2013-01-17, 15:11
  #1
Medlem
Hej, jag har under en väldigt lång tid under vissa perioder totalt tappat alla känslor, jag känner ingenting och funderar över många saker, min framtid, döden, meningen med livet etc.
Detta leder till att jag mår mycket dåligt under de dagar som jag faktiskt känner något, får självmordstankar som dock stoppas av att jag mår dåligt då jag tänker på hur mina nära och kära skulle ta det, att morsan och farsan skulle börja gråta osv.
Men även fast jag inte vill ta mitt liv pga detta så känner jag ändå att jag inte skulle ha något emot att dö. Jag tänker och funderar över ifall allt som jag gjort och kommer göra under min livstid kommer betyda något när jag ändå dör tillslut. Får starka panikattacker och ångest främst på natten då jag försöker somna, kan börja gråta helt okontrollerat när jag tänker på min mormor som börjar bli gammal och mår dåligt och över att jag inte träffat henne så mycket som jag borde ha gjort.

Själv medicinerar mig själv med alkohol och gräs, och har nu börjat ta Tramadol som jag hittat hemma hos en släkting (är helt nertrammad just nu) och det känns bra, för nu är jag helt lugn även fast jag tänker på samma saker som jag gör när jag är nykter så att säga.

Vet inte direkt vad jag ska göra, kanske vända mig till en terapeut, känner att jag behöver medicin av något slag.. mår inte bra när jag är nykter helt enkelt.
Citera
2013-01-17, 15:15
  #2
Medlem
TovesTrolls avatar
Lägg ner drogerna först och främst, inklusive alkoholen. Sök hjälp i form av psykolog! Mår du dåligt pga något som hänt eller finns det ingen uppenbar anledning?
Citera
2013-01-17, 15:16
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nicken89
Hej, jag har under en väldigt lång tid under vissa perioder totalt tappat alla känslor, jag känner ingenting och funderar över många saker, min framtid, döden, meningen med livet etc.
Detta leder till att jag mår mycket dåligt under de dagar som jag faktiskt känner något, får självmordstankar som dock stoppas av att jag mår dåligt då jag tänker på hur mina nära och kära skulle ta det, att morsan och farsan skulle börja gråta osv.
Men även fast jag inte vill ta mitt liv pga detta så känner jag ändå att jag inte skulle ha något emot att dö. Jag tänker och funderar över ifall allt som jag gjort och kommer göra under min livstid kommer betyda något när jag ändå dör tillslut. Får starka panikattacker och ångest främst på natten då jag försöker somna, kan börja gråta helt okontrollerat när jag tänker på min mormor som börjar bli gammal och mår dåligt och över att jag inte träffat henne så mycket som jag borde ha gjort.

Själv medicinerar mig själv med alkohol och gräs, och har nu börjat ta Tramadol som jag hittat hemma hos en släkting (är helt nertrammad just nu) och det känns bra, för nu är jag helt lugn även fast jag tänker på samma saker som jag gör när jag är nykter så att säga.

Vet inte direkt vad jag ska göra, kanske vända mig till en terapeut, känner att jag behöver medicin av något slag.. mår inte bra när jag är nykter helt enkelt.

Känns som att du har en brist på sällskap och sysselsättning, då är det lätt att försätta sig själv i sånt här läge - vilket jag själv gjort flera gånger.

Se till att börja umgås mer med vänner, din familj, din mormor och hitta en gemensam hobby med en vän. Skaffa dig ett jobb om du inte har (enklare sagt än gjort) men börja söka som en idiot så har du inte något att göra.

Fungerar inte detta har jag ingen aning om hur du bör gå till väga.
Citera
2013-01-17, 15:17
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TovesTroll
Lägg ner drogerna först och främst, inklusive alkoholen. Sök hjälp i form av psykolog! Mår du dåligt pga något som hänt eller finns det ingen uppenbar anledning?
Tror att jag inte skulle klarat mig så långt som jag gjort om det inte vore för drogerna helt ärligt, har haft mycket problem under min uppväxt och har en morsa som totalt hatar min farsa och ständigt ringer till mig och berätter om all skit han gör mot henne och hur hans nya flickvän håller på och mailar henne med och sånt skit, orkar inte med det längre. Bor hemma hos farsan och han är schysst mot mig osv men men.. vet inte vem man ska tro på liksom..
Citera
2013-01-17, 15:17
  #5
Medlem
Gwains avatar
Hej!

Ut och res, tågluffa!
Gör spontana resor (sista minuten)
Sluta med drogerna, kommer bara göra situationen värre. Dina föräldrar kommer att gråta om de har en son/dotter som är en pundare.
Citera
2013-01-17, 15:20
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av p3trus
Känns som att du har en brist på sällskap och sysselsättning, då är det lätt att försätta sig själv i sånt här läge - vilket jag själv gjort flera gånger.

Se till att börja umgås mer med vänner, din familj, din mormor och hitta en gemensam hobby med en vän. Skaffa dig ett jobb om du inte har (enklare sagt än gjort) men börja söka som en idiot så har du inte något att göra.

Fungerar inte detta har jag ingen aning om hur du bör gå till väga.
Går i skolan och gymmar på fritiden, oftast själv men ibland med kompisar. Bor ute på landet medans de bor i stan så jag har inte direkt möjlighet att vara ute med dem så ofta. Dock är jag väldigt social och jag mår bättre under tiden jag är med kompisar men såfort jag kommer hem så "slår jag av" och samma sak händer igen.
Citera
2013-01-17, 15:21
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gwain
Hej!

Ut och res, tågluffa!
Gör spontana resor (sista minuten)
Sluta med drogerna, kommer bara göra situationen värre. Dina föräldrar kommer att gråta om de har en son/dotter som är en pundare.
Haha, pappa vet att jag super som ett svin och jag åkte fast när jag rökte gräs förut så de vet att jag är en pundare i princip. Har många pundare i släkten dock (många depressionsfall också tror jag) kan det vara genetiskt?
Citera
2013-01-17, 15:49
  #8
Medlem
Vart vänder man sig för att få antidepressiva och någon att prata med?
Citera
2013-01-17, 16:03
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nicken89
tänker på min mormor som börjar bli gammal och mår dåligt och över att jag inte träffat henne så mycket som jag borde ha gjort.
Känner samma sak, när jag väl går dit känner jag bara ren missär av alla åldringar som sitter där och väntar på döden. Får mindre panikattack av gå på ålderdomshemmet.
Mormor är senil och gammal och tycker bara den biten är jobbig så fort jag tänker på det.

Men tror problemet uppstår av att man tänker för mycket, man har för lite att göra vissa perioder bara. Just gräs kan väll faktiskt få en att tänka mer på det hela. Som någon tidigare skrev försök att aktivera dig. Antar att du sitter mycket inne, gå ut få frisk luft, häng med vänner, när du väl sitter hemma så kolla film eller serier.
Citera
2013-01-17, 16:10
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nicken89
Vart vänder man sig för att få antidepressiva och någon att prata med?

Vårdcentralen.... förklara läget och begär remiss. Endast läkare kan skriva ut antidepressiva
Citera
2013-01-17, 16:48
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SlowStrangler
Vårdcentralen.... förklara läget och begär remiss. Endast läkare kan skriva ut antidepressiva
Går man bara dit och säger att man får skit psykiskt?
Citera
2013-01-17, 17:06
  #12
Medlem
Fyfan, gick och lade mig på soffan och domnade bort i en timme nu, min sömnrytm är helt åt fanders, svårt att somna oftast men när jag väl gör det sover jag i 12-13 timmar ungefär dock måste jag upp och pissa 2-3 gånger per natt.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in