hos kommunen och få hjälp med att strukturera upp.


TS: registrera dig här så får du intelligenta svar.

Du om någon borde inte le åt folket som medverkar i lyxfällan. Som sagt, försök skaffa dig ett jobb snarast. Att ha ett skitjobb nu betyder inte att du är fast där! När du är skuldfri och på fötter kan du börja tänka på att studera och bli president.

-W